Universalism i
brytningstid

Själva begreppet universalism pratas det kanske inte så ofta om i politiken. Desto oftare pratas det om demokrati, mänskliga rättigheter, men också påståendet att de nyliberala lagarna om marknaden skulle vara vetenskapliga sanningar. De är begrepp som placeras som värden i en (europeisk) universell tanke.

Wallerstein ställer i boken Europeisk universalism (TankeKraft förlag, 2006) frågan: Hur tar man reda på om en viss uppsättning värden är universell? Immanuel Wallerstein går till grunden med det och hur begreppet universalism historiskt har används i maktens retorik. Det sträcker sig över Europas koloniala projekt på 1500-talet, 1700-talets europeiska upplysningsideal till dagens paneuropeiska interventioner i suveräna stater och kunskapsproduktion.

Vad makten retoriskt har använt för att fylla begreppet universalism varierar – tidigare hette det civilisation, upplysning, modernitet, utveckling och framsteg. De har ofta används av statsmakter för att försvara interventioner i andra stater, men för att det ska godtas måste kunskapsproduktionen använda samma retorik.

Olika meningar om rätten att intervenera följs också av frågorna - i sådana fall när, hur och för vem? Wallertein gör det inte så lätt för oss att han enbart diskuterar staters rätt att intervenera.

Wallerstein börjar i en debatt på 1500-talet om Spanien hade rätt att kolonisera Amerika. Då stod striden mellan att hävda ”naturrätten” för att civilisera barbarer mot en juridisk relativism att intervenera mot brutala seder med minsta möjliga skada. Den striden står sig även i dag. Jag tänker på att exempel på intervenering mot seder i dag kan vara att internationella sammanslutningar kräver förbud mot könsstympning eller bortgifte av barn under 15 år. Nederländernas Högsta Domstol intervenerade nyligen genom att beordra ön Aruba (som tillhör Nederländerna men har egen förvaltning) att erkänna samkönade äktenskap som ingåtts i Nederländerna eller på andra ställen där samkönade par tillåts gifta sig.

Ett skolexempel i europeisk universalism är orientalismen. Wallerstein tar avstamp i Anouar Abdel-Maleks banbrytande text Orientalism in Crises (1963) om hur Orienten och Västerlandet skapas som två motsatser. Europa kunde då inte använda omvändelse av barbarer som retorik för att erövra högtstående kulturer som Kina, Indien och Persien. Då blev istället stödorden modernitet och kapitalism. I dag har demokrati lagts till för att rättfärdiga intervention i stater och ”korrigering” av regelriktiga majoritetsval. Spridningen av det som då kallas demokrati förklaras vara nödvändig som ett försvar av mänskliga rättigheter.

Motsättningar om interventionsrätten fortsätter efter avkolonialiseringen och med bildandet av FN 1948 har det handlat om att försvara mänskliga rättigheter. Och det gäller inte bara stater. Det finns exempel på hur människorättsorganisationer kan förespråka humanitära interventioner på ett sätt som liknar den kristna missionsverksamheten under kolonialtiden.

Historisera! är historikern Wallersteins slutliga uppmaning. Då menar han att placera den verklighet vi studerar i ett större sammanhang inom en historisk kontext. Och det är bara att hålla med. Det är då vi kan granska, förstå och låta nya tankar och praktiker bryta fram.

Enligt Wallerstein befinner oss i en brytningstid i den europeiska universalismens epok och ett världssystem i kris. Vad det innebär vet vi inte, men det behöver inte betyda katastrof. Det kan finnas en chans att universalism/er kan vara en del av att göra världen till en mötesplats för ömsesidigt givande och tagande. Det uppmanade politikern och poeten Léopold-Sédar Senghor till på 1960-talet, då senegaleser inte behövde sätta sina liv på spel i överfulla båtar på väg till Europa.

Europeisk universalism innehåller fyra texter, varav tre är omskrivna föreläsningar och den fjärde avlutar med slutsatser. ¹ De ger en ingående introduktion till universalism som följer en röd tråd om hur interventionsrätten, oavsett om det handlar om att erövra land, naturresurser, kapital eller statspolitisk makt, alltid rättfärdigas med brutalt våld. Wallerstein stannar inte bara vid den suveräna statens folkrättsprinciper, som vänstern ofta håller sig till, utan tar oss in i hur moral rättfärdigas med etnocentrism. Men det är något som fattas i denna koloniala berättelse – och det är genusanalys.