Ett revolutionärt
torgmöte

Publiken flockas kring Cosmopolscenen på Roskildefestivalen. Kring den scen vi tror att K’naan och hans band strax ska äntra. Men när han kommer in iklädd sin fotvida blå skjorta ber han snällt om ursäkt.

– Vi ska inte vara på den scenen även om man skulle kunna tro det, säger han och ler. Vi ska vara på den här.

Han pekar på en liten scen till höger om den stora samtidigt som han och resten av bandet stiger på den. En förvånad publik rör sig åt höger för att se bättre.

– Det var en väldigt liten scen! säger K’naan och skrattar.

Även om den inte kan kännas så liten med tanke på att de tidigare uppträtt på Världskulturmuseet i Göteborgs lilla källarscen. Men det är på så små scener som bandet gör sig bäst. K’naans musik är nämligen inte enbart hiphop. Den är inte enbart traditionell somalisk musik och den är inte heller enbart dansant. Den är också ett torgmöte. Där politiska åsikter och tankar ventileras. Där knutna nävar höjs mot taket och där en barndom full av våld och fattigdom på Mogadishus gator återberättas. Nu bor K’naan i Kanada, men det är minnena från barndomen som präglar hans musik.

– Där jag kommer från var man stor om man hade vapen. Och det konstiga är att jag och min bror tänkte likadant. Ungdomar skadade varandra. Så frågan är; whats hard core?

Så inleder K’naan låten ”What’s hard core”, från skivan The Dusty foot philosopher, som just handlar om våld.

När K’naan sjunger strofen ”When I get older I will be stronger, they’ll call me freedom, just like a waving flag” lyckas han få hela publiken att sjunga allsång.

Själv står han inte stilla en sekund. Från första låten studsar han upp och ner. Hans snabba rap smattrar fram på det tydliga sätt som bara K’naan kan, medan bandets trummis, gitarrist och backupsångare gör upplevelsen mycket mer levande än om han använts sig av en DJ.

Men det är inte bara orättvisor och problem i Somalia som K’naan tar upp. När han spelade på Trägår’n i Göteborg förra året blev han nekad att komma in backstage för att hämta sina saker. Det slutade med att han blev sparkad och slagen av klubbens vakter och att gruppens manager Sol Guy hamnade i häktet. K’naan har nu gjort en låt om händelsen.

Vad som hände efter spelningen på Roskilde vet jag inte, men jag hoppas att den fortsatte utan våld men med samma kreativa ilska som K’naan sprudlade av när han framförde kvällens sista låt ”Soobax”.

– Det här är en låt jag har skrivit för min egen skull. Det är en protest mot vad som händer i mitt land. Jag tänkte: vad kan jag göra? Det enda jag kom på är att jag kan skriva en sång och på så sätt bidra till revolutionen.

Foto: Elin Schwartz