Det grymma svärdet gör
entré

Pontus Lundkvist m fl
Det grymma svärdet nr 1 2007
Lystring

Det hela tar sin början på den magiska platsen som kallas hösten 2005, läser jag innantill i förordet. Pontus Lundkvist sitter och sammanställer Mina Ögon!! Mina Ögon!!!-boken i Stockholm, typ utan bostad, och kommer tillsammans med en Petter Hebertsson på att det är dags att dra igång en ny tidning. Snart sitter han i Värmland vid en dator och samlar Sveriges finaste fanzinister och kompisar för att bilda någon sorts direktdemokratisk redaktion som medels maillista skulle samlas kring tidningens framväxande innehåll.

Tanken var att tidningen inte bara skulle samla det bubblande hatet mot sellouts, borgare och den kapitalistiska nöjesindustin utan snarare lyfta den spirande undergroundkulturen. Inte allt för högt bara så att de så kallade reklambyråerna och AD-rövarna, i ständig jakt på guldkorn att göra till lera, får korn och lurar in den stackars indiekulturen till sina klor.

Till bevakningsområdet hör kamratskaran som av en händelse är en god samling serietecknare, noise- och dronemusiker, nollbudgetfilmare och sånt. I mångt och mycket liknar Det grymma svärdet Mina Ögon!! Mina Ögon!!! till sitt innehåll. Men ytterligare några steg har tagits, det är fler välgjorda illustrationer av bland andra Pontus själv, Simon Gärdenfors och Tom Karlsson och texterna är/känns längre.

Utan att alls vara ointresserad, jag plockar ju gubevars upp tidningen flera gånger om dagen, känner jag väl en viss mätthet efter att ha gått runt med, läst och lagt den vid sängkanten ända sen den damp ner i postboxen. Till sitt utseende har Det grymma svärdet rak rygg och färgomslag, inlagan är stiligt klippklistrad och texterna skrivna med små linjära bokstäver så tidningens 128 sidor innehåller mer information än man vid en första blick kan tro.

Alla texter är inte bra utan vissa är bara allmänt navelskådande eller i vissa fall uppenbart slavigt skrivna. Bäst är när Pontus Lundkvist själv sitter med pennan så efter ett par dagar letar man efter hans signatur. Texterna går från hans hysteriskt roliga projekt med postit-lappar som förevigas på några sidor mitt i, till en god samling noise-recensioner och en längre kritisk intervju med nollbudgetfilmarna Claes Leijonhufvud och Henrik Möller, aktuella med filmen Mysigt på Möllan. På det givetvis vardagliga betraktelser av varierad kvalitet.

Det grymma svärdet är ett välkommet bidrag till scenerna utanför den kommersiella nöjesindustrin. Hoppas bara inte att det stannar vid nummer ett.