Frihandelsvännerna levde
inte som de numera lär

How rich countries got rich...
and why poor countries stay poor
Erik S Reinert
Constable & Robinson, 2007

Bild: Constable & Robinson

Nationalekonomin gör ibland anspråk på att vara en "hård" vetenskap tillsammans med fysik, kemi och medicin, där många samband mellan orsak och effekt kan klarläggas ganska entydigt.

Men när det gäller orsaker till olika länders fattigdom och rikedom har den matematiska, sifferbaserade (kvantitativa) nationalekonomin hittills gått bet – och kommer troligtvis att fortsätta att göra det, menar Erik Reinert.

Nationalekonomin "är inte och kan aldrig bli någon 'hård vetenskap'", skriver han (s. xxiv).

Många blev rika med handelshinder

Som ett komplement till alla siffror bör vi lära oss mer av historiska erfarenheter, skriver han. Vi åt frukter mot sjukdomen skörbjugg innan vi visste att frukter innehöll c-vitamin.

Vi åt bark från pilträ mot smärta innan vi visste att barken innehöll acetylsalicylsyra, som i Sverige säljs som märkesprodukterna Magnecyl och Treo.

Och den historiska erfarenheten bakom vägen till länders välstånd innehåller skydd för de uppstickande ländernas känsligaste näringsgrenar.

Samtidigt som dessa länders industrier har försökt "efterlikna" produktionen i de rikare länderna.

England blev till exempel rikt efter att kung Henry VII (1457-1509) började skydda landets textilindustri och samtidigt förhindrade exporten av råvaran, ull.

Detta för att den förädlade produkten, textilvaror, ansågs ge bättre långsiktiga exportinkomster än råvaran råull.

Samtidigt bjöds utländska textilexperter in för att underlätta "efterlikningen" av kontinentens textilindustri.

En ekonom under den protektionistiska tiden, John Cary (1649-1720), diskuterade tillsammans med sina kolleger en ganska drastisk åtgärd för att förhindra export från England av råull, nämligen att ”straffa Exportören med Döden” (s. 7).

England kom, ekonomiskt sett, efter hand ikapp och förbi Nederländerna, Spanien och Europas stadsstater.

Först därefter kom David Ricardo och andra brittiska ekonomer som förespråkade frihandel, vilket mottogs med stor skepsis och misstänksamhet i USA, Tyskland och andra fattigare länder.

Som senare också blev rikare på liknande sätt – och då började även dessa länders ekonomer och makthavare förespråka frihandel.

Skillnad mellan produkter och produkter

Erik Reinert skriver att det i detta sammanhang är viktigt att skilja mellan produkter med ökande respektive minskande avkastning.

Med ökande avkastning menas att produkterna går att utveckla i hög grad, samt att en ökad tillverkningsvolym ger ökande intäkter per tillverkad produkt.

Ekonomier som tillverkar en stor andel sådana, ofta högteknologiska, produkter är ofta rika.

Många historiskt sett fattiga länder som har skyddat sin ineffektiva men ändå fungerande relativt högteknologiska industri, har efter en sådan politik kommit ikapp de rikaste länderna, ekonomiskt sett.

Produkter med minskande avkastning är istället råvaror, enkla jordbruksprodukter och industrivaror vars effektiviseringsfas genom historien redan har passerat toppen.

Med frihandel tenderar fattiga länder att inrikta sin tillverkning mot sådana varor, vilket rentav kan leda till en "avindustrialisering" av länderna, som i Mongoliet, Peru och Ryssland på 1990-talet.

Frihandeln ökar därmed specialiseringen, skriver han. De rika länderna specialiserar sig på att vara rika, medan de fattiga specialiserar sig på att vara fattiga.

Ett bättre motdrag är "diversifiering", alltså att även de fattiga länderna skaffar sig en mångfald av näringsgrenar.

Bokens stora behållning är alla exempel på när detta har varit fallet – och historiska exempel på ekonomer och andra som har förespråkat ekonomiska skyddsmurar mot omvärlden och riktad diversifiering för fattiga länder.

Det är svårt att placera Erik Reinert på en politisk skala – det enda jag med säkerhet kan säga är att han inte är marxist och att han kritiserar Västs krig och övriga politik i Palestina, Irak och Afghanistan.

Någon slags socialliberalism lyser igenom. Men detta gör inte boken mindre underhållande.

Ekonomisk nationalism och arbetarrörelsen

Och allt detta nationalstatstänkande då, vad ska det vara bra för? Det handlar inte om att politiska gränser ska stängas för människorna – tvärtom har många ekonomier farit väl av inflöden av utländska idéer och personer.

Men de ekonomiska gränserna kan behöva anpassas efter de lokala förhållandena:

"Nationalismen har, trots alla sina fruktansvärda excesser, verkligen varit en obligatorisk passagepunkt – parallell med industrialiseringen – för ekonomisk utveckling: önskan att ens land och ens ättlingar skulle få det bra var den huvudsakliga motiverande kraften i Europas strävan efter efterlikning över århundradena" (s. 283-284).

I dåtidens medelrika länder var samsynen stor om att handeln skulle regleras – diskussionen rörde sig istället om vem, staten eller den privata sektorn, som skulle ta huvudansvaret.

Erik Reinert tar även upp arbetarrörelsens roll i utvecklingen (s. 291):

"En viktig faktor i välståndsskapandet efter 1848 var arbetarrörelsens kraft, som säkerställde det som vi har kallat den sammansvurna spridningen av den ekonomisk tillväxten: folk i rika länder blev rikare genom att ta ut produktionsförbättringar i högre löner, snarare än i lägre priser, vilket skulle ha varit fallet under 'perfekt konkurrens'. Barberarna blev rika genom att öka priset på hårklippning parallellt med industriarbetarnas ökande produktivitet, och därmed även med deras ökade löner".

Författaren är samtidigt väldigt kritisk till dagens biståndspolitik, som han menar gör fattiga länder beroende av de rika ländernas nycker, tyckande och villkor.

Han kallar ekonomiskt bistånd för "palliativa" åtgärder, ungefär som när man ger smärtlindring åt cancerpatienter.

Bokens fokus ligger alltså på historiska erfarenheter av handel, och den vänder sig på gott och ont till en bred publik.

Det jag saknar är en större genomgång av varför den siffermässiga analysen av frihandel brister, samt mer data och tabellsamlingar över de historiska erfarenheterna, över vilka länder som hade vilken grad av protektionism och när. Men räknenissar som jag själv kan ju inte få allt.

Sammantaget är boken särskilt intressant eftersom den tar upp argument i frihandelsdebatten som sällan speglas i den svenska populärpressen.

Boken är nästan ett måste för den som letar argument och motargument i just den debatten.