Tisdag 20 oktober 2009
Tekkonkinkreet
Sony Picture
Black och White kallar de sig själva för. White hanterar betongdjungelns vassa verklighet genom att ersätta den med sin egen. Han lever i en vackrare värld än sitt syskon: ”be happy” är en återkommande mening som upprepas när verklighetens rispande hårdhet känns in på bara huden. Black försöker ta hand om White och ser sig som hans beskyddare, för hans skull stjäl han pengar och ligger i konflikt med hela samhället.
Teckningsstilen är inte polerad likt Hayao Miazakis underbara Sprited Away eller Princess Mononoke. Den verkar formas i all hast, bestå av flera lösa trådar som fogas samman allteftersom barnens resa skildras. Det bestående intrycket är att detta är något så ovanligt som en konstnärligt lagt äventyrsfilm med flera bottnar. Existensiella såväl som sociala.
Och frågorna finns kvar där även efter att filmen har tagit slut. Exempelvis kring vem av syskonen som skyddar vem. Whites fantasivärldar skildras med intensiv värme, där underbara färglandskap målas upp för våra ögon när vi får ta del av hans verklighet. Likaså får vi se Blacks inre mörker, som eskalerar när kriget mot samhället och kampen för överlevnad hela tiden blir mer och mer extrem. Utan Whites naivitet och livsglädje tappar Black greppet om verkligheten och blir en våldsam enmansarmé utan framtidstro.
Verklighetsflykt låter negativt när man talar om White. För visst handlar det om flykt, men också om överlevnadsstrategier och om fantasins skapande kraft. Förmågan att föreställa sig en annan värld är grundläggande för att kunna skapa den. Och i en värld som Treasure Town: där entreprenörer och maffia skapar reglerna, blir den nödvändig för överlevnad.
Om man inte kan skapa det samhälle man drömmer om, kan man åtminstone drömma om det och låta det forma sin egen verklighet. White behärskar detta till fullo: och påminner Black om denna alternativa verklighet av hopp och skönhet som finns bortom det sociala krig de båda lever i, även när Black står inför att ge upp inför sina egna destruktiva krafter och själsliga mörker.
Jag kan bara ge ett råd när det kommer till en film som Tekkonkinkreet: se den.