Ojämn Bushman, men med
styrka i rösten

En av de stora jamaicanska affischnamnen var Bushman. Bushman gick ut starkt i de första låtarna. Han sjöng om rastafari och fred. Men sedan tappade han tempot. Och så förblev det i stora delar av konserten. Vissa stunder kom han visserligen tillbaka med styrka igen, men tyvärr höll inte alla låtar samma höga standard.

Redan tidigare på kvällen gästade han Promoe på låten Fast Food World. Där sjunger de om mördandet inom köttindustrin och att en rasta inte äter kött.

Bandet bakom Bushman spelade bra, men var inte alltid så övertygande. De är visserligen duktiga musiker och de är tajta. Men det märktes att de bara var ett kompband till den stora artisten, vilket jag tycker är lite tråkigt.

Den stora behållningen var Bushmans röst. Han sjunger med en otrolig styrka och övertygelse. Jag tar det han säger på allvar och man får verkligen känslan av att han tror på det han säger. När han sedan får tillåtelse att spela ytterligare tid går det mycket på tomgång. Reggae tjänar tyvärr inte alltid på att spelas länge.