Allt annat än avtrubbade
sisters

Scissor Sisters
Hultsfredsfestivalen 2004

För Scissor Sisters menar allvar, det kan man vara säker på. Den underbara Ana Matronic framförallt, men även de fem killarna i bandet. I en het, välarrangerad show visade de att de vet vad en livespelning innebär. Musiken är en hysterisk blandning av hela 80- och början av 90-talet, i en galen mix direkt från New Yorks glam- och homobarer. Namnet Scissor Sisters anspelar på lesbianism och/eller bisexualitet. Men lika gärna faller tanken på bandets musik. För de har klippt sönder musik, och frågan är om de satt ihop det, eller mest låtit bitarna falla på plats av sig själva. Allt ackompanjerat av en klart rebellisk och enormt kaxig attityd.

En postmodernistisk forskare hade nog jublat lika högt som jag under Scissor Sisters koncert. Inte nog med den explosiva rytmen i musiken som både är retro och modern. Bandets utstyrslar rör sig också från Jake Shers underbara, fransiga och glansiga byxor och läckra bara överkropp, till den coole The Wall-inspirerade gitarristen Del Marquis' kostym. Publikhavet ligger inte långt efter i blandning. Den på Hultsfred så ovanliga åldersblandningen infann sig till och med så smått. Men framför allt, så var många stilar och typer av människor där.

Scissor Sisters lyfte koncertbesökarna till taket och tillbaka flera gånger under sin konsert. De känns som om de inte bara är ett band utan en del av en rörelse. De festar loss och rockar hårt på scen, men har också ett intressant budskap. När de framför Confortably Numb är deras respekt för Pink Floyd närvarande. Samtidigt tar de i låtens final med oss på en trumresa som visar att de själva minsann är allt annat än avtrubbade.

Deras senaste album, med samma namn som bandet självt, är deras första. Vissa av låtarna på skivan hackar lite, men ett eget sound finns. Jag, och många andra, både hoppas och tror på en lång och kreativ framtid för Scissor Sisters.