Många av dessa psykologiska processer är långt ifrån specifika just för religiösa grupper, utan har paralleller även till andra hårt sammansvetsade sociala grupper.

Ännu en gång måste jag för säkerhets skull poängtera det relativa värdet av en så kortfattat artikel som denna där jag endast kan beskriva väldigt generaliserade mönster, utan beskaffenhet att kunna tillämpas på enskilda situationer.

Har man blott detta i åtanke när man läser detta så kan man förhoppningsvis ändå komma till en något klarare insikt i det oerhört mångfacetterade liv som levs bakom det slutna samfundets mytiska fasad.

Vel bekomme!

IDEOLOGISK TOTALISM

En individs mottaglighet för att underställa sig en totalitär ideologi grundas till stor del under uppväxten, där uppfostran och föräldrarnas ställning spelar stor roll. Behov eller längtan efter underkastelse och beroende, bristande självkänsla och självförtroende, stark skuldmedvetenhet, ångest och rädsla för att själv tvingas fatta beslut kring sitt eget liv är exempel på sådana predisponerande faktorer.

I mångt och mycket är det en form av psykologisk regression när en individ uppgiver sitt »själv« och överlåter sig till en auktoritär och allsmäktig ledare. Det är fullt naturligt och på intet sätt sjukligt för en person att i förtvivlans och förvirringens kris och kaos ropa efter en stark och trygg hand som rätar ut frågetecken, ställer allt i sin ordning, skyddar och ger trygghet.

För en orolig, förvirrad, »psykiskt svag« människa framstår en totalitär ledare lätt som någon som kan stilla dennes existentiella ångest och svara för de behov som längtar efter att tillfredställas.

Naturligtvis spelar här behovet (av) att ge världen en förklaring och livet en mening mycket stor roll, och ju kraftigare denna förklaringsmodell, denna teologi, betonas som den enda sanna, den enda rätta, desto svårare är den att motstå för den som söker det otvivelaktiga.

TEOLOGI OCH VETENSKAP

Denna dogm, denna lära, icke sällan grundad på en »uppenbarelse«, ses icke blott som religiöst sann, helig. Den är också förnuftsmässigt oantastlig. Därigenom blir alla invändningar inte enbart religiöst heretiska utan också rent vetenskapligt och logiskt felaktiga.

Tron på dogmat är så starkt rotad hos individen att blotta tanken på att ifrågasätta denna väcker skuldkänslor hos individen och skapar en rädsla inför förnuftet vilket resulterar i ett avståndstagande från denna del av personligheten samt kritiskt granskande och eftertänksamhet överhuvud.

En viktig del av de läromönster man brukar kalla totalistiska ideologier är den undantagslösa dualism de lägger på tillvaron. Världen delas upp i en ren, god, ljus kategori samt en oren, ond, mörk, mellan dessa två ytterligheter existerar inget.

I denna »antingen...eller«-tillvaro representerar dogmen, med sekten och dess verk, det rena goda medan allt som finns utanför detta är förtappat och orent. Allt som är skadligt för sekten, allt tvivel och ifrågasättande av läran och verksamheten fördömmes även det som ont och måste krossas.

Den som tvivlar eller kommer med invändningar kan få höra att det är Satan som nästlat sig in i dennes tankar och är ute efter att söndra. Det är lätt att förstå den känsla av skuld och orenhet detta måste framkalla hos en människa, och hur effektivt det i fortsättningen måste skrämma till tystnad och lydnad.

STRÄVAN EFTER RENHET

Till allt detta hör en strävan efter absolut renhet och allt som måste göras för att uppnå denna renhet blir automatiskt moraliskt riktigt; ändamålet helgar medlen.

Denna renhetssträvan gäller så väl för sekten som kollektiv som för varje medlem individuellt. Det förväntas av alla att ständigt sträva efter att bli så »rena« som möjligt, samtidigt förväntas ingen i praktiken någonsin uppnå denna totala renhet. Denna strävan, dömd, ja tvingad, att misslyckas föder naturligt nog en oerhörd skam och förtvivlan över den egna otillräckligheten vilket än mer knyter den enskilde till ledaren och dennes vägledning. Därigenom stärks ledarens auktoritet, han/hon blir ensam den som dömmer eller förlåter; mäktiga vapen för kontroll och manipulation.

Ett sätt för individen att behålla åtminstone något av sin hårt sargade självkänsla blir att skylla sin orenhet på influenser från den yttre världen, man projicerar hatet mot vissa aspekter hos sig själv (som sexualitet, tvivel osv.) på den orena världen utanför.

Även den rädsla och det hat individen känner mot ledaren, till följd av dennes förtryck, tvingas av det undermedvetna in i nya former. Att vara så hjälplöst underkastad en annan människa skapar naturligtvis ett instinktivt hat mot denna. Men när revolten synes så otänkbar, ja blotta tanken på trots är ju ett brott, så blir utvägen att istället utveckla en personlighet och ett handlingsmönster som liknar den man fruktar.

Detta är en psykologisk försvarsmekanism som kallas »Identification with the aggressor«. Då den förtryckte inte längre finner någon som helst möjlighet att undkomma den kränkande ledaren undkommer han/hon sina kval och sin ångest genom att fullständigt underordna sig samt frångå den egna personligheten för att istället identifiera sig med ledaren.

Så fortsätter dessa »robotiserade« individer, liksom ledaren tidigare gjort, att i sin tur själva övertyga och kontrollera de andra i gruppen.

MILJÖKONTROLL

Icke sällan skaffar sig ledarna kontroll över gruppen genom att ständigt ha medlemmarna under uppsyn. Som tidigare nämnts bryts all kontakt med omvärlden ganska snabbt, men även inom gruppen begränsas individens handlings-, men framförallt, tankefrihet avsevärt. All mänsklig kommunikation kontrolleras, icke blott kommunikationen mellan människor utan även den enskildes inre kommuikation.

Genom att ständigt uppehålla medlemmarna med kollektiva aktiviteter som kräver dess totala engagmang, genom styrda samtal, diskussioner och textstudier, genom att aldrig lämna någon ensam, lyckas det ledaren att i stort kontrollera även tankeversamheten bland medlemmarna och eftertanke och reflektion finner ingen plats i denna fullständigt kontrollerade miljö.

Till denna tids- och miljökontroll finns en kontroll av gruppen genom en manipulerad mystik. Man försöker på olika sätt framkalla särskilda känslor och upplevelser hos individen, men dock så att de för den manipulerade framstår som en spontan, andlig mystik atmosfär eller kraft särskild för sekten. Denna air av mystik uppfattas av den enskilde som en känslomässig kontakt med det gudomliga, en kosmisk beröring, som förstärker dennes tro på sig själv och gruppen som direkt utvalda för ett högre mål.

Dessa ibland väldigt kraftiga, extatiska, upplevelser tar lätt överhanden jämfört med det redan så osäkra förnuftsmässiga tvivlet.

DET BEGRÄNSADE SPRÅKET

Den speciella miljön som skapas i gruppen, ja hela detta nya liv, kräver ett nytt språk för att kunna tolka upplevelser och känslor som genom denna omvändelsen givits ny innebörd. Men istället för att utveckla ett sådant språk används oftast blott trubbiga fraser och luddiga klichéer. Detta bristfälliga språk inverkar inte bara på individens förmåga att uttrycka sig bland andra men också på dess inre kommunikation, han/hon fråntas till stora delar möjligheten att för sig själv tolka och förstå världen på ett adekvat och tillfredsställande sätt.

Individen blir språkligt depriverad vilket leder till förtvivlan och intellektuell otillfredsställelse. För att glömma, dölja, denna förtvivlan tvingas man lägga mer och mer kraft i de fraser och slagord man är hänvisad till för att uttrycka sina känslor.

Det skapas genom denna likriktning av kommunikation, språk och tanke en intellektuell homogenitet i gruppen. Alla använder samma språk, alla har samma sätt att tolka sina religiösa upplevelser och alla mottager på ett likartat, överensstämmande, sätt lärans system av symboler och liknelser. Sektens sätt att tolka världen blir utan skadligt stora variationer, godtagen av samtliga medlemmar.

Denna läromässiga överenstämmelse är nödvändig för sekten men lika nödvändigt är det att lärans framställning överensstämmer med verkligheten. Genom sektens centrala dogma tolkas och belyses såväl känslor och upplevelser på det personliga planet som historiska och politiska situationer i omvärlden. Verkligheten döms utifrån dogmat, med dogmat i handen ställer sig sekten till doms över omvärlden, friar och fördömmer, vilket ger en känsla av makt och mervärde åt den kränkte och förtryckte som på detta sätt kompenseras för alla de gånger han själv blivit dömd.

BEKÄNNELSEKULTEN

Vi kommer här in på ett beteendemönster som i större eller mindre utsträckning existerar inom de allra flesta sekter och religiösa samfund, nämligen praktiserandet utav offentlig syndabekännelse.

Bekännelsen, som dels har uppgiften att upprätthålla den etiska normen inom gruppen, dels ger individen en upplevelse av rening (lindrar dennes ständiga skuldkänslor), får dessutom formen utav en rituell handling. Genom att osjälviskt utlämna sitt allra innersta visar man sin tilltro till och enhet med gruppen. Allt, till och med det mest personliga, det som upplevs allra mest skamligt och ångestframkallande hos individen, anförtros den nya "familjen" och medlemmarna binds allt starkare till gruppen.

Men genom handlingens rituella karaktär finns stor risk för att "deltagarna" sjunker in i ett rollspel där de för bekännelseaktens egen skull, inför de andra, börjar bekänna synder de kanske aldrig begått. Bakom detta ligger bland annat en undemedveten uppfattning om att ju mer man bekänner och fördömmer sig själv inför de andra, desto större rätt anser man sig ha att fördömma och kritisera andra.

TILL SIST

Vi har här studerat ett komplext nätverk av manipulation, dominans och kontroll, igångsatt för att upprätthålla sektens existens och öka dess inflytande och makt. Sektens föreställning om sin egen exklusivitet, som utvalda av en gudomlig försyn, är drivkraften bakom det destruktiva, till synes ondskefulla, förtryck som äger rum inom många av dessa slutna sällskap. Det är blott i undantagsfall frågan om medveten ondska; ledarna är i teorin lika mycket offer för sin tro och kallelse som sektens övriga medlemmar.

Styrkan i detta mentala manipulationsmaskineri ligger i dess komplexitet av förtryck på alla plan och från alla håll; medlemmarna förtrycker icke blott varandra, de förtrycker också sig själva. En annan viktig del i dess motståndskraft ligger i att man inom gruppen trots allt förblir relativt omedveten om den manipulation som äger rum, bland annat just därför att de handlingar som skapar det kränkande förtrycket framstår som nödvändiga och ofrånkommliga.