Ett besök i
borgarbandyns trädgård

Vad har vi för intressen här? Tja, pilla med moppar, pilla med mobiltelefoner, förslavas framför MTV och ZTV, dricka Coca-Cola och festa av Fucking Åmål-modell är några av våra spännande intressen. Varför drog aldrig Ebba Grön hit på 70-talet? Ebba Grön förresten, bland en del av invånarna är låtar som "Staten & Kapitalet" närmast kult. De kan ha lyssnat så pass mycket att de kan låtarna utantill, men de har inte lyssnat så pass mycket att de tagit till sig av låtarna. Rent politiskt så kan jag väl upplysa om att borgarpartierna stoltserar med att majoriteten av torslandaborna röstar borgerligt. Resten är gamla gråsossar som troget lyder Göran Johansson. Att då avslöja att man är anarkist vore absurt, jag skulle knappast få bo kvar här. Men på tal om lydnaden till Göran Johansson så börjar den svikta. Just nu har vi nämligen väldigt lite pengar i jämförelse med de andra stadsdelarna eftersom alla vill flytta till denna nära-till-havet-idyll. Men hur bekämpar man nerskärningar i en stadsdel där majoriteten röstar borgerligt? Jo, man agerar förstås för en egen kommun. Detta röstade vi om i valet 1998. Större delen av Torslanda röstade för, större delen av göteborgarna röstade emot. Tyvärr blev det ingen kommun, trots överklagande hos regeringen. I Torslanda-tidningen (en reklamtidning man får hem i brevlådan) kallas detta för rättsövergrepp. Den flitigaste kämpen i Torslandas seperatistgerilla är folkpartiet. De vill nu bygga en "Torslandaport" som ska avgränsa orten från de andra stadsdelarna. Inte konstigt att Nationell Ungdom börjar etablera sig här.

Vi som går i skolan bryr oss inte så mycket om nedskärningarna. Eftersom vi käkar McDonalds-hamburgare, dricker Coca-Cola, tafsar på mobiltelefonen och tittar på ZTV så blir vi ju automatiskt framgångsrika, det ordnar sig. Rasismen växer ständigt här. Det blir nämligen så när invandrare koncentreras till Biskopsgården och medelklass-svenskarna till Torslanda. De enda tillfällena vi möter invandrare är när vi spelar fotboll mot "invandrarlag", då brukar stämningen bli lite spänd. När bandylaget (som jag inte själv är med i) tränar på Vårväderstorget (Biskopsgården) så träffar de också på invandrare. De brukar, från båda sidor, komma i gäng på 20 personer. Då kan du nog räkna ut hur det slutar.

Däremot vill jag inte påstå att det inte finns några fördelar med att bo här. Här finns till exempel hav om man åker iväg på en 5-minuters cykeltur. Här finns badplatser och båtplatser.

Jag tillhör inte de som anser att medelklassen inte existerar. Tvärtom har jag gett exempel på att den existerar. Däremot vill jag insistera på att medelklassbarnen är löntagarbarn. Även om det kan röra sig om höga chefer så jobbar de (ihjäl sig) i alla fall. Jag känner däremot inte till någon som tillhör ägandeklassen (tror jag), trots att den verkar vara en tiondel av befolkningen. Var bor den då i så fall. På golfbanan?

Golfbanan ja. Denna artikel var tänkt att handla om Torslanda golfbana, trodde jag. Resten av denna artikel blir inte särskilt lång eftersom jag fick "förhinder". Det fanns nämligen inget bra gömställe där man kunde beskåda detta skådespel. Istället satte jag mig i en kvart vid kaféet och tittade på. Men en kvart räckte.

Det debatteras ständigt om golf är en sport eller en sjukdom. Det senaste inlägget i debatten var en bilaga i Göteborgs-Posten "för fler golfbanor", med rubriken "Runes hobby är att planera golfbanor". Jag är rädd att denna man inte kan botas i Sverige utan måste skickas till en specialklinik i Tyskland.

Jag träder nu in i denna borgerlighetens trädgård. En kompis till mig ville vara lite busig och körde moppe på banan, han blev jagad av klubbdirektörens Porsche i en halvtimme. Jag bestämmer mig för att inte vara kvar här längre än en kvart. Jag sitter strax bredvid "greenen" (förbannat fult ord faktiskt), här ska folk "sänka en birdie" och allt vad det heter. Jag börjar fundera över om detta verkligen är en sport. Flera som jag känner spelar golf, de verkar spela eftersom de tycker det är roligt, dock inte de personer jag nu tittar på.. Jag beskådar nu hela puttandet. Förbannat tråkigt faktiskt. "Där sänkte jag den, Asta. Höhöhöhö". För att höja spänningsgraden en smula försöker jag inbilla mig att Göran Zachrisson kommenterar det hela. "Nu ska Stig-Uno sänka en albatross (lägg märke till att de uttalar ordet på engelska). Han lägger sig på gräset för att kolla in hur vinden styr just i ögonblicket. Jag undrar varför gräset rör sig så rakt just idag. Det ser ut att vilja sträcka sig ända mot månen för att visa upp dess ljusa färg" Plötsligt ser jag hur denna Stig-Uno börjar svänga lite med sin putter. "Ska jag sänka den nu, Ove?" Han tänker egentligen inte på golf just i ögonblicket. Istället tänker han "Jag är framme! Jag är framme! Jag har klarat det! Titta! Jag är här!" Men var har han kommit någonstans? Jag får god lust att ta mannen i skjortkragen och säga: "Snälla! Lämna din låtsasvärld nu, försök hitta på något meningsfullt. Ägna inte dagarna åt rövslickeri. Försök förbättra din livssituation. Engagera dig i facket, gör vad fan som helst. Nej, varken du eller jag, har en massa att tjäna på socialismen, rent materiellt, men tänk dig att du inte ser några gränser omkring dig. Inga golfbanor som spärrar in dig" Något sådant får jag lust att säga till honom, men det säger jag ju förstås aldrig. Resten av kvarten flyter på. Fler puttar sänks, fler och fler fixar till sina nystrukna byxor. Fler putsar till sina "drivers" och "järnnior". Trist.

Nej, väldigt lite blev skrivet om detta besök på golfbanan men jag har i alla fall kommit på att borgarbandy inte är något för mig. Det måste vara förbannat tråkigt att jobba ihjäl sig och slicka röv på folk bara för att slå med klubban på en ful gräsplätt. Skog finns det nämligen gott om här, och den är gratis. Ytterligare än fördel med att bo i Torslanda

"Vad ska du med bil och villa, när du mår så jävla illa?" Peps Persson. Ur låten "Hög standard"