Argentina faller

- Cambio, cambio - växla, växla - står killarna utanför de tvångsstängda växelkontoren och väser, men de gav i dag bara 3 för en dollar. Tydligen har det kommit några positiva signaler från Internationella valutafonden som gav anledning till återhämtningen, men fortfarande återstår mycket att göra för att få bukt med landets totalt misshandlade ekonomi och peson kommer säkert att rasa ytterligare. Och nu är det oförskämt billigt att turista i landet, en lyxmåltid - men det berömda köttet och vinet - kostar runt en hundring.

- Alla "Gnocchis" måste bort, säger en affärsman jag träffar över en öl, och menar den ursprungliga italienska seden den 29 i varje månad när man äter pasta och lägger pengar under tallriken efteråt för att få framgång.

Pengarna brukar försvinna "någonstans" och de har de gjort länge i Argentina. Bara kongressen har 9 000 anställda, och ute i landet har den offentliga förvaltningen många som bara existerar på papperet. Ihop med korrupta politiker och internationella lån som pumpade upp levnadsstandarden i landet klagade ingen, men när Brasilien devalverade och vädret blev dåligt för några år sedan gick luften ur Argentinas jordbruksorienterade export. Biffkorna råmade förgäves, ingen ville ha varken dem eller sojabönorna, och oljepriset - olja är också en exportvara - kunde inte kompensera bristen på produktivitet i den nästan obefintliga industrin i landet.

- Titta inte där, säger min taxichaffis när jag kikar in under motorhuven på hans bil när vi tankar. En Renault 19 "hecho en Argentina" - tillverkad i Argentina - med årsmodell 1998 fast motorteknologin är mitten av 1970-talet - och förmodligen krocksäkerheten också. Klart att allt rasade när avbetalningarna på lånen - som i dag är uppe i ofattbara 1500 miljarder kronor - inte kunde betalas.

- Vi har oss själva att skylla, skrek en man i det öronbedövande dånet från talkörer och demonstrationsskrik blandat med fyrverkerismällare och popmusik som ljöd på "Plaza de ayo" i söndags. Då var det 26 år sedan militärkuppen och de flesta krävde klarhet och rättvisa kring de uppskattningsvis 30 000 som "försvann" under militärdiktaturen. Han fortsätter:

- Om man klagade dä eller var politiskt aktiv, betydde det livsfara, klart att många inte protesterade när skulden bara växte under Peronisterna, och speciellt inte när allt bara var bra för oss.

Även om många nu har tröttnat på att banka på kastrullerna i protest, och resignerat insett att det bara är att bita i det sura äpplet, är politikerföraktet utbrett.

- Duhalde, nuvarande presidenten, är ett skämt men han kommer att sitta tiden ut, till nästa val i slutet av nästa år, bara för att det inte finns någon med rena händer, säger en ung tjej och rycker på axlarna.

- Men det spelar ingen roll, nu är det valutafonden som bestämmer...