Chomsky möter Sverige

Hypen kring Noam Chomsky känner inga gränser. På söndagens seminarium hade arrangörerna, Ordfront, fått hyra in Scandinavium för att tillgodose publikströmningen. Per T Ohlsson, politisk chefredaktör för Sydsvenska Dagbladet beskrev Chomskys besök i termer av en sektledare som kommer till stan. Själv kände sig den eftertänksamma 74-åringen inte särskilt provocerad av benämningen:

- Vad jag svarar på det? Konstig sekt, konstig ledare. De flesta sektledare brukar ju uppmana sina medlemmar att utföra saker och kanske skänka pengar och dylikt. De flesta sektledare brukar också vara karismatiska personer, inte en grå tråkig akademikergamling.

Ungefär i dessa toner fortsatte Chomsky att prata vidare under presskonferensen i torsdags när den samlade svenska presskåren mötte en av de mest framträdande mediekritikerna i vår tid. Situationen kan liknas vid tillfället då ledarna för tobaksindustrin möter en av de främsta lungcancerforskarna i världen som har ägnat sitt liv åt att blottlägga deras smutsiga verksamhet. Hade inte de västerländska demokratierna möjligheten att använda sig utav media för att skapa opinion för respektive mot olika politiska frågor, så hade demokratins och varje regerings mandatperiod hastigt varit till ända.

Andledning till varför propaganda är mycket mer effektiv och bättre utrustad i demokratier är just att i totalitära stater så har folk en naturlig skepsis mot all information, då källan till de flesta nyheter är just staten. Den känslan saknas i de flesta demokratiska stater utan att indoktrinering och "thought control"-mekanismerna för dess skull skulle vara mindre representerade och oundgängliga i statens maktutövning, just genom media. Hur den svenska presskåren och journalisterna kände sig inför dessa tankegångar när de satt församlade på presskonferensen tål att tänka på.

Med tanke på ditt arbete om media som indoktrineringselement, hur kommenterar du den enskilda journalistens roll i det systemet? Och är det överhuvudtaget möjlig att någon annan position är möjlig för journalister och nyhetsförmedlare?

- De enskilda journalisternas roll definieras i individuella termer som de som utför propagandasystemets nyhetsförmedling, helt korrekt. Men den hårdaste kritiken (och största beviset för att så är fallet) kommer från just enskilda journalister som tröttnat, fått nog och hoppat av, och därefter ägnat sig åt att blottlägga och avslöja de inneboende strukturerna hos media. De flesta journalister tenderar dock att acceptera de satta ramarna och agera inom dem så gott de kan. Orwell gav i det opublicerade förordet till Djurfarmen främst två förslag till hur propagandaapparaten fungerar. Det första är att pressen ägs av välställda män som har intresse av att just vissa tankar och nyheter sprids, och andra tystas ner, och det är ett faktum som man inte kan bortse ifrån då man söker analysera medias roll. Det andra är att en stor del av en bra utbildning består av indoktrinering, om du inte anpassar dig så gör du inte karriär, du kommer att sållas bort. Tankar som inte är bekväma lär man sig att inte tänka när man får sin institutionella utbildning. Men att ställa sig utanför systemet, även som journalist och aktör inom media, är ett individuellt val som allt annat.

Noam Chomsky pratar skurkstater

Under fredagen höll Chomsky ett längre och mycket välbesökt seminarium om skurkstater, med anledning av en nyligen utkommen bok på detta tema, samt den nära förestående amerikanska invasionen av Irak

Chomsky menade att kriget mot terrorismen, är en upprepning av ett tema som en rad amerikanska presidenter återkommer till.

- Redan Ronald Reagans regering prioriterade och deklarerade krig mot terrorism, med CIA:s stöd åt Contras i Nicaragua och flagranta brott mot internationell rätt som följd; den amerikanska inmarschen i Libanon som krävde tusentals dödsoffer och så vidare. Reagan sade sig vunnit det förra kriget mot terrorism. George W. Bush har återigen deklarerat detta krig.

- Anledningen till aktionerna detta Krigets år, för att citera Bushadministrationen är att dölja den kaotiska situation som följt att nedmonteringen av det civila samhället, enronskandalen, företagsskandaler samt, bland mycket annat, en utökad satsning på Missilförvaret och en accelererande militarisering av rymden, en idé de konservativa drivit länge. Missilförsvaret är inget försvar alls utan ett paraply för offensiva militära aktioner i tredje världen. Orsaken till att just Mellanöstern drabbas av de amerikanska krigsansträngningarna är naturligtvis att USA vill ha kontroll över oljan.

- Det fina med skurkstater och terrorister är att med dessa som hotbild kan de militära utgifterna skuta i höjden och uppmärksamheten på de interna problemen kan avledas. Skurstater är ett hot som inte innebär någon militär fara för världens enda supermakt. Irak är till exempel inget större hot mot Amerika.

- Det är den amerikanska staten som definierar hot; Irak lanseras som ett hot mot USA i pressen därför att hökarna i Washington säger att de är det. Andra hot mot USA är till exempel de latinamerikanska befrielseteologer som mördats av CIA och regeringar som får bistånd av amerikanerna.

- Skurkstaten par exelance är i dessa dagar förstås Irak. När Saddam Hussein begick 99 procent av sina värsta brott mot de mänskliga rättigheterna; gasningarna mot kurderna och illdåden under kriget mot Iran fick han benäget bistånd av USA och England att utveckla massförstörelsevapen.

- Saddam är ett hot för de som finns i hans närhet, säger Chomsky. Men han är ett mindre hot nu än för fyra år sedan, och helt säkert ett mycket mindre hot än före kriget och Iraks in marsch i Kuwait, då Saddam Hussein hade Englands och USA:s stöd. USA avbröt den militära hjälpen till Saddam Hussein när den irakiska diktatorn gjorde sig skyldig till sitt värsta brott; att inte lyda USA. England fortsatte det militära biståndet till Irak, två dagar efter Kuwaitinvasionen.

- Behandlingen av Irak och Saddam Hussein efter Gulfkriget, med blockad, isolering och embargo som följd, har fått den förutsägbara effekten att det irakiska folket slutit sig runt Hussein. Anledningen är förstås att USA vill skapa en skurkstat. Amerikanerna har aktivt motarbetat vapenkontrollerna; när vapeninspektörerna drog sig tillbaka sista gången 1998 var det för att amerikanerna började bomba.

Chomsky tror inte heller att någon vapeninspektion, under svensken Hans Blix kommer att genomföras denna gång. Bushadministrationen har redan lagt hinder i vägen och stridskrafterna förbereder som bäst en militär operation, mot ett fattigt och isolerat land i tredje världen.

- Det kommer inte att bli krig med Irak, det blir en massaker på irakier.

- Ett bra sätt att slutligen bli kvitt Iraks diktator, menar Chomsky, vore att ge stöd åt irakiska oppositionella att omkullkasta Hussein. Vill västvärlden bli kvitt terrorister och skurkstater vore det bäst om man slutade ge sitt stöd åt dem. Det var USA och England som skapade, beväpnade och finansierade exempelvis talibanerna i Afghanistan. När Bush sedan retoriskt frågar Why do they hate us? Och sedan gör gällande att det är landets frihet och demokrati skurkstaterna hatar, skorrar det falskt. Det folken i tredje världen hatar är naturligtvis USA:s imperialistiska utrikespolitik.