Joe Sacco: "Jag vill att
en reporter ska vara
ärlig"

Ur Safe area Gorazde. Illustration: Joe Sacco

I de ockuperade områdena i Palestina befinner sig nu ett flertal personer från olika länder och arbetar som mänskliga sköldar mellan civilbefolkningen och den israeliska armén.

- Jag tycker att den sortens aktivism verkligen är meningsfull. Jag respekterar människor som riskerar sina liv, och då menar jag inte bara fysiskt utan de måste ju lämna sina nuvarande liv bakom sig när du åker och gör något sådant här. Om jag har inspirerat någon av dem att åka dit skulle jag vara mycket nöjd.

Krig i repris

Joe Sacco är mest känd för sina verk Palestine och Safe area Gorazde men han har även gett ut ett flertal självbiografiska verk, bland annat om hans tid som roadie för ett rockband på turné i Europa.

För tio år sedan under George Bush seniors krig mot Saddam Hussein skrev och ritade Joe Sacco albumet How I loved the war där han beskriver hur han fastnar framför tv:n och följer tv-kriget.

Nu, samtidigt som George Bush junior planerar att anfalla Saddam Hussein, kommer en samlingsvolym, Notes from a defeatist, som bland annat innehåller de historierna. Men Sacco kommer inte göra något om detta kriget.

- Jag har för mycket annat på gång nu. Men det som jag arbetar med är relaterat. Även den om tjetjenska flyktingar. Det är människor som kommer att sopas under mattan med hänvisning till kriget mot terrorismen. Om Ryssland stödjer USA kommer USA att ignorera det som händer i Tjetjenien. Samma sak kan man säga när det gäller den palestinska situationen. Ariel Sharon har i princip haft grönt ljus sedan den 11 september. Han kan göra vad han vill och även om civila dör till höger och vänster är det i alla fall en del i det här kriget mot terrorismen. Det jag gör nu ligger i periferin till det som är belyst nu i Irak och så vidare men det är ändå viktiga händelser.

Träffade människor

Under sin tid i Palestina började Sacco arbeta med vad han kallar slumpmässig journalism.

- Jag begav mig till taxiområdet. Där står taxiförarna och väntar på att deras bilar ska fyllas innan de åker iväg till sin destination. Det var alltid någon som kom fram och började prata med mig på slutmålet. De visade hur de bodde och berättade om sina liv.

Eftersom Joe Sacco arbetade utan att vara kontrakterad till någon tidning eller nyhetsbyrå var han själv tvungen att betala för resa och uppehälle. Samtidigt gjorde det honom fri att arbeta som han själv ville. Han kunde spendera en längre tid på varje ställe och han var inte tvungen att utföra de obligatoriska sysslor som de andra reportrarna var tvungna till, gå på presskonferenser och liknande. Speciellt märktes detta när han i mitten av 1990-talet besökte Bosnien under några månader.

- Det är många av reportrarna som är frustrerade. Det är flera som har sagt att de hade velat göra det på mitt sätt. Som önskar att de hade kunnat umgås med folk så, att de hade kunnat spendera flera veckor på samma ställe och bara träffa människor.

Närgångna frågor

Rollen som reporter är viktig och Sacco tvingas vara mycket noggrann i sitt arbete eftersom han måste kunna rita upp omgivningen på ett väldigt detaljerat sätt. Detta innebär att han tvingas ställa väldigt detaljerade frågor till de människor han intervjuar.

- Eftersom jag skulle rita allt de berättade om var jag ofta tvungen att ställa mycket detaljerade grafiska frågor. Från vilken vinkel skruvmejseln hade när soldaterna i Bosnien letade efter landminor till hur kläderna förvarades i påsar i fånglägret i Israel.

- Genom att göra hemmen så konkreta och levande som möjligt försöker jag få människorna att verka så mänskliga som möjligt. Vilket gör deras berättelser starkare.

Brutal och lerig verklighet

Ur Palestine. Illustration: Joe Sacco

I serierna om Palestina arbetar han mycket med att rita upp en verklighet i bakgrunden av serien. Bakom den främre historien som driver serien framåt visar Sacco upp verkligheten som palestinierna lever i. Det är lera, regn, sopor, graffiti. Överallt springer det omkring barn och unga män driver omkring utan något att göra.

Joe Sacco berättar att det var jobbigt att rita serien:

- Det är emotionellt svårare att rita det än att vara på plats. När man är där är det som att en spärr slås om så att känslorna stängs av och man agerar professionellt. Men när jag ritar öppnas de kreativa sidorna och då släpps känslorna fram.

När Sacco växte upp trodde han att alla palestinier var terrorister eftersom de bara var med i tv i samband med bombdåd, kidnappningar och andra attentat. Efterhand förstod han att situationen inte var så enkel. Han anser att det finns en övergripande historisk sanning att palestinierna har blivit felaktigt behandlade och att ockupationen av Palestina är felaktig. Det var också därför han åkte dit.

Tror inte på objektiv journalistik

Han kände också att han inte ville beskriva palestinierna som offer med stort o. Det var viktigt att visa hela deras liv, deras vardagsliv. Sacco har i alla sina serier blandat det personliga med det politiska. Den lilla världens politik med den stora världens politik. Han ville berätta andra människors historier.

- De flesta journalister som tror att de är objektiva i en situation som den i Palestina lurar sig själva. De tror att de kan presentera båda sidornas berättelser. Redan att säga det är att säga att båda sidorna har lika stor vikt och borde ges lika stort utrymme. Det är för mig inte objektivt. Kanske är det så att en sida inte förtjänar lika stort utrymme som den andra sidan. Så jag tycker att det är omöjligt.

- Jag vill att en reporter ska vara ärlig. Jag vill själv vara ärlig. Även om något händer som inte passar in i din världsbild så ska jag rapportera det. Det är inte alltid så att palestinier säger saker som jag kan hålla med om. Men jag ska ändå rapportera om det. Vilken rätt har jag att bestämma vad de ska säga? Jag måste väga det de säger mot andra uttalanden. är det en person som är knäpp eller har jag hört flera andra säga samma sak? Är det flera som sagt det så ska jag rapportera det. Om man gömmer något man vet men som inte passar i ens världsbild så blir det propaganda.

Ljuset i slutet av tunneln

Både Safe area Gorazde och, framför allt, Palestine är historier med få ljuspunkter. Men tror Joe Sacco att det finns en chans att vi kommer få ett positivt slut på konflikten i Palestina?

- Ja, någon gång i historien. Det kan gå på ett av två sätt. Det ena alternativet är förstörelse och utrotning av ett folk eller båda. Det andra alternativet är att det skapas någon form av förståelse mellan dem. Och jag brukar tänka att någon kommer fram och säger att "vi går tillbaka till läget som var 1967". Det garanterar inte att det blir fred men det är antagligen det enda chansen för att skapa fred. Det kanske inte sker nu, det kanske inte sker om tio år. Men lösningen tycker jag är så uppenbar att den till slut måste få fotfäste.

Joe Sacco är uppbokad under de närmaste fem åren, bland annat med en serie om Rolling Stones och några kortare historier om Bosnien som han ännu inte är klar med. Sedan ska han tillbaka till Palestina snart och intervjua äldra människor om vad som hände i flyktinglägret Rafa i södra Gaza under 1956.

I höst kommer den första volymen i Palestina på svenska.