I skuggan av muren stryps
Palestina

Jag åkte med ambulanser, plockade oliver med palestinska bönder, fungerade som observatör vid checkpoints, demonstrerade mot landkonfiskeringar, intervjuade människor och dokumenterade överträdelser mot fjärde Genèvekonventionen och internationell rätt.

Jag bodde i byar nära gränsen till Israel i nordvästra Palestina. I detta område pågår i dag allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det system som Israel använder för att "utrota terrorismen" och upprätthålla ockupationen påminner starkt om det gamla Sydafrika eller Tyskland under nazismen.

Palestinier har olikfärgade id-handlingar beroende på var de kommer ifrån, blått pass för Jerusalem, grönt och orange för Västbanken. Det är olagligt att inte kunna identifiera sig och de måste bära med sig sina pass överallt. Nummerplåten på bilen är vit om ägaren är palestinier och gul om ägaren är israel.

Bosättare har rätt att borra tre gånger så djupa brunnar som palestinier och de får oftare tillstånd att anlägga brunnar. I Hebron används 85 procent av vattnet av 400 bosättare medan 120 000 palestinier får dela på resterande 15 procent. Siffrorna är representativa för hela Israel och Palestina.

Israel har infört restriktioner för israeler som vill besöka Västbanken och Gaza samtidigt som palestinier inte får besöka Israel. De enda som har full rörelsefrihet är de illegala immigrerande bosättarna från framför allt New York och Ryssland.

Muren

I en israelisk rapport som publicerades under juli månad framkom att de flesta självmordsbombare tar sig in i Israel via checkpoints. Trots detta har Israel påbörjat byggandet av en enorm betongmur som kommer att bli tre gånger så lång som Berlinmuren och dubbelt så hög. Den kommer att löpa runt hela Västbanken och Gaza samtidigt som den kommer att exkludera Jerusalem. Området längs muren, 50-100 meter, kommer att patrulleras av israelisk militär på dubbelfiliga vägar. Muren kommer att omgärdas av två extra stängsel på var sida samt djupa diken. Det kommer att finnas portar i muren där människor kan passera om de ansöker om och får tillstånd. De illegala judiska bosättarna i Palestina kommer naturligtvis att åtnjuta full rörelsefrihet även efter murens uppförande.

Israel kommer att annektera 10 procent av Västbanken genom att låta murens sträckning gå öster om 1967 års gräns. Drygt 300 000 bosättare i 57 illegala bosättningar kommer härigenom att förvandlas till lagliga israeler. Anmärkningsvärt ofta tycks dragningen av muren sammanfalla med bördiga jordbruksområden, växthus och brunnar med dag- och dricksvatten.

För de 290 000 palestinier som hamnar väster om muren har en fullkomligt absurd situation uppstått. De har i egenskap av att vara palestinier ingen laglig rätt att befinna sig i Israel. De kommer att bli fångna i sina byar och för skola, arbete, sjukvård måste de vända sig till det palestinska samhället på Västbanken. Många palestinier fruktar att livet kommer att bli omöjligt att leva när de i ännu högre grad än tidigare måste förlita sig på enskilda soldaters välvilja för att förflytta sig mellan hemmet och samhället.

Samtidigt som muren uppförs i ett rasande tempo förbereder Israel att omringa Area A- områden (under palestinskt självstyre efter Osloavtalet, cirka 17,2 procent av Västbanken) med elektriska stängsel. I praktiken kommer dessa områden att förvandlas till bantustans eller ghetton inne i Palestina. Tillstånd kommer att krävas inte bara för att resa in till och ut ur Israel utan även för att resa mellan olika palestinska städer och byar.

Jag besökte totalt tre byar och städer som alla påverkas av projektet med muren. I samtliga fall har land konfiskerats, olivträd stulits eller ryckts upp med rötterna, vattenbrunnar förstörts och fredliga demonstrationer bemötts med tårgas och beskjutning.

Staden Quffin

Staden Quffin omringas i dag av gränsen till Israel till väster, bosättningar nordost och sydost och en bemannad vägspärr söder om staden på vägen som leder till Tulkarem. Staden kommer att förlora 80 procent av sitt land och Israel har konfiskerat den enda källan till bevattning som finns. Faktum är att staden kommer att stå helt utan försörjning när muren väl är på plats.

I planerna för Quffin ingår också anläggandet av nya bosättarvägar som kommer att sammanbinda bosättningarna i nordost med de i sydost. Dessa vägar kommer att ansluta till en väg som kommer att löpa norr om staden och genom en port i muren. Detta tillsammans med muren som effektivt kommer att omringa staden.

Invånarna i staden är lantbrukare och det finns ingen historia av våldsamt motstånd mot vare sig militär eller bosättare. Stadens invånare är övertygade om att Israels planer är att tvinga människor att flytta längre in på Västbanken och på så sätt expandera Israel.

Två dagars motstånd

I en annan by, Falame, fanns stora förhoppningar om att kunna påverka murens sträckning. Byn kommer att förlora cirka 20 000 träd, 7 brunnar och 250 växthus samt stora arealer bördig jordbruksmark. Frankrike bekostade 1997 ett bevattningssystem för jordbruk i området och bybornas förhoppning var att dragningen av muren skulle kunna ändras för att rädda biståndsprojektet. Efter kontakter med franska konsulatet bestämdes att diplomater från konsulatet skulle besöka Falame för att förhandla med militär och bybor. De lovade att de skulle göra allt de kunde för att förhindra konfiskeringen av marken. Av någon anledning bestämde sig även svenska konsulatet för att skicka en representant för att närvara vid mötet.

Under några dagar i november fylldes så Falame av ett tjugotal aktivister vars uppgift var att skydda området från inhyrda murbyggare och bulldozers i väntan på franska konsulatets ankomst. I två dagar lyckades vi stoppa arbetet genom att bokstavligt talat krama träd och ställa oss i vägen för en aggressiv ung man beväpnad med motorsåg och två säkerhetsvakter med maskingevär. IDF, Israeli Defense Forces, tittade åt ett annat håll.

Diplomater på plats

Dagen för konsulatets ankomst hade ett sjuttiotal internationella aktivister samlats i Falame och stämningen var optimistisk. Det ryktades om att BBC, Sky News och andra internationella media inklusive en journalist från TT skulle bevaka mötet. En lång väntan inleddes och till slut dök en karavan av bilar upp med franska och svenska diplomater i spetsen. Pressnärvaron hade reducerats till en dansk journalist, en svensk journalist från TT, palestinsk media samt en fransk kameraman. Efter fem minuter var platsen inspekterad och följet åkte vidare för att förhandla med chefen för murbygget och militären. Inga palestinier tilläts närvara vid detta möte.

Tillbaka i byn bjöds diplomater, journalister och aktivister på mat och palestinska representanter för byn lade fram sina synpunkter för den franske konsuln. Han verkade uppriktigt bekymrad och deltagande. Trots alla ansträngningar resulterade mötet i noll och intet. Arbetet skulle fortsätta som vanligt nästa dag trots att det gick rykten om ett möte i Tel Aviv på diplomatisk nivå.

Symboliskt bröllop mot murbygget

På kvällen samma dag beslutade byborna att de trots motgången ville fortsätta protestera mot landkonfiskeringen. De ville genomföra ett symboliskt bröllop i olivlunden och därefter försöka stoppa arbetet, åtminstone tills det påstådda mötet i Tel Aviv var avslutat (något resultat av mötet hörde vi sedan inget om och jag är osäker på om det ägde rum överhuvudtaget).

IDF hade dagen innan varnat oss från att försöka stoppa arbetet med muren så det var med fjärilar i magen jag deltog i bröllopsfirandet. Det dröjde inte länge förrän IDF dök upp ackompanjerade av arbetarna som hade attackerat oss tidigare. Jeeparna ställde snabbt upp sig i kravallformation och förberedde sig för att attackera bröllopsceremonin. Tårgas och ljudbomber kastades in i folkmassan och vi försökte komma undan gasen utan att samtidigt splittras för mycket.

När soldaterna insåg att gasen inte skulle driva bort oss började de förbereda sina vapen för gummikulor. Vi kom då överens om att bilda kedjor och låta soldaterna pressa oss tillbaka med hjälp av sina jeepar. En långsam och utdragen reträtt påbörjades och nederlaget var totalt. Motorsågsmannen började såga av grenarna på träden vi försökt skydda medan några bönder satte sig ned och grät vid sidan av olivlunden.

Samma sak har hänt i Quffin, Jayyous, Zeta och många andra palestinska byar och städer nära gränsen till Israel. Ingenting har hittills kunnat stoppa eller ändra sträckningen av muren. I Jayyous arresterades och misshandlades i förra veckan tio internationella aktivister av IDF under en demonstration. Tre av aktivisterna har blivit deporterade och resten har anlitat advokater för att försöka förhindra deportationen. Internationella aktivister har all rätt att finnas i Palestina för att ge sitt stöd i kampen för frihet. Att protestera mot illegala landkonfiskeringar är inget brott i sig.

Blandade reaktioner

Reaktionerna på muren från de palestinier jag mötte var blandade. En del var fortfarande chockade och vägrade inse att deras land och enda försörjningsmöjlighet kommer att konfiskeras. Andra var inte speciellt förvånade och en majoritet ansåg att detta är ett sätt för Israel att expandera och en aggressionshandling att jämföra med fördrivningen 1948. De flesta hade inget emot muren som sådan. Gränsen till Israel är redan stängd och många menar att muren inte kommer att bli mer svårforcerad än dagens checkpoints. Problemet är Israels fortsatta expansion på bekostnad av palestinsk mark och palestinska liv.

Det som skrämmer mig mest med uppförandet av muren är att det tycks vara en icke-händelse i media. Detta trots att det är första gången sedan 1948 som gränsen mellan Palestina och Israel kommer att ändras. Om livet var svårt för de hundratusentals människor som i dag lever nära gränsen till Israel kommer det att bli än svårare när muren väl står klar.

Det budskap som förmedlas till palestinier och internationella aktivister på plats är att ingenting kan stoppa muren eller ändra dess dragning. Ickevåld bemöts med våld och total laglöshet råder. Från Israels sida hävdar man att muren byggs på grund av säkerhetsskäl. Jag tycker att det ser det ut som etnisk rensning och att fred och säkerhet finns långt ned på Israels agenda.