Många anledningar att
åka till Köpenhamn

Sydsvenska Dagbladet, den allenarådande borgerliga draken, och dess tabloidkollega Kvällsposten har under den senaste veckan fyllt sidorna med nyhetsreportage om passkontroller på Öresundsbron, förbud mot tomtemasker i Köpenhamn, risken för avknoppade demonstrationer i Malmö och annat som kan tänkas störa den lydige medborgarens julförberedelser. Att globaliseringsrörelsen mobiliserar verkar uppfattas mer som ett problematiskt vägarbete än som en politisk händelse värd att uppmärksamma för dess innehåll.

Antagligen är det just därför som det oftast rätt öde Café Nutiden på Davidhallsgatan är knökfullt en kall och blåsig onsdagskväll i början av december. Under de senaste veckorna har caféet, som är inhyst i Malmö LS' lokaler, fungerat som ett informationscenter inför det stundande mötet i Köpenhamn. På ena väggen finns en välfylld anslagstavla med information om samlingsplatser, demonstrationsrutter, boende, seminarieschema, juridiska rättigheter och annan matnyttig information. Just den här onsdagen skall alternativ mediebevakning diskuteras och representanter från olika IMC-kollektiv, Tv-Stop och Yelah.net finns närvarande. De allra flesta är dock nyfikna och än så länge oorganiserade, men med en vilja att bidra till rapporteringen från Köpenhamn.

- Jag blev faktiskt chockat och förbannad över medias bevakning från Göteborg. Nu har jag varit arg i över ett år och vill göra någonting själv, säger en tjej under den inledande presentationsrundan.

Hon uttrycker den minsta gemensamma nämnaren hos många av de närvarande. När folk många timmar senare skingras har många kontakter knutits. Ett litet men konkret bevis på att den så kallade toppmötescirkusen erbjuder fruktbara kontaktytor och mötesplatser i en tid då det är svårt att veta hur och vart man skall kanalisera sitt engagemang.

Att bidra till en alternativ, gräsrotsbaserad och förhoppningsvis bättre mediebevakning är givetvis bara ett av många sätt att ta ställning på. Att demonstrera är ett annat och förmodligen roligare. När jag någon dag senare kliver in på det redan smått klassiska vänsterhaket Glassfabriken sitter Andreas Kainulainen vid ett av borden. Han ska demonstrera i Köpenhamn och berättar att det är hans första stora demonstration och att han ser fram mot den med spänning. Vad som exakt står på EU-toppmötets dagordning vet han inte men tillägger att protesten i sig har ett egenvärde.

- Jag känner mig missnöjd med den styrande maktens inflytande över våra liv och hur de använder det. EU i sig är ruttet och det är bra att folk inte automatiskt känner tillit för makten utan faktiskt handlar.

En av de frågor som det danska ordförandeskapet driver är införandet av en gemensam och strängare asylpolitik. Bland annat därför kommer en stor demonstration mot rasism och Fort Europa att genomföras i Köpenhamn på fredagen. Jag frågar Tove Karnerud, som är aktiv i Asylgruppen, om de frågor som diskuteras på mötet är avgörande för hennes beslut att demonstrera.

- Egentligen borde jag väl svara ja på den frågan, säger Tove. Men framförallt handlar det om att visa att vi är många som inte håller med. Och då tänker jag kanske inte speciellt på vad som sägs inne på mötet utan på den riktning som EU drivs i. Att genom demonstrationer och andra aktiviteter visa på alternativ till den väg som politiken förts in på har ett egenvärde, fortsätter hon.

För många människor är inte det stundande EU-toppmötet ett besvärligt hinder i julhandeln utan en möjlighet att agera och ta ställning. Sätten att göra det på är många och olika. Argumenten för att göra det likaså och att så är fallet kommer vara uppenbart för alla som tar sig till Köpenhamn. Om det är den bilden som kommer att serveras Sydsvenskans och Kvällspostens läsare till andra advent är väl tyvärr mera tveksamt.