Propagandakrig i
Venezuela

Oppositionen kräver en folkomröstning till den 2 februari, men det är ännu ovisst om den blir av. Presidenten Hugo Chávez håller för närvarande en låg profil och försöker upprätthålla den för tillfället ineffektiva oljeproduktionen.

Eftersom Venezuela saknar järnvägsnät, är man totalt beroende av bensinen för alla transporter inom landet. Detta är den viktigaste orsaken till att landet är så pass lamslaget som det är.

Trots att bensinproduktionen till stor del kommit igång igen når ännu inte bensinen fram till stationerna, eftersom tankbilarna hindras av oppositionella anhängare runt om i landet. Tidigare var hindret strejken inom PDV (Petroleos de Venezuela, det statliga oljebolaget), men den olagligförklarades eftersom den fanns strida mot konstitutionen (som år 2000 röstades igenom av 80 procent av befolkningen).

Den största anledningen till den rådande situationen är att familjen Cisneros (Venezulas Wallenberg) och andra stora affärsfamiljer, som under årtionden styrt både marknaden och politiken, inte kan tolerera att det förs en "pop-revolutionär" politik. Att sedan Chávez politik är mer Cuba- än Washingtonvänlig stärker varken hans kort inom landets affärselit eller bland västvärldens utrikesministrar.

Oppositionen och Cisneros starkaste vapen är de privatägda tevekanalerna Cisnerosgruppen består av över 50 företag och kontrolleras av bröderna Gustavo och Ricardo Cisneros. I gruppen ingår stora delar av America Onlines verksamhet i Sydamerika, dussintals radio- och tevekanaler i Nord- och Sydamerika, bland annat den största tevekanalen i Venezuela och den största spanskspråkiga tevekanalen i USA. Cisneros omsätter årligen fyra miljarder dollar. som dagarna i ända pumpar ut oppositionell propaganda. Trots mediernas försök att övertyga folket om att det är Chávez och inte oppositionen som bär ansvaret till den oppositionella strejkens följder, så låter sig inte alla luras.

Chavéz har fortfarande starkt stöd bland underklassen, militärerna och den akademiska vänstern, detta kanske till stor del beror på att den bild av Chávez som fascistisk diktator oppositionen försöker frambringa uppenbarligen inte stämmer med verkligheten.

Högljudda demonstrationer, som orsakar enorma trafikstockningar, bekämpas inte som i Europa med polisiära insatser så länge de inte urartar i våldsamheter. Den massiva svartmålningen och förlöjligandet av presidenten i demonstrationer och massmedia (som till stor del bygger på uppenbara lögner) beivras inte heller. Detta visar på att politiken som förs är allt annat än fascistisk.