Rättigheter har inget
kön

I tåget går kvinnor med alla livsöden. Gamla och unga, kristna och muslimer, bönder, stadsbor, parlamentariker, alla är med i detta förgsprakande och sjungandes 8 mars-tåg som också är höjdpunkten, finalen, för den fyra dagars "jämställdhetsvecka" som arrangerats här.

Femtontusen i demonstrationståget, fyra dagars jämställdhetsfokus. Det är mer än vad vi i Sverige klarar av, och då är ändå vi stolta över vår internationellt sett starka kvinnorörelse.

Men å andra sidan kan vi inte bara bedöma efter kvantitet.

För när regeringspartiet CCM beordrar sina medlemmar att delta i tåget, då handlar det inte så mycket om äkta engagemang. Och när det längst tåget går män med träpåkar och ser till att skolbarnen minsann håller sig i leden då spelar det helt enkelt ingen roll hur färgglada och sångstarka vissa delar av tågets kvinnogrupper är, för hela tillställningen får ändå en militärgrå stämning.

De fyra dagarna av jämställdhetsfokus innehöll i praktiken heller inga seminarier eller workshops där människor kunde fördjupa sig i kvinnorättsliga och feministiska frågor. I stället lades allt hopp på de tal som skulle hållas av inflytelserika och starka kvinnor inom områden som exempelvis parlamentet och media. Tyvärr var ljudanordningen så dålig att bara något fåtal hundra av oss kunde ta del av talen.

Kvar i kunskapsinhämtning fanns då bara de visserligen ganska många organisationer som informerade om sin verksamhet kring exempelvis hiv/aids och kvinnlig könsstympning - som trots att det är förbjudet alltså ännu förekommer i vissa delar av landet - men som å andra sidan nästan uteslutande saknade en djupare feministisk eller storskalig teoretisk bas.

8 mars i Tanzania bestod lyckligtvis inte bara av den politiskt lama tillställningen i Singida. I Dar es Salaam, landets största stad, lanserade nätverket FemAct ( The Feminist Activism Coalition of Tanzania) som består av diverse nationellt inflytelserika NGO:s, under samma dag sin kampanj Return Recources Back to the People- Breaking the Silence on the Linkages Between Gender, Recources and hiv/aids.

- Kampanjen går ut på att motverka spridandet av hiv genom att föra upp sjukdomsspridningens starka samband mellan fattigdom och kvinnoförtryck på agendan, säger Joseph Mzinga, mediekontaktperson på Tanzanian Gender Networking Program (TGNP), en av de starka organisationerna inom nätverket FemAct. Han fortsätter.

- Trots många år av upplysningskampanjer från alla möjliga håll kring hiv/aids fortsätter sjukdomen att spridas. Varför?

- Överlag är sjukdomen, hur den smittar och sätt att skydda sig på väl kända av allmänheten. Det är inte okunskap som är problemet. I stället är det fattigdom och kvinnoförtryck, orsakade av de globala patriarkala och kapitalistiska systemen, som är grundorsakerna till den alarmerande spridningen av hiv i Afrika.

Joseph fortsätter med uppror i rösten.

- Fattigdomen i Afrika skapas genom USA:s och WTO:s påtvingade ekonomiska system som pressar fattiga länder som Tanzania att skära ner på sjukvård och tillgång till bromsmediciner. I rika länder kan människor med hiv leva ett ganska långt och drägligt liv trots sjukdomen. I Afrika lämnas de sjuka att dö för att läkemedelsbolagen sätter sina patent före människoliv. Det är de rika länderna som skriver spelreglerna, och det är alltid deras ekonomiska frosseri som väger tyngst.

Nyligen uppdaterade undersökningar visar att nästan 30 miljoner människor i Afrika, söder om Sahara, har hiv och av dessa har mindre än en procent råd till ens de mest grundläggande bromsmediciner. I Tanzania är uppemot tre miljoner (ungefär åtta procent av befolkningen) smittade, och varannan sjukhussäng upptas av en hiv-patient.

Kampanjansvarig och ordförande inom TGNP, Mary Rusimbi, beskriver FemActs målsättning i ett pressmeddelande utskickat inför lanseringen av kampanjen:

"Vårt mål med kampanjen är dels att uppmana vår egna regering att omplacera ekonomiska resurser till fördel för kvinnor, dels att trycka för att makthavare över hela afrika med gemensam röst hindrar den livsförsämring de rika ländernas ekonomiska system orsakar. Det strukturer som gör att människor i Nord har mer resurser än de i Syd och att män har mer resurser än kvinnor går hand i hand. Utan rättvisa mellan människor i Nord och Syd kan vi inte heller få rättvisa mellan kvinnor och män. Vi måste kämpa för en ny ekonomisk världsordning där alla människor värderas lika."

Eller som Jackline Kimario, en ung tjej i Singida sa:

- Haki Haina Jinsia, rättigheter har inget kön.