"Arbetarstyrt
företagande behöver tid
för att utvecklas"

I helgen genomfördes ett seminarium om ekonomisk demokrati i Stockholm, anordnat av Centrum för marxistiska samhällsstudier. En av deltagarna var Ermanno Tortia, ekonom och forskare vid det italienska Ferrarauniversitetet. Han skrev sin doktorsavhandling om arbetarstyrda företag, företag som drivs och kontrolleras av arbetarna.

Istället för att ledas av chefer som utsetts av aktieägarna, tar arbetarna själva alla beslut och bestämmer vart företagets avkastning ska gå, liksom över de inköp som ska göras. Precis som kapitalistiska företag säljer de arbetarstyrda företagen sina varor och tjänster på marknaden.

Mondragón i Baskien är Ermanno Tortias främsta exempel på ett arbetarstyrt företag som fungerar bra. Huruvida företaget verkligen lever upp till att vara arbetarstyrt råder det emellertid delade meningar om.

Med nästan 67 000 medarbetare år 2002 är man ett av Spaniens största företag. Företaget består av flera små arbetarkooperativ, som samarbetar för att kunna dra nytta av stordriftsfördelar inom bland annat forskning och marknadsföring.

- Exemplet Mondragón har fått väldigt goda resultat, en standard som är överlägsen kapitalistiska företag sett ur alla synvinklar: effektivitet, finanser, prestanda, vad som helst.

Varför arbetarstyrda företag fortfarande spelar en begränsad roll i samhället är en omdiskuterad fråga. Ermanno Tortia tror att det beror på att utvecklingsprocessen inte har varit tillräckligt lång. Det finns många problem som behöver lösas genom att man försöker och lär sig av misstagen. Han jämför med kapitalistiska företag.

- Kapitalismen har en väldigt lång tradition, en lång historisk utveckling. Den startade under medeltiden, åtminstone i Italien. Det tog femhundra år för den att utvecklas och bli det starkaste systemet.

- Varje detalj i företagets struktur, vilken som helst, den finansiella, den organisatoriska, styrningen, behövde lång tid för att utvecklas, för att bli stark och för att bli förstådd och bli en del av företagandet. Jag tror att det är samma sak för den demokratiska industrin, den arbetarstyrda.

Arbetarstyrda företag skaffar kapital på nästan samma sätt som de kapitalistiska, genom lån och genom självfinansiering från en del av det överskott man drar in. Skillnaden ligger i sättet på vilket överskottet fördelas och investeras. Ett kapitalistiskt företag grundar sig på vinster och aktier, medan ett arbetarstyrt företag låter överskottet gå till gemensamma reserver.

Just de gemensamma reserverna är det område som Ermanno Tortia har forskat på, eftersom det antas innehålla praktiska problem. Om arbetarna inte vet hur länge de ska arbeta på företaget, så har de en begränsad vilja att investera i det. Man tror att det leder till att många arbetarstyrda företag lider av kapitalbrist, som håller tillbaka produktionen.

Mondragón kan enligt honom ha kringgått problemet med kapitalbrist genom att man har så kallade delbara reserver. En del av reserverna fördelas bland arbetarna som en slags utökad lön, baserat på hur mycket arbete man har bidragit med och hur bra företaget går.

- Arbetarna får en viss summa pengar under året, som en sorts lön, och om företagets resultat är bra får de lite mer vid slutet av året. Om resultatet är dåligt, så förlorar de en summa pengar. Detta betyder att om företagets resultat är bra, så ackumulerar arbetarna en viss summa pengar så länge som de stannar i företaget.

- Denna mekanism kan kanske lösa problemet med kapitalbrist. Om jag vet att jag bara ska stanna i företaget i fem år kan jag ändå investera för tio år, eftersom jag vet att jag får tillbaka pengarna när jag lämnar företaget.

- Kapitalistiska företag har också en massa problem. Det grundläggande problemet är att det finns en intressekonflikt mellan chefer och arbetare. Det finns ingen som helst lösning på det, just på grund av äganderätten. Arbetarna är inte ägarna, så de kan inte ha något starkt intresse i företaget. Det är en återvändsgränd.

- Vad jag vill säga är att arbetarstyrda företag har en massa problem som de måste hitta lösningar på, men vi ska inte glömma att kapitalismen inte är perfekt, säger Ermanno Tortia.