Romer på flykt
protesterar vid grekiska
gränsen

Romerna såg ingen annan utväg än att försöka finna fristad i ett EU-land, men karavanen av flyktingar stoppades vid Makedonska gränsen. Sedan cirka fem veckor tältar de nu vid gränsposteringen mot Grekland, utan mycket mer att äta än vitt bröd och vatten.

När NATO-styrkorna drev serberna ut ur Kosovo 1999 skapades samtidigt en flyktingvåg till omkringliggande länder. Återvändande Kosovoalbaner anklagade romerna i området för att ha samarbetat med Slobodan Milosevic i hans etniska utrensning av albaner, därför jagades de nu ut ur landet. Flera tusen av dessa flyktingar kom till Makedonien där FN satte upp temporära flyktingläger till deras hjälp. Efter fyra år har man slutligen bedömt situationen i lägret som ohållbar. Goran Momiroski, talesman för FN:s flyktingkommissariat, förklarade att "det blivit omöjligt att upprätthålla dräglig hygien och levnadsförhållanden i lägret". Man skulle nu försöka hjälpa romerna i lägret att finna eget boende och försörjning och lägret stängdes med omedelbar verkan. Fortsättningsvis skulle FN bidra med 40 euro per flykting och månad, samt några matkuponger.

Romerna menar att dessa medel är otillräckliga för att ens täcka boendekostnader. Med en arbetslöshet i Makedonien på dryga 36 procent såg det heller inte särskilt ljust ut för dem att finna egen försörjning. En ytterligare starkt bidragande problemfaktor är att romerna i Makedonien, liksom i många andra länder, diskrimineras som arbetssökande och anses oönskade i de flesta sammanhang. Dessutom blir deras barn ofta mobbade och slagna om de försöker gå i vanliga skolor.

Misstron mot FN och de Makedonska myndigheterna är stor och man menar att den utlovade hjälpen endast skulle bli tillfällig och snart sina ut. Några av flyktingarna i lägret berättar också om att man har försökt återvända till sina hem i Kosovo men då blivit slagna och bortjagade av unga albaner.

Under dessa omständigheter, då inga andra alternativ verkade gångbara, bestämde sig 620 av romerna i lägret för att försöka ta sig till Grekland och där söka asyl. Den 17 maj nådde man gränsposteringen i Medzitlija. Som flyktingar saknade de pass och blev därför stoppade av gränspolisen. I protest satte romerna upp hemmagjorda tält några meter från gränsen och bestämde sig för att vänta där tills gränsen öppnas. Den 21 maj attackerades de av makedonska polisen, flera av dem blev sparkade och slagna tills de flyttade sig en bit bort från gränsposteringen.

Den 22 juni besökte jag lägret under några timmar och fick då uppleva det misärartade tillstånd i vilket dessa människor nu tvingas leva. Bristen på mat är skriande, sedan en månad tillbaks hade man ätit föga annat än vitt bröd. Drickbart vatten fanns det också lite av. Den enda näraliggande källan är förorenad och kan endast användas för tvättning och dylikt. Tälten är improviserade byggen av de material man haft tillgängliga: plast, filtar, papp och träpålar. Eftermiddagssolen ger bastutemperatur i tälten och flugorna yrde runt i luften bland de hungriga barnen. De stelnade utdikningarna runt tälten vittnar om den lervälling som kommer med varje regnväder.

I lägret fanns 280 barn, av vilka fem var nyfödda som vid mitt besök fortfarande verkade må bra. Bland de lite äldre barnen var flera sjuka i feber. Under de rådande förhållandena kommer troligen fler att insjukna snart. Föräldrarna var desperata efter läkarhjälp och mediciner. Dittills hade endast en makedonsk frivilligorganisation erbjudit hjälp med mat och vatten, men långt ifrån tillräckligt. De Makedonska myndigheterna och FN blundar för situationen och vill inte ge några eftergifter. Den så kallade "fästning Europa" som man protesterade mot i Thessaloniki visar här sitt sanna ansikte och vägrar än så länge dessa rättslösa flyktingar fristad.

Arton Berisha, en ung kille som redan lärt sig sju språk under sina år som omkringflyttande flykting, säger med allvarsam min:

- Vi stannar här tills vi får komma över gränsen