Global digital
solidaritet

Från vänster: Paul Ahanmisi, Marika Griehsel, Khaleb Abou och Roland Stanbridge

- Det finns internetcaféer i varje hörn i afrikanska städer, säger journalisten och mediekonsulten Roland Stanbridge, sydafrikansk journalist, lärare och forskare.

Brist på elektricitet

Han lägger snabbt till att den stora majoriteten i de afrikanska länderna står utan tillgång till internet. På landsbygden är problemet att över huvud taget hitta en uppkoppling till datorn. Där saknas ofta elektricitet. I exempelvis Zimbabwe är det bara 20 procent av befolkningen som har tillång till internet.

Stanbridge är en av dem som pratar om internets betydelse för medielandskapet i Afrika på Zenit café i Stockholm, där Reportrar utan gränser har arrangemang ungefär en gång i månaden. De andra deltagarna är Khaleb Abou, eritreansk journalist som nu bor i Sverige, Paul Ahanmisi, nigeriansk journalist som sedan fem år tillbaka bor i Malmö, där han ger ut tidningen Africa Forum och Marika Griehsel svensk journalist som varit stationerat i Sydafrika och rapporterat från södra Afrika till SVT.

Få kvinnliga journalister

Om Afrika ska skildras med afrikanska ögon måste också demokratiprocesser ges bättre möjligheter. Det finns också en risk att den afrikanska blicken blir mest en manlig blick.

På min fråga om hur det är för afrikanska kvinnor att jobba som journalister i Afrika säger Stanbridge, som på plats kartlagt mediebilden i nio afrikanska länder:

- Det är en liten andel kvinnor bland afrikanska journalister. Tidningar fokuserar mycket på kända män och stadsbefolkningen. Kvinnofrågor, hälsa och miljö är ganska undanskymda ämnen.

Fragmenterad bild i tv

De som lever i de nedre sociala skikten i samhället kämpar med att överleva. I fattiga områden är det tv som är den stora nyhetsförmedlaren. Tv ger en fragmenterad bild av samhället och den är precis som datorer och tryckpressar beroende av att elektriciteten inte slocknar.

Internet är utbyggt i 30 av Afrikas 54 länder. Möjligheterna att jobba med oberoende press varierar mycket mellan länderna. I många länder är det en sträng presscensur, där kritiska journalister fängslas, i andra länder styr staten eller transnationella företag över medierna.

- I Sydafrika började internetanvändningen spridas och utvecklas i början av 1990-talet. Det är främst sju länder i Afrika som har en väl utvecklad informationsteknologi och där nättidningar, nyhetsbrev på nätet och e-postgrupper blivit vanliga, säger Stanbridge.

200 tidningar on-line

Det finns i dag 200 afrikanska tidningar on-line och ljudfiler sänds via e-post. Tidigare var journalister i Afrika tvungna att ta information och använda källor via de tidigare kolonialländerna. Bakgrundsmaterialet togs från arkiv som inte var uppdaterade. Med e-post kan nu journalister i olika afrikanska länder dela information mellan sig och få färska uppgifter. Men det är inte möjligt överallt.

Khaleb Abou från Eritrea kommer från en verklighet där det råder total presscensur och repression mot journalister som inte följer vad staten vill ska förmedlas i media. Många av hans journalistkolleger sitter i fängelse. I början av april fördes nio hungerstrejkande eritreanska journalister bort från fängelset i Asmara. De hungerstrejkade som protest mot det olagliga gripandet av dem. De kräver att deras fall prövas inför en opartisk och oberoende domstol.

En manlig journalist i publiken kommer från Zimbabwe. Där har nyligen regimen tvingat en av de största dagstidningarna att lägga ner. Han berättar att det inte går att hålla journalister, redaktörer eller ansvarig utgivare i fängelse mer än några dagar. De släpps för att gripas igen. Det betyder också att arresterade inte begär att gripandet av dem blir ett rättsmål.

Flydde via Saudiarabien

Abou lämnade Eritrea genom att fly till Saudiarabien och efter ett och ett halvt år där kunde han med hjälp av grupper för mänskliga rättigheter ta sig till Europa.

Eritrea fick tillgång till internet så sent som i november 2000. Internetcaféer bevakas och de som använder internet blir sedda med misstankar om att föra ut regeringsfientlig information.

- I Eritrea kämpar jag och mina kolleger för vår grundläggande rätt att skriva. I exil kan jag förmedla information om Eritrea till eritreanska folket genom e-post. Och jag håller på att starta en nättidning.

Gratis internet

Egypten, inte långt från Eritrea, tillhör de länder i Afrika som har satsat stort på att socialt bredda tillgången till datorer och internet.

- I Egypten är internet gratis och staten subventionerar datorer för hemmabruk, säger Stanbridge.

Tillgången till datorer och vilka som i sin tur har tillgång till dem är avgörande om internet och e-postkommunikation ska nå mer än bara en utvald elit.

- Jag besökte redaktioner i Nigeria 2001 och det fanns ofta inga datorer där. Eller så användes datorn bara för layout, säger Paul Ahanmisi.

Många gånger står datorn på chefredaktörens rum och vilka har då lov att använda den?

Marika Griehsel som rapporterade om södra Afrika för SVT under 1990-talet, hon återvände dit 2000, säger att internet är ett bra verktyg för att förebereda sig om lokala diskussionsfrågor, men för att förstå människors levnadssätt och tänkesätt måste man möta dem, uppleva samhället och känna dofter på platsen.

- Internet har haft en stor betydelse för grupper för mänskliga rättigheters (MR) arbete. I till exempel Kenya använde MR-grupper nätkommunikationen för att vidarebefordra dagliga rapporter om polisrepressalier mot aktivister direkt till Amnesty.

Företagen binder upp skolorna

Skolor i afrikanska städer utrustas alltmer med datorer. FN samarbetar med stora dataföretag som sponsrar hård- och mjukvara. Om offentliga skolor, som finansieras av staten, binder upp sig till en mjukvara finns det stora vinster att hämta i Afrika för transnationella företag. Copyrightskydd gör att program inte kan delas och öppna källor inte tillåts.

Senegals president Abdoulaye Wade har betonat att om internet ska bli en tillgång för alla i Afrika är det en global digital solidaritet som behövs.