Lågavlönade kvinnors
förmåga att klara det
omöjliga

Det småskaliga forumet arrangeras av projektet samarbete Rinkeby Folkets Hus och Riksutställningar gav våren 2004 ett uppdrag till konstnären Cecilia Parsberg som samlade en arbetsgrupp i Rinkeby under namnet: projekt samarbete. Uppdraget är en del av det större projektet 4U i Kulturförökarnas och Riksutställningars regi.

Arbetsgruppen består av: Crossart, Marius Billy, Iris Berggren, Björn Gardarsson, Branco Hubert, Agnar Erlandsson och Angel Vega

"Vår idé är att samla in frågor under det kommande året. Insamlandet initieras i Rinkeby. Vår fråga till alla är: Vilken fråga skulle du vilja ställa till någon som har mer makt än du? Frågan implicerar att vi alla har makt, förutsätter att man definierar för sig själv vad man anser vara sin egen makt och hur en närliggande hierarki ser ut. Vi arbetar i aktioner för att det handlar om att aktivera sin bild. Parallellt med denna process arbetar vi också på en pocketbok där begreppet makt översätts på ca 100 språk, med härledningar, etymologi, berättelser mm. I Rinkeby talas ca 100-120 språk. Boken kommer att vara flerspråkig. "

på Folkets hus i Rinkeby. Serien av samtalsforum utgår ifrån frågeställningen Vilken fråga vill du ställa till någon som har mer makt än du?

Bild: Anki Bengtsson

Soheyla Yazdanpanah är doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hon är född i Iran och kom till Sverige för tolv år sedan.

- I det nya samhället ville jag titta på hur diskriminering ser ut här. Som feminist följde jag också den feministiska debatten, och märkte att det var grupper av kvinnor som var inte var med. Lågavlönade kvinnor och invandrade kvinnor, många av dem är lågavlönade, syntes inte i debatten.

Soheyla har jobbat som timanställd städare och vårdbiträde. Hon har mött kvinnor som slår knut på sig själv för att på egen hand försörja sig själv och sina barn, och hon har förundrats över hur de lyckas.

Under sina studier upptäckte hon att det inte finns så mycket studier om lågavlönade kvinnor i Sverige. I dag har de blivit siffror. Den lilla som finns om lågavlönade kvinnor och invandrade kvinnor är bara statistik. Det påverkade hennes val av ämne som doktorand.

- Jag vill att kvinnorna jag gör en undersökning kring får berättar sin historia själva. Och skriver man en avhandling i ekonomisk historia måste man kämpa för att ha långa citat.

I sin avhandling om försörjningsstrategier hos ensamförsörjande kvinnor med låg inkomst definieras försörjning som mer än pengar. Det täcker in att sörja för att alla i familjen, och särskilt barnen, mår bra.

Soheyla har intervjuat 20 kvinnor - hälften av dem är svenskfödda, den andra hälften är iranskfödda. En del av undersökningen är att se likheter och olikheter mellan grupperna. De flesta av kvinnorna är i 40-årsåldern och har barn som är tonåringar men två i gruppen är runt 25 år och har små barn.

Hon koncentrerar sig vid detta tillfälle att prata om kvinnornas möjligheter att skaffa sig inkomster. Inkomstkällan kan variera från person till person och under olika perioder i livet. Utöver lönearbete kan inkomstkällan vara sjukförsäkring, föräldraledighetsersättning, ersättning under arbetsmarknadsutbildning eller a-kassa.

Gemensamt är att de alla ensamma försörjer sig själv och minst ett barn under 19 år. Några av dem har ett förhållande med en man, men lever särbo eller har delad ekonomi.

- De flesta får underhållningsbidrag från mannen, men de får inget stöd för ansvar för barnen och skötsel av hemmet.

Flertalet av de intervjuade kvinnorna deltidsarbetar för att möta barnens behov. Med en deltidslön eller timlön som baseras på en grundlön i skiktet 13 000-16 000 måste de få in extra pengar. Privat hemtjänst på kvällen och nattarbete är två sätt. Då får barnen som inte är stora nog att vara hemma själva följa med till extrajobbet.

Ibland är jobb omöjliga att kombinera med att vara ensam ansvarig för barnen. Det går inte att åka hemifrån klockan 6 på morgonen när 7-åringen börjar skolan klockan 8.

Tiden räcker inte till. Hemarbete är omfattande och tiden som blir kvar är den gemensamma med barnen. En stund för sig själv står på önskelistan.

- Ensamförsörjande kvinnor i arbetarklassen lägger ner mycket tid att planera ekonomin. De är måna om att barnen inte ska mobbas för att de inte har rätt kläder. De jobbar extra för barnens märkesskor.

Ett långsiktigt sätt att höja inkomsterna är att utbilda sig. KomVux och internutbildning på arbetsplatsen är uppskattat.

- De svenskfödda kvinnorna i arbetarklassen är mer försiktiga att låna pengar till utbildning än de iranskfödda kvinnorna.

Det sociala nätverket är viktigt och de intervjuade kvinnorna säger att de ibland måste låna pengar från föräldrar, syskon och vänner för att få ihop det.

- Jag trodde att familjen var mindre viktig i Sverige än i Iran. Men i intervjuerna har det visat sig vara väldigt starka familjerelationer. Och det är systrarna som är änglarna.

Soheyla vill höra våra reaktioner och synpunkter. Vi är sådär tio kvinnor och en man som samlats runt ett bord i ett lunchrum på Folkets hus. Det doftar gott från grytorna, som tillagats i köket bredvid, och med fyllda tallrikar framför oss kommer frågor och kommentarer upp. Någon undrar vilken utgift de intervjuade kvinnorna prioriterar att täcka.

- Hyran, svarar Soheyla. Att bli vräkt är en fasa för det skulle slå omkull tillvaron.

- Det är lägre hyror på landsbygden så ser de kvinnor du pratat med en möjlighet att flytta?, undrar en kvinna.

- Några av dem som har sociala kontakter på en mindre ort har funderat över det. Men, då står de ofta utan jobb, säger Soheyla.

Att inte bara Kommunals ledning utan även feminister svek kommunalare under Kommunalstrejken kommer upp. En del tycker att kvinnorna i kommunalare blivit lurade, andra ser själva erfarenheten av strejk som stärkande för självförtroendet.

Och vi undrar hur ensamförsörjande kvinnorna med låg inkomst, dessa starka kvinnor, ska få ut sin röst i samhället och i feministnätverk när deras tid är totalt uppbunden i jobb, som ofta är jobb inom omsorgssektorn, och omsorg om den egna familjen?

Det finns inte ett enkelt svar på det, men alla är överens om att genom att göra förhållanden synliga går det att förändra.