Samtal om hemlöshet

John Erik Leth i rollen som hemlös man

Vadå gå hem? Gå till socialen och fixa en lägenhet. Nä, snarare köa till ett härbärge och pynta 200-250 kr för en natt. Först nykter eller drogfri, sen kö till tröskelboende. Noll tolerans. Vardag för hemlösa.

- Stockholms socialtjänst uppger att det finns 3 370 personer i Stockholm, men vi i hemlösas förening beräknar att det finns dubbelt så många nordiska hemlösa i stan. Och till det kommer papperslösa människor utan bostad. Politiker förringar problemet med hemlöshet, säger Rolf Nilsson, ordförande för Föreningen Stockholms hemlösa.

Rolf Nilsson

Rolf Nilsson, Elisabeth Anderton från Situation Stockholm och Johan Sundelius som har skrivit manus till scenerna har tillsammans planerat arrangemanget om hemlöshet.

Lennart Grafström, som jobbar i socialtjänsten i norra Stockholm, inledde att ge sin vinkel på hemlöshet. Han menar att jobba i socialtjänsten måste ses ihop med de besparingar och omorganiseringar som socialtjänsten utsätts för.

Han tycker att det är ett problem att den offentliga socialtjänsten alltmer förs över till frivilligorganisationer, som tidigare var ett komplement till den offentligt styrda socialtjänsten.

- Övergången från det offentliga till frivilligorganisationer gör att hemlöshet flyttar från den kommunala agendan.

Det kan handla om att kommuner upphandlar tjänster av frivilligorganisationer. Stadsmissionen, kyrkliga organisationer, nyare föreningar som Convictus och andra föreningar som driver verksamhet för hemlösa finansierar i olika grad sin verksamhet riktad till hemlösa med bidrag från staten, landstinget och kommunen.

En diskussion om frivilligorganisationer och det kommunala arbetet med hemlöshet kommer igång under det avslutande samtalet som publiken deltog i.

- Vår förening tycker att frivilligorganisationer vidmakthåller hemlöshet, säger Rolf Nilsson och får medhåll från några hemlösa i publiken.

Att hemlöshet är något som kan kommersialiseras höll flera med om och det kan ges exempel på det, men att bedöma alla frivilligorganisationer likadant ansågs väl kategoriskt.

Claes Heijbel, ordförande i föreningen Convictus, som arbetar med hemlösa och hiv-positiva och driver dagcenterverksamhet för hemlösa i Stockholm, försvarade frivilligorganisationernas arbete, och menar att det finns ett stort personligt engagemang hos personalen.

Socialarbetare i kommunen och anställda i frivilligorganisationer har olika uppdrag i sitt jobb. Beslut om boende och pengar till omkostnader tas i den kommunala socialtjänsten. Frivilligorganisationer kan äga härbärgen och bostäder för tröskelboende (steg till ett eget boende), men beslutet att beviljas tröskelboende eller eget boende tar den kommunala socialtjänsten, som måste följa budgeten för sociala området i kommunen. Och budgetramen är ett politiskt beslut. Det finns ett samarbete mellan den kommunala socialtjänsten och frivilligorganisationerna i till exempel boendefrågor och på en del håll i utvecklingsarbete om arbetet med klienter, som de som söker socialhjälp kallas.

Elias, som sitter i publiken och är med i Föreningen Stockholms hemlösa nämnde ett ideologiskt skifte i socialpolitiken genom nyliberalismens intåg. En förskjutning till ekonomistyrning inom socialvården och psykvården blev tydlig i Jan Halldins anförande.

Jan Halldin är pensionerad läkare och sitter med i Convictus styrelse. Han var projektledare för En klinisk pilot studie av 35 hemlösa i Stockholm som genomfördes under hösten 2000. Han har jobbat i fyra decennier i Stockholms läns landsting. På 1960-talet jobbade han i psykiatrin på Danderyds sjukhus. På 1970-talet blev han Socialläkare på Karolinska sjukhuset alkoholpoliklinik. I slutet av 1980-talet gick han tillbaka till Danderyds sjukhus, där han blev klinikchef.

- Det var då vi skulle börja leka affär. Klinikchefer skulle gå på kurs hos SAS och IKEA för att lära sig ta betalt. Det ekonomiska resultatet belönades och patientverksamheten kom i bakgrunden.

Men senare togs några bra initiativ, till exempel en avdelning för psykiskt störda missbrukare på Danderyds sjukhus 1994.

- Ett år senare kom Landstinget besparingsting och avdelningen lades ner efter bara ett år.

Jan Halldin berättade att antalet platser i den allmänna psykiatrin i Stockholms län har sjunkit drastiskt det senaste årtiondet. Så sent som i slutet av 1990-talet fanns det tre akutmottagningar i Stockholm inom psykiatrin, i dag finns det bara en kvar.

- Sjukvårdsbudgeten i Stockholms läns landsting var 17 miljarder kronor 1995. I dag är budgeten 38 miljarder kronor. Vart går pengarna till sjukvården i dag? undrar han.

Sjukvård och tandvård hör till olika system i den sociala sektorn. Tandläkarbehandling för hemlösa inleddes år 2000 på ondontologiska institutionen på Karolinska institutet. I den deltog Patricia de Palma. Hon och Lars Frithiof blev sen drivande för att få igång tandläkarmottagning på Hållpunkt Maria - en vårdcentral för hemlösa, som ligger på södermalm i Stockholm och öppnades 2002. Tandläkarmottagningen på Hållpunkt Maria är ett samarbetsprojekt som finansieras av Stockholms stad, tandvårdsnämnden, Södra Stockholms sjukvårdsområde och odontologiska institutionen vid Karolinska institutet.

Patricia de Palma

- Tandläkarmottagningen för hemlösa på Maria Prästgårds gata är den första i Norden. Den har öppet fyra dagar i veckan. Det är två tandläkare som jobbar där på 60 procent tjänst, säger Patricia de Palma.

Det har också bildats "Nätverk för tandvård åt hemlösa", där personer från olika orter i Sverige ingår. Ett projekt om tandvård för hemlösa har startat i Umeå i år.

Patricia de Palma förklarade att det inte bara är den höga tandvårdskostnaden som gör att hemlösa går till tandläkaren så sällan. De blir ibland inte ens mottagna.

- Det finns en rädsla hos tandläkare för att hemlösa kan vara hiv-smittade eller ha viruset hepatit b och hepatit c (kronisk virussjukdom).

Claes Heijbel tog upp att 60-80 personer av de hemlösa i Stockholm är hiv-positiva. Genom att inte ha ett dagligt boende har hiv-smittade hemlösa personer svårt att sköta medicinering av bromsmedicin eftersom det kräver en struktur på dygnet.

När det pratas om hemlösa personer handlar det mest om män. När det gäller stödpersoner till hemlösa handlar det däremot mest om kvinnor. Anette Rosengren, som är etnolog, har i en studie följt 60 hemlösa kvinnor i Stockholm under slutet av 90-talet, som resulterat i boken Mellan ilska och hopp. En bok om hemlöshet och kvinnor. Enligt Rosengren är 25-30 procent av de hemlösa i Stockholm är kvinnor. Flera av dem går inte till socialen för att de tycker att de skäms över att vara hemlös.

- Många tror att kvinnor som är hemlösa drar in pengar genom prostitution. Det stämmer inte. De flesta vill ha sin kropp i fred.

Anette Rosengren kommenterade också de hemlösa som är papperslösa:
- Det finns en vårdcentral för dem i Stockholm och i Göteborg, men i resten av landet måste papperslösa söka vård på en dold mottagning. Alla barn har rätt till vård, men det finns BUP-kliniker (Barn- och ungdomspsykiatri) som anmäler papperslösa personer när de kommer för att söka vård till barnen.

Rädsla för det främmande togs upp flera gånger under kvällen. Betydelsen av ett respektfullt bemötande betonades, inte bara när det gäller hemlösa, alkoholister och missbrukare, utan också allmänt i samhället. Social empati. Något som måste ingå i samhälliga förändringar för att hemlöshet ska ersättas med allas rätt till ett hem.