Oaxaca, Mexiko -
motståndet växer när
förtrycket hårdnar.

VARNING! Detta reportage innehåller starka bilder. Känsliga personer bör överväga att läsa det i txt-format utan bilder (klicka på "txt" här till höger).

Många aktivister har fängslats och den paramilitära närvaron på landsbygden har återigen tilltagit. På grund av detta har delstatens opositionella sociala rörelser enats för att sätta hårt mot hårt och få ett slut på den nya guvernörens repressiva politik.

Den 18:e februari anordnas en jättemarsch mot förtrycket och Ulises Ruiz:s politik och för frisläppandet av de politiska fångarna delstatens huvudstad Oaxaca de Juarez.

Oaxaca är den delststat i Mexico som har störst biologisk mångfald och antal ursprungsbefolkning. Men det är också en av landets allra fattigaste delstater med en hög grad av marginalisering.

Delstatens sociala rörelser har genom historien mött på hårt förtryck från delstatens makthavare som sett deras kamp som ett hot mot deras maktcentralisering och samarbetet med den ekonomiska eliten.

Under de senaste 80 åren har förtrycket kanaliserats genom det politiska partiet PRI. Partiet har inte tolererat indian- och bondesamhällenas strävan att själva bruka de lokala naturresurserna för bybefolkningens bästa.

I stället har partiet gynnat de stora företagen och landets politiska och ekonomiska överklass. Förtrycket har ökat kraftigt under de senaste tio åren.

Massmördande delstatsregering

Nedan följer ett urval med några av de otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av delstatens regering.

I augusti 1996 avancerade militären i regionen Loxicha och anklagade indianbefolkningen för att tillhöra gerillan EPR. Under de fem följande åren mördades 40 människor och fyra har försvunnit efter att ha förts bort av militär.

Under de första sex åren har över 150 zapotecindianer i regionen fängslats och falskeligen anklagats för att tillhöra gerillan EPR¹. Detta med all säkerhet på grund av att byarnas strävan for självbestämmande hindrade en ökad exploatering av områdets naturrikedomar.

Förtrycket tilltog även i andra delar av Oaxaca och fortsatte under hela 90-talet och in på 2000-talet för att nå sin kulmen i maj 2002 i byn Santiago Xochiltepec i regionen Sierra Sur, en av de fattigaste delarna i hela Mexiko.

Denna dag stoppades 28 obeväpnade småbönder som färdades på ett lastbilsflak av en paramilitärgrupp och tvingades att kliva av flaket for att sedan bli skjutna. Av de 28 bönderna överlevde två, båda med allvarliga skador².

Den 11 augusti samma år attackerade den paramilitära gruppen Antorcha Campesina byn San Isidro Luapa och skadade 38 kvinnor. Två av dessa var gravida och förlorade sina barn, fem andra fördes till fängelse. Alla drabbade byar tillhörde indianorganisationen CIPO-RFM.

Vidare mördade gruppen ytterligare två personer i indiansamhället Santa Catarina Yosonutu tillhörande CIPO-RFM den 13 mars 2004. Samtidigt beslagtogs mer än tusen hektar mark vilken till stor del tillhörde byn. Paramilitära Antorcha Campesina är i grunden en landstäckande social organisation tillhörande och bildat av partiet PRI.

Under 2003 fortsatte förtrycket mot bonde- och indianorganisationerna i delstaten och i oktober drabbades CIPO-RFM återigen av en paramilitär attack, denna gång i byn S:t Maria Yaviche. Resultatet blev nio skadade och en död.

Denna gång tillhörde gärningsmännen den paramilitära gruppen Crocut, även de med anknytningar till PRI³. Under resten av 2003 fortsatte delstatens sociala kämpar att attackeras, bortföras, trakasseras och fängslas.

Lärare annan utsatt grupp

Under 2004 och framförallt under det senaste halvåret har förtrycket hårdnat mot många grupper i delstaten. En av dessa utsatta grupper är lärarna, som vänt sig emot delstatsregeringen.

Det första fallet av förtrycket mot lärarna under året var Jovita Soto Baena som mördades den 27 juli av personer med anknytning till PRI. Den 21 augusti mördades läraren Serafin Garcia Contreras av en grupp PRI:ster beväpnade med påkar.

Den 27 augusti mördades läraren Enedino Jiménez Jiménez och i samband med detta även Jacobo Salazar, aktivt kämpande i fackföreningen Sektion 22. Hans kropp hittades dock först den 10 september.

Den 7 september mördades ytterligare två lärare i regionen El Istmo. Tidningen La Notica menar att dessa två mord med all säkerhet var beställda av den politiska makten⁴.

Ett ytterligare mord utfördes den 15 september på läraren Inocencio Valencia Lorenzo som blev mördad på en amfiteater. Det är ännu okänt vem som utförde mordet.

Den 4 oktober försvann lärarna Elena Aragón Perez och Josefina Perez Luis i Villa Alta. Dessa återfanns döda 9 februari i år. I samtliga dessa fall leder spåren till delstatsregeringen och partiet PRI. Morden på dessa lärare bör ses som en del i ett försök att tysta delstatens oppositionella krafter.

Tidigt på morgonen den 14 september 2004 angrep över 200 poliser från en av delstatens specialstyrkor en protestmanifestation utanför regeringshuset i Oaxaca de Juarez. Manifestationen, som anordnades av indianorganisationen CIPO-RFM, hade som huvudsakligt krav avväpning av alla paramilitära grupper i området.

Manifestationen var i form av ett läger som stod placerat under mer än fem månader utanför regeringshuset. Polisen angrep manifestationen helt utan förvarning, beväpnade med tårgas, chockpistoler och vattenkanoner och grep och fängslade femton personer. Fyra av dessa befinner sig ännu i fängelse.

Bland de gripna var ett flertal minderåriga, däribland Leonor Lopez Alaves (16 år), Kalid Perez Gomez (17 år) och Gildardo Lopez Gomez (17 år).

De femton gripna blev under de följande förhören utsatta for fysisk såväl som psykisk tortyr. De tilläts heller inte att kontakta sin advokat och vägrades även medicinsk tillsyn för sina skador.

Senare samma dag återupptogs manifestationen utanför regeringshuset. Under de följande dagarna fortsatte polisen med våldsamma provokationer och trakasserier som bland annat ledde till att en femårig flicka och hennes mor blev allvarligt skadade i en tårgasattack.

Den 17 september angrep över etthundra maskerade svartklädda poliser manifestationen, beväpnade med batonger, knivar och automatvapen. Elva personer blev skadade och en fördes till sjukhus på grund av sina allvarliga skador.

Ny guvernör som ökar förtrycket

Den 1 december 2004 tillträde den nyliberala PRI:isten Ulises Ruiz som delstatsguvernör med parollen "lag och ordning", vilket har inneburit en upptrappning av våldet riktat mot de sociala rörelserna.

Sedan januari då Ulises Ruiz installerat sig och hunnit sätta sin stämpel på delstatens politik har förtrycket ökat oerhört, framförallt genom fängslandet av delstatens sociala kampar.

Under januari månad har bland annat dessa fängslats: Alejandro Cruz Lopéz, indianorganisationen OIDHO:s frontfigur, Samuel Hernández Morales och Jaquelin Lopéz Almazan från arbetarorganisationen Codep, Abraham Ramirez Vasquez, Juventino Garcia Cruz, Carlos Cruz Moso och Galberto Canseco Carmona (de två sistnämnda släpptes vecka 6) från det anti-nyliberala nätverket Compa och Santiago González Aquino och Miguel González Aquino från den kommunistiska organisationen EPR.

Vecka 6 fängslades även Alejandro Cerezo, Héctor Cerezo, Antonio Cerezo och Pablo Alvarado från fackföreningen Comite Cerezo. Alla dessa sitter inne för falska anklagelser om skadegörelse, misshandel, stöld med mera.

Den 15 januari attackerade säkerhetsstyrkor byn Santiago Xanica då befolkningen arbetade med ett gemensamt byprojekt. Flera personer blev skottskadade varav tre fick dödshotande skador.

Dessa tre var Abraham Ramirez Vasquez, Juventino Garcia Cruz och Noel García Cruz. När deras hälsotillstånd hade stabiliserats blev de satta i fängelse på falska anklagelser.

Under 2005 har den paramilitära gruppen Anorcha Campesina fortsatt att trakassera bybefolkningen i CIPO-RFM:s by San Isidro Luapa.

Under januari och februari månad har paramilitärerna börjat plantera träd på indianernas odlingsmark och tagit till våld mot de som försökt ta bort något av träden. Situationen i byn är labil och många tror att en mer förödande attack inte ligger långt fram i tiden.

Konflikterna ökar inom indianbyarna och minst 10 personer har även blivit mördade i väpnade konflikter mellan PRI och det oppositionella vänsterpartiet PRD. De flesta av de mördade har tillhört PRD och bonde- och indianorganisationer som partiet stöttar.

Mellan den 7-11 februari fängslades även elva människor från byn San Juan Lalana, alla aktiva i oppositionella fackforeningar och bondesammanslutningar tillhörande PRD⁵.

Krafter föder motkrafter

Den 8 februari 2005 träffades 20 olika sociala och politiska organisationer och fackföreningar i Oaxaca i ett unikt försök att samordna en gemensam handlingsplan mot det ökande förtrycket gentemot sociala organisationer i Oaxaca.

Under mötet och det efterföljande forumet på Oaxacas torg dagen efter, sades att det ökande förtrycket är en del i processen för att införa en nyliberal politik och dess megaprojekt i delstaten och har som syfte att splittra och försvåra organiseringen.

Cesar Chavez Garcia från indianorganisationen CIPO-RFM menar att enandet mot förtrycket och mot den nya guvernörens politik är en god plattform for ett fortsatt samarbete mellan de sociala organisationerna i Oaxaca.

I framtiden kommer de kunna föra en gemensam kamp mot den nyliberala politiken och genomförandet av det nyliberala projektet Plan Puebla Panama i delstaten.

Efter det öppna forumet utanför regeringshuset i Oaxaca genomfördes två vägblockader. Den ena organiserades av nätverket Compa och den andra av taxiförarnas fackförening i staden. Dessa upplöstes dock for att undvika konfrontation då kravallpolis och militär anlände till platsen.

Organisationen Compa stannade även kvar utanför regeringshuset över natten for att fortsätta manifestationen dagen efter. Efter manifestationen började organisationen en marsch till Mexico City för att där tillsammans med kamrater som redan befann sig på plats utföra en aktion på stadens centrala torg.

Den 18 februari kommer även en större demonstration att genomföras i Oaxaca mot den ökande förtrycket, trakasserierna mot de sociala organisationerna och fackföreningar samt krav på frisläppande av de politiska fångarna.

Bakom marschen den 18 februari står en stor mängd olika organisationer från ett brett politiskt spektrum med allt från studentföreningar, bondeorganisationer, indianorganisationer, arbetarorganisationer, fackföreningar till delstatens nätverk mot nyliberalism.

Förtrycket fortsätter och paramilitärerna, militärerna och polisen går fria för de mest vidriga brotten, åena sidan. Åandra sidan fängslas sociala kämpar på falska anklagelser och mördas på grund av att de är obekväma for makthavarna.

Trots detta hävdar Villanueva Abrajam från statens generella rättviseombud (PGJE) att "Oaxaca är en stat där ingen kan sätta sig över lagen, inte heller existerar det några privilegier eller dubbla forhållningar gällande straffriheten, de som överträder lagen är de sociala kämparna"⁶.

Med detta förhållningssätt verkar delstatsregeringens taktik vara att kriminalisera rörelsen och öka förtrycket. Denna taktik verkar dock endast ha stärkt de sociala rörelserna i delstaten som nu är mer enade än på mycket länge.

Text och foto:
Patrik Palm och Anton Törnberg

Lyssna på Radio Yelahs reportage med aktivister från Oaxaca i mp3-format här.