Hur motverkar vi
samverkande
maktstrukturer?

Skolsalen i Mariaskolan var fylld när de fyra deltagarna i panelen Susanne Berg, Jonas Frykman, Victoria Kawesa och Anneli Svensson tog plats. Första frågan var hur de balanserade vikten av att göra diskriminering och hatvåld synligt, men att samtidigt undvika att det förstärker ett offerskapande av grupper.

Från vänster: Victoria Kawesa, Jonas Frykman, Anneli Svensson, Susanne Berg
Bild: Carlos Diaz

Offer eller bli offrad av samhället

- Jag tycker frågan om offer är provocerande. Samhället har konstruerat oss rörelsehindrade till tragiska öden. Det är samhället som offrar oss genom att inte behandla oss lika, säger författaren och debattören Susanne Berg med bakgrund i handikapprörelsen.

Anneli Svensson, kurator, RFSL Stockholms brottsofferjour säger att när hon berättar om sitt jobb är hon noga med att säga utsatta och inte brottsoffer. I sitt arbete är målet att den utsatte psykologiskt ska gå från offer till aktiv att ta makt över sitt liv.

Jonas Frykman är mitt uppe i Folkhälsoinstitutets projekt Diskriminering och hälsa som ska redovisas i slutet av 2006. Projektets syfte är att hitta metoder för att mäta diskriminering och ta reda på samband mellan diskriminering och hälsa. Han menar att man i projektet måste vara observant på att inte peka ut grupper och avdramatisera undersökningen.

- Offer handlar mycket om maktlöshet. Att bli offer för rasism har med maktlöshet att göra. I Hiris (Afrikanska referensgruppen i Skåne för Hiv/aids) jobbar vi med stolthet och att vi med vår kunskap och kompetens ska jobba på samma villkor som de svenska organisationer i hiv/aids-frågor som bildades på 1980-talet.

- Men det har inte varit populärt. När det gäller risken att förstärka diskriminering eller stigmatisering tycker vi i Hiris att det är viktigt bli synliga och ta rätten att prata för sin sak, och då nämna saker vid dess rätta namn och. Det behöver inte innebära utpekning av gruppen, säger Victoria Kawesa som är socionom och jobbar som projektledare i Hiris.

Språkbruk som stigmatiserar

Ord och bild är inte neutrala. Två av exemplen som samtalsledaren, frilansjournalisten och Yelah-medarbetaren Anki Bengtsson, gav på ord i medierubriker och ord som även används i rapporter och projekt var "hivmannen" och "aidsepidemin i Afrika". Victoria säger att det förstärker en kolonial bild av Afrika och en rasistisk och sexistisk bild av afrikanska män. Hon återkommer till offer.

- "Hivmannen" är ibland en afrikansk man. Han ses aldrig som offer utan förövare. Det ställs inte frågan om hur det kunde gå så långt. Han görs till ett individuellt problem.

När det gäller hatbrott blir ofta i media, men också i polisprotokoll, beskrivet att personen blev nedslagen för att han/hon var invandrare, homosexuell eller transperson.

- Vänd på det och hör skillnaden. Hon eller han blev nedslagen av någon eller några som hatar invandrare eller homosexuella, säger Anneli.

Eva Tiby, kriminolog, som sitter i publiken redogör för hatbrott
Bild: Carlos Diaz

Inneslutning och uteslutning

Användning av ord har betydelse, men det har också beteende och tillvägagångssätt. Med hänvisning till det ställdes frågorna: Hur bemöts krav eller förslag på att flera perspektiv inom ett område tas in? Hur bemöts en grupp som vill uppmärksamma att den känner sig förbisedd?

Samtalsledaren tog hårddragna exempel på bemötande som kan kännas igen institutionellt, i arbetsliv och i ideellt arbete: "bra synpunkt, men det blir för rörigt" eller "bra, bilda en grupp för de frågorna" (men rör inte om i helheten). Och att det sägs som om det inte var rangordnande och en del av en maktordning. Och utan att ställa frågan vilka det är som bestämmer vilken ordning som ska följas.

Med koppling till sätt att bemöta perspektiv fick Susanne frågan: Hur ett anti-rasistiskt perspektiv och praktik bemöts i handikapprörelsen?

- Det finns så många grupperingar inom den rörelsen. Men i en lokalavdelning i Stockholm försökte vi ha ett samarbete med en kurdisk förening, men det blev aldrig något av det.

- Ett anti-rasistiskt perspektiv är att jobba med våra egna föreställningar och vår medvetenhet om att förstå processer av rasism. För det behöver man inte ha med grupper med invandrare, replikerade Victoria. Och Susanne höll med.

Under frågestunden med publiken berördes kort diskrimineringslagar och diskrimineringsombudsmän. De utmärks av en indelning efter olika grunder för diskriminering och att kategorier av grupper åtskiljs. Det sätter ordningen för hur samhället ska arbeta mot diskriminering.

Panelsamtalet var arrangerat av RFSL och Centrum Mot Rasism.