Korruption och goodwill
bakom oljekontrakt

Tunga organ som FN:s UNESCO samarbetar med oljebolagen i gemensamma "utvecklingsprojekt" vilket legitimerar och underlättar bolagens verksamhet. 1989 deklarerade UNESCO till exempel det amazonska Yasunireservatet som en "UNESCO Biosphere Reserve" och med denna nya status som naturskyddspark började snart oljebolagen att prospektera fritt utan offentlig insyn. De enda som sedan dess har tillstånd att vistas fritt i naturreservatet är oljebolagen, vissa vetenskapsmän och några "erkända" ursprungsfolk, enligt Ortiga.

I naturreservaten får oljebolagen borra ifred. Det har till och med gått så långt att det är oljebolagen som har fått ansvaret att vakta om nationalparkens gränser. Mycket av denna utveckling är också en följd av stark lobbying från organisationer som exempelvis WCS Wildlife Conservation Society som finansieras av USAID och ligger bakom att ursprungsfolk körs bort medan bolagen kommer in.

En aktuell skandalhistoria är hur det brasilianska oljebolaget Petrobras och det svenska byggföretaget Skanska har byggt oljeanläggningar i Yasuni (mellan mars och juni 2005) på tvivelaktiga kontrakt och med brott mot miljö- och ursprungsrättigheter. Petrobras (genom Brasiliens president Lula) och Skanska (genom svenska konsulatet i Quito) är inblandade i ljusskygga affärer och för tillfället utreds intrånget i Yasunireservatet. Skanskas bygge har redan resulterat i föroreningar av ekosystemet och av det vatten som ursprungsfolken är beroende av.

UNESCO banar väg för en mängd förödande verksamheter av dylikt slag. I dag har de också ett samarbetsprojekt med Petroproducción i amazonasregionen. Projektet heter ECAZOP (Educación, Capacitación y Desarrollo de Comunidades en Zonas de Explotación y Expansión Petrolera) vilket går ut på att bygga latriner åt civilbefolkningen längs oljevägarna och organisera workshops i ämnen som "hygien, genus och självförtroende", uppger El Petrolero Nr 19, 2005.

Att FN-organ bygger latriner och ger "genus-workshops" ihop med oljeindustrin i ett område där människor bokstavligen dör till följd av föroreningarna är nästintill ofattbart, men i Ecuador en verklighet.

Kolonisering och utrotning av ursprungsfolken

Till följd av oljeindustrins framfart har förutsättningar skapats för en nybyggarkolonisering av regnskogen. Allt på den stora bekostnaden av ursprungsfolk och ekosystem. De senaste decennierna har hundratusentals jordbrukare från fattiga provinser strömmat till Amazonas i jakt på jord och för att söka en bättre framtid. Den ecuatorianska staten har av tradition uppmuntrat nybyggarkoloniseringen. Genom en lag om jordreform garanteras nybyggarna lagfart över obrukad terräng. I princip är det bara att ockupera ett område och sedan legalisera det utan kostnad, även om området redan bebos av ursprungsfolk.

Sedan 1970-talet har oöverskådliga hektar ockuperats av nybyggare (colonos) vars ohållbara jordbruk och boskapshållning har ätit sig in på ursprungsfolkens områden och slagit ut lokala djur- och växtarter. Den amazonska regionens ursprungsfolk har minskat med 90 procent under loppet av några få decennier, och majoriteten av de överlevande har trängts in i reservat eller tvingas söka sin försörjning i oljestäderna.

Många från ursprungsbyarna utnyttjas som billig arbetskraft åt nybyggarna, som i regel är kaffebönder och boskapshållare. Arbetsvillkoren är ofta urusla och den fundamentala rasismen gör dem i praktiken rättslösa.

Faktorerna som spelar in i den pågående utrotningen av de sista ursprungsfolken är många. År 2005 och indianfolken har fortfarande allt emot sig: rasismen från nybyggarkolonisatörerna, oljebolagen, skogsskövlingen med flera faktorer som samtliga dessutom tar bort förutsättningarna att leva i regionen i framtiden. Tillsammans gör dessa faktorer att de amazonska ursprungsfolken utrotas och tvingas överge sina kulturer de enda som har varit ekologiskt hållbara på kontinenten. Med dem går generationer och tusentals år av naturkunskap och observationer förlorade.

I Sucumbioprovinsen kämpar cofanes- och secoyaindianerna desperat för sin överlevnad och mot oljeutvinningen. Secoyas befolkning har minskat med 98 procent sedan Texaco kom till regionen 1967, enligt Moles. I dag återstår ett par hundra personer som lever längs Aguaricofloden en av världens mest förorenade vatten, där tungmetaller och radioaktivitet från oljeutvinningen rinner rakt ut i vattnet på vissa ställen. Majoriteten av alla dödsfall i Sucumbío, liksom Orellana, är på grund av cancer eller metallförgiftning. Mord är också vanligt förekommande vid motstånd, uppger FDA.

Aguarico betyder "rikt vatten" och är namnet på en flod som rinner genom Sucumbio. Här är det submarina livet nästan helt utdött sedan flera år tillbaka. Det var här Texaco dumpade tusentals fat av giftigt oljespill och i dag fortsätter andra bolag i samma stil. I den här omgivningen reflekteras oljespillet i regnbågens färger, och många är tecknen som vittnar om hur omfattande föroreningarna är. "Crudo" (råolja) är ett av de första orden i barnens vokabulär, berättar Helmer Chàvez som arbetar med FDA i Lago Agrio.

I såväl nybyggar- som ursprungsbyar är hälsoproblemen oöverskådliga och i ett flertal byar utanför oljestäderna Lago Agrio och Coca, är cancerrisken upp till 250 gånger högre än det nationella genomsnittet, enligt Amazonwatch.

Till följd av påtryckningar från humanitära och miljöorienterade organisationer har Ecuadors myndigheter erkänt resultat från provtagningar som visar att minst 80 procent av provinserna Sucumbíos och Orellanas vatten är förorenade. Konsekvenserna för civilbefolkningen i regionen är fatala. Majoriteten av befolkingens existens är totalt avhängig de lokala vattentillgångarna.

Militarisering och naturresurser

Relationen mellan oljeutvinningen i Amazonas och den ökade militariseringen av landet är tydlig. För närvarande bygger USA en av Latinamerikas största militärbaser i Ecuadors kustprovins Esmeraldas Manta där oljan strategiskt skeppas vidare till Nordamerika, och två andra megabaser byggs ut i Sucumbio och Orellana.

Parallellt militariseras det också i Colombia, med hänvisning till Plan Colombias så kallade "narkotikabekämpning" som framför allt tar sig våldsamma uttryck i provinsen Putumayo, men även drabbar Ecuador genom illegala flygningar och kemikalieutsläpp på ecuatorianskt territorium.

Liksom Sucumbío är Putumayo bokstavligen fylld av oljefyndigheter och har sedan åratal tillbaka delats upp mellan oljebolagen som girigt väntar på att få börja borra. Kritiska röster menar att Plan Colombia är helt i händerna på oljeindustrin de enda som tjänar på militariseringen och kriget mot småbönderna och ursprungsfolken.

Med jämna mellanrum besprutas omgivningarna med giftmedel som glyfosat (tillverkat av Monsanto) vilket slår ut småböndernas odlingar, växt- och djurliv. Glyfosatbesprutningarna tar även livet av människor och längs den colombiansk-ecuatorianska gränsen Putumayo-Sucumbio är sjukdomsbilden utan motstycke. Här lider befolkningen av både oljeföroreningar och glyfosatbesprutningar, enligt Accion Ecologica. Med militariseringen ökar också paramilitära grupper, våld och prostitution.

I Amazonas är militariseringen synlig överallt. Oljestäder som Lago Agrio och Coca kantas av gigantiska militäranläggningar som finansieras av oljebolagen, uppger Oilwatch.

Kopplingen mellan naturexploatering, multinationella bolag och militarisering är iögonfallande påtaglig, och inga försök att dölja den behövs heller göras i en region dit lagar och mänskliga rättigheter inte når.

Militärbasen Brigada de la Selva 19 Napo ligger utanför Coca och omger den dammiga oljestaden likt en oöverskådlig kropp. Oformligt sträcker sig det militära området ut längs vägarna för att skydda de högtrycksbelastade oljeledningarna och de oljestationer som finns vid varje vägs ände. En skylt utanför några militärbaracker vittnar om att militärbasen sponsras av Microsoft.

Microsoftskylt, från militarbasen Brigada de la selva 19, i Ecuadors Amazonas. Militärbasen ligger strategiskt intill en oljestation som kontrolleras av multinationella oljebolag.

Text: Agneta Enström
Foto:Hanna Dahlström