Nepal – det
sönderslagna riket

Miljontals demokratisuktande människor har allt sedan kungens självutnämnda styre den första februari 2005, kastats mellan liv och död, hopp och förtvivlan. Vildsinta och hänsynslösa maoistrebeller terroriserade bönder och andra hopplöst livegna ute på landsbygden medan kungen själv kontrollerade storstäderna med en hårt knuten järnhand.

När kungen lade makten i sina egna händer, var det för att rebellerna skulle förintas. I stället vann maoisterna nya sympatisörer, mestadels bland dem som inte hade något att förlora; bönderna, de fattiga. De har alltid varit terroriserade och misshandlade av den feodala ordning som sedan urminnes tider präglat det lilla kungadömet och de var inte allt för svåra att få med i ”kampen”. Och medan Nepals folk sakta förblödde såg omvärlden åt ett annat håll.

Fredagen den 21 april 2006: Kung Gyanendra håller ett tal till nationen där han lovar att ”makten nu har återgått till det nepalesiska folket”. Talet var både intetsägande och felaktigt eftersom ”folket” aldrig någonsin haft någon typ makt. Makten har under de senaste femtio åren tillhört kungafamiljen och en handfull andra, mer eller mindre korrupta politiker. I sitt tal gav han nu Sjupartialliansen i uppdrag att bilda en ny regering och att tillsätta en premiärminister. En kung utan krona som fortfarande ger order och dikterar villkor?

SPA sägs ryktesvägen vara tveksamma till förslaget då man anser att kungen fortfarande ruvar bakom kulisserna. Vart folket står kan man inte riktigt veta. År av krig, fattigdom och annan orättvisa har splittrat folket och hoppet ser ut att stå till den nya generationens kampvilja och tro på förändring. Enligt världens dagspress var det ”utländska påtryckningar” som i dag fick kungen att dra sig tillbaka. Diplomater från Indien och USA sägs ligga bakom Gyanendras beslut och inte de hundratusentals rösterna som skrikit sig hesa på Nepals gator och torg. Inte heller alla dom som dött eller skadats. Alltid detta USA.

Under denna fredag har Yelahs kontakt i Nepal, Sara Winge, berättat om ett stundtals paralyserat Nepal. Ett land som helt plötsligt tappade andan. Hon beskriver en viss ”folklig glädje” över att två veckors ihärdiga demonstrationer gett resultat. Men också att det råder en slags frustration över att ännu inte helt nått fram till det så efterlängtade målet; demokrati. Frihet nåddes inte heller den här gången. Hur många bildäck måste gå upp i rök innan befolkningen får sin vilja igenom? Hur många slag från en bambubatong ska en sjuårig pojke behöva tåla innan rättvisan kommer till undsättning och räddar honom?

Några studenter symboliserar dagens kungliga reträtt med det klassiska ”V-tecknet” berättar hon genom den knastrande telefonlinjen. Andra verkar vara helt oberörda. Kanske är det chocken, glädjen eller eftertänksamheten. Har verkligen det tyranniska kungadömet fallit eller har draken bara återvänt till sin grotta, för att slicka sina sår? Enligt Winge tror många på det sistnämnda, om än med en förhoppning på det förstnämnda.

- Jag står utanför ett Internetcafé nu och här råder det kaos. Folk vill mejla vänner och bekanta, kamrater, nära och kära för att berätta att dom är okej. Det är fortfarande en hel del poliser i rörelse men det märks att dom drar sig tillbaka nu, mer och mer, säger hon. Hoppas det håller i sig för alla är trötta och slitna nu.

Några röster och tankar från Nepal

Nihal, en 27 årig student, skriver i sitt mejl till mig, att han står på kungen sida. Han tycker inte att kungen ska beskyllas för landets orättvisor och förfall, det var i varje fall inte kungens mening. Maoisterna är ytterst ansvariga menar han. Det var ju dom som började. Samtidigt säger han sig heller inte vara speciellt insatt i det som hänt den sista tiden. Han hör till dem som dragit fördel av kungens envälde. Nihal tillhör, enligt honom själv, landets övre medelklass. En av de få förunnade.

- Jag vill bara det som är bäst för mitt land, avslutar han.

En annan student, 29 årige Krish från Kathmandu, bekräftar per telefon att kungen i sitt tal ”återgav makten” till det nepalesiska folket. Men han säger också att det troligtvis inte kommer att vara tillräckligt. Enligt Krish säger ”lokala rykten” att SPA:s ledare aldrig kommer att godkänna det kungliga förslaget. Han tipsar mig om några webbsidor där studentgrupper utbyter idéer och åsikter med varandra. Jag skummar snabbt igenom ett trettiotal inlägg där alla, förutom ett, är direkt kritiska till kungens förslag. Krish säger, liksom många andra, att maoisterna är det största problemet. Det kommer att bli svårare att lösa, tror han.

Sedan 1996 har gerillan, tillsammans med den regeringstrogna militären, släckt över 13 000 människoliv. Båda sidor har fått betala med sina liv men det har också de som hamnat i korselden - de civila. De oskyldiga.

- Även om konflikten mellan SPA och kung Gyanendra skulle få en lösning redan i morgon så är vi alla beroende av att maoisterna ställer sig bakom demokratin. Jag vet inte, jag vill inte verka allt för negativ, men jag vet inte om jag vågar tro på en riktig fred. Jag kanske gör som flera utav mina vänner och flyttar till USA eller Frankrike, avslutar han.

- Tack för att du bryr dig om lilla Nepal fast du bor så långt bort, skriver butiksinnehavaren Amit tillbaka i sitt mejl. Varför gör du det?

Vad svarar man på nåt sånt?

- Det har varit några veckors kaos här nu, skriver han vidare, och jag har tagit emot massor av skadade människor i min butik. Tyvärr så har jag nästan inte haft några mediciner eller bandage då jag inte fått några leveranser på fjorton dagar, fortsätter han. Men nu kanske det är över, för den här gången i alla fall.

Amit driver någon slags närbutik där han säljer frukt, bröd, plåster, kryddor och annat ätbart. Han säger att bristen på bensin slagit hårt på flera av stadens butiker men att han ändå ”klarat sig ganska bra”.

- Det finns dom som har det värre, skriver han.

På lördagen skall Sjupartialliansen träffas för att diskutera kung Gyanendras förslag på hur man ska uppnå ett demokratiskt Nepal. Frågan är om vi nu ser slutet på det tyranniska, kungliga enväldet eller om den nepalesiska befolkningen åter igen går en blodig sommar till mötes. Hindren är många och vägen är lång. Skogen är full av maoister, vars högsta dröm är att uppnå en slags totalitär kommunistisk stat medan städerna är belägrade av giriga, korrupta politiker, vars agenda har för vana att missgynna dom som redan inget har.

- Svaret lär komma inom de närmsta dygnen skulle jag tro, säger Winge avslutningsvis.

Sara Winge

Precis innan det här reportaget publicerades fick jag ett kortare mejl från Krish. Han skriver att det är oroligt nu igen. Polis och militär beväpnade med eldvapen och demonstranter beväpnade med plakat och knutna nävar. Nepals gator har ännu en gång förvandlats till ett slagfält.