Nordkoreanska flyktingar
i svår situation

Härom veckan hölls en internationell konferens om Nordkorea, i Norges näst största stad Bergen. Konferensen var den sjunde som gick under namnet "New Approaches".

Medborgaralliansen för mänskliga rättigheter i Nordkorea (NKHR) har sedan grundandet 1996 haft som mål att arbeta för att skapa större medvetenhet om situationen i Nordkorea när det gäller mänskliga rättigheter. NKHR var huvudarrangör för konferensen i Bergen där sakkunniga samlades för att diskutera och finna lösningar till bland annat asyl- och flyktingproblem som Nordkorea och dess grannländer stöter på.

Institutioner, organisationer och gästföreläsare och representanter från Frankrike, Japan, Korea, Norge, Polen, Ryssland, Taiwan, Storbritannien och USA deltog i konferensen under dessa tre dagar.

Kjell Magne Bondevik, Norges före detta statsminister och den nuvarande ledaren för Centret för fred och mänskliga rättigheter i Oslo, var bland de första talarna. Han sade att han trodde att Nordkorea en dag skulle bli fritt från förtryck men menade att det mer än idag behövdes ett starkare "externt och internt tryck. Det externa trycket var starkare under USA:s förre president Bill Clinton än i dag och "detta är ett problem", menade Kjell Magne Bondevik.

Vitit Muntarbhorn, FNs utsända rapportör för människorättsfrågor i Nordkorea diskuterade Kinas asylpolitik gentemot nordkoreanska flyktingar. Flyktingar som upptäcks skickas tillbaka till Nordkorea trots att de uppenbarligen riskerar att straffas hårt för att ha korsat landets gränser utan tillstånd.

Nordkoreanska flyktingar lever i ett konstant tillstånd av rädsla för arrestering och utvisning. Vitit Muntarbhorn berättade: "en flykting sade till mig: 'det är skönt att äntligen vara fri från rädslan för arrestering', och detta i ett flyktingsläger". Han fann det paradoxalt att en flykting kan känna sig fri i ett flyktingläger!

De allra flesta nordkoreanska flyktingar lever i det fördolda och har inga rättigheter i Kina. De betraktas inte som flyktingar utan snarare som illegala invandrare.

Vitit Muntarbhorn fortsatte: "Rädslan för arrestering under flykt från Nordkorea, speciellt flyktingarnas situation i Kina, har länge varit en källa till oro på den internationella arenan".

Det går emot internationell rätt att skicka tillbaka flyktingar till landet de flytt från om de löper risk att straffas. Trots detta har Kina ihärdigt tillämpat en enformig och aggressiv politik gentemot nordkoreanska flyktingar.

Ett oräkneligt antal flyktingar kämpar sig över gränsen till Kina varje år. Människorättsorganisationer som Human Rights Watch har länge uppmanat Kina att anpassa sig till internationell rätt och "stoppa tvångsdeportationer av nordkoreanska asylsökande", dock utan resultat.

"Om Nordkorea bara kunde respektera mänskliga rättigheter och inte straffa nordkoreanska flyktingar som skickas tillbaka till det egna landet skulle detta problem inte existera", anmärker Vitit Muntarbhorn då han pressades till att svara på frågor om huruvida FN kunde göra mer för att få Kina att sluta skicka tillbaka flyktingarna.

Mitt i allt detta klandrande till höger och vänster är det fortfarande tusentals illegala flyktingar och asylsökande som lever i rädsla varje dag i Kina och andra grannländer till Nordkorea, utan något egentligt hopp om en omedelbar lösning på problemen de möter.