Torsdag 21 september 2006
Klockan tre på natten är de palestinska arbetarna på plats vid terminalen. Klockan nio kan de förhoppningsvis åka vidare med sina varor in i Israel eller vidare via Erez eller Karni, som är de två möjliga passagerna in till Gazaremsan.
Till terminalen kommer också de som vill besöka familjemedlemmar som är fängslade i Israel. De flesta av fängelserna ligger i södra Israel och alla oavsett var på Västbanken de bor måste passera genom terminalen i Tarqumia. Klockan fem på morgonen kommer besökarna. Klockan tolv får de fortsätta för att besöka sina nära och kära. Det efter att de underkastat sig omfattande säkerthetskontroll och tvingats klä av sig nakna.
Soldaterna på plats förnekar uppgifterna. Det är lögn, säger Hasan, en av soldaterna, men ändrar sig så fort han ser mig skriva. Han håller symboliskt för munnen, säger nu att det inte alls är lögn och att han för övrigt inte kan uttala sig om det här. Hans kollega Schlomo säger:
- Allt som behövs är tillstånd från DCO och ID-handlingar, så kommer de igenom på en minut.
För att kunna besöka fängelset krävs ett tillstånd från DCO. Familjerna väntar flera månader innan sådana tillstånd beviljas. Palestiniernas berättelser om upplevelser vid terminalen står helt i motsättning till soldaternas.
- För två dagar sedan såg jag en man som soldaterna försetts med handklovar på händer och fötter. De tvingade honom att lägga sig på marken med munnen öppen och stoppade sedan in ett vapen i munnen på honom, säger Asam, som har en bilverkstad i närheten.
Terminalen byggdes för tio år sedan och var då en checkpoint. Den vidareutvecklades för två år sedan till ett mer utvecklat kontrollsystem. Nu vill Israel införa ett nytt system som innebär att de som vill passera måste vara där i tre dagar för att genomgå kontroller. Ett system som helt skulle strypa den palestinska ekonomin som redan nu nästan är helt obefintlig.
I Idhna, som ligger några kilometer från Tarqumia har totalt 17 000 av 36 000 dunum mark konfiskerats. I Idhna bor 2 100 personer som är helt beroende av att kunna odla sin mark för att kunna överleva. Israel stal 3000 dunum 2005 för att göra plats åt muren. På andra sidan muren finns nu 7000 olivträd som tillhör invånarna i Idhna. De kan inte komma till sina marker. Femtio brunnar förstördes i samband med murbygget eller är nu oåtkomliga genom att de ligger på land bakom muren.
5000 dunum har stulits för att upprätta en ”buffertzon”, som ligger framför muren. Buffertzoner upprättas för att säkerställa att palestinier inte kommer för nära. De resterande 9000 dunum är land som numera helt ligger bakom muren.
- Missiler har inte hindrats av att de bygger en mur. Vi är inte idioter. Vi vet att muren byggs för att Israel vill stjäla vår mark och fördriva palestinier, säger Jamal, borgmästare i Idhna.
Tjugo familjer har hamnat på andra sidan muren. Det är svårt för familjerna att ta sig till Idhna.
- Det kommer att bli värre när muren är färdigbyggd. För att ta sig från deras hus till Idhna måste de rida på åsnor. Det finns inga vägar dit de nu bor. De har förstört av Israel, fortsätter Jamal. Nu försöker Israel få dem att flytta genom hot om att förstöra deras hus.
Hundra personer har dödats i Idhna sedan 1956, sedan attacker från soldater och bosättare. Många har skadats, men Jamal vill trots den svåra situationen bara att ockupationen ska upphöra och att Palestinierna ska kunna leva i frihet.
- Vi vill att det ska vara fred mellan palestinier och israeler. Vi vill inte att människor dör.