Fredag 22 september 2006
De flesta på mötet är i tjugo till trettio årsåldern, många är studenter. De kommer från organisationer som arbetar med allt från effekterna av tsunamin till miljö och människorättsfrågor. Alla sitter tätt hopträngda på golvet och samtalar lugnt. Det hörs mer skratt än upprörda röster under de fyra timmar som mötet pågår.
Man diskuterar vad man kan göra åt militärens övertagande av makten. Alla på mötet verkar överens om att Thaksins styre inte var demokratiskt, men att militären nu tagit över ses som ett ännu värre alternativ. Fast när det gäller vad man ska kräva är man oense. Vissa menar att Thaksin trots allt måste tillbaka eftersom han är demokratiskt vald. Andra säger att de ska arbeta för att få bort både militären och Thaksin.
Man kommer överens om att kalla nätverket "19 September Network against Coup d'etat". Som symbol för motståndet kommer man bära en svart armbindel, ett tecken för att visa sin sorg över det som inträffat. Samma symbol användes vid militärkuppen 1992. Även den gången möttes kuppmakarna positivt till en början, men när repressionen ökade vände sig folk emot militären. Den här gången blir det kanske svårare då tongivande grupper i samhället är mycket nöjda med att Thaksin är borta.
Tillsammans kommer gruppen också överens om ett gemensamt slagord: Det finns ingen genväg till demokrati (Pra-cha-thip-pra-tai). Thaksins styre var lång från demokratiskt, men militärens påstående att deras ingripande var nödvändigt för demokratin köper de inte.
Efter mötet pratar jag med en ung aktivist. Han säger att allt har gått så snabbt att de ännu inte riktigt har förstått vad som har hänt eller hur de ska reagera. Förutom att man på mötet kom överens om en symbol och ett slagord, så skrev man ett gemensamt uttalande och bestämde att ett offentligt protestmöte skall hållas på fredag klockan sex i stadens affärsdistrikt.
– Vi kallar det inte en demonstration, eftersom militären har förbjudit alla demonstrationer. Hur många som kommer är svårt att gissa. Vi kommer att sprida informationen inom våra egna organisationer. Sedan kommer vi att försöka nå ut brett med e-post och sms. Det blir inte lätt. En journalist deltog också på mötet, men jag tror inte han kommer att kunna skriva något om mötet på fredag. Militären har infört censur och kan stänga ner en tidning som skriver något mot kuppen.
Det fanns egentligen ingen enad demokratirörelse före kuppen. The People’s Alliance for Democracy samlade en spretig grupp organisationer som inte hade mycket mer gemensamt än att de var kritiska till Thaksin. Trots att dessa grupper nu är glada att Thaksin är borta är det för tidigt att säga hur de kommer att reagera på att militärens maktövertagande. I en opinionsundersökning som publicerats i tidningarna här får kuppmakarna över 80 % stöd från befolkningen och på ytan ser allt lugnt ut i Bangkok.
– I Thailand gillar man att hålla på vinnare. När Thaksin hade makten hade han stöd av många på landsbygden. Nu stödjer alla kuppmakarna. Jag är rädd att våra protester till en början kommer att mötas av en negativ opinion.
Han säger att han inte är rädd för att protestera, trots att flera hundra demonstranter sköts ner av militären vid den senaste kuppen i Thailand 1992.
– Jag tror inte att militären kommer att använda våld. De vet att protesterna bara kommer att bli starkare om de använder våld. Vi måste protestera, om det thailändska folket accepterar att militären försöker lösa våra demokratiska problem kommer vi in i en ond cirkel. Jag tycker människor över hela världen borde protestera för att visa militären att detta inte är lösningen.
Läs mer:
Uttalande från “19 September Network against Coup d’etat”