En fredag med toppar och
dalar

Lasse Fabel

Det är en nästan fullsatt Reginateater som möter Lasse Fabel. Hans dikter om politik och om kärlek är skrivna på ett lekfullt språk med egna ord som "folkhemspiller". Det hörs på dikterna att de är gjorda till musik, men de visar sig fungera utmärkt även på en tyst teaterscen framför tunga svarta sammetsdraperier.

Dag Thelander som är kvällens konferencier presenterar sedan Alma Kirlic som kommer från Uppsala och deltog i årets SM i poetry slam, där Uppsalas lag kom trea. Hennes poesi handlar om att komma till Sverige och försöka passa in, eller att välja att låta bli. Och om att vilja och våga leva lite mer än den vanliga vardagen.

Alma Kirlic

Det sydafrikanska gänget Ewok, King Babar, Libby och Pygmy (Miles från torsdagens poetry slam) bjuder på en hel liten show. Ewok inleder med en dikt om graffiti som politisk handling. Sedan varvas spoken word med hiphopdängor. I programmet står det "Ewok med crew", men på scenen får alla fyra ordentligt med utrymme. De är inte en grupp i vanlig mening, utan snarare fyra individer som samarbetar och framför dikter och hiphoplåtar en och en och tillsammans i olika konstellationer. Libbys spoken word till ljudcollage och beatbox imponerar, liksom Ewoks skickligt framförda hiphoptexter. Samhällskritiken genomsyrar den lilla föreställningen och udden riktas mot klassklyftorna och orättvisorna i världen och i Sydafrika.

Libby

När yelah.net pratar med Libby vid ett senare tillfälle under festivalen säger hon att en av poesins funktioner är att nå ut med viktiga budskap.

- Den kan säga allvarliga saker på ett lättillgängligt sätt och få folk att tänka efter, säger hon

Mot slutet av framförandet hoppar Kung Henry och Ribban upp på scenen, medan Libby lämnar den. Med Ribban på banjo sjunger de "School of thought" på ett sätt som för tankarna till spirituals eller arbetarsånger. Sedan blandas banjo med beatbox, innan Ewok får scenen för sig själv och avslutar kraftfullt med en dikt om Sydafrika, "South Africa is potent".

Foto: Daniel Andersson

Kalle Haglund tar över scenen med en slags modern version av "Brev från kolonin", en tragikomisk liten samtidsbetraktelse som han innan framförandet påstår att han har skrivit tillsammans med barnen på ett kollo där han jobbade. De dikter som han fortsätter med kan beskrivas som tillknorrat vardagsfilosoferande, till exempel tycker han att en handbok i "uppfödning och avelgenetik" för raskatter ger associationer till Tyskland på 1930-talet.

Kung Henry, Ribban och Dj Kim levererar banjo, beats, hiphop och spoken word. Man kan se ett släktskap i attityd mellan de sydafrikanska gästerna och Kung Henrys gäng som gör det lätt att förstå att de har funnit varandra. Kung Henry får med både en del äldre texter och några nyare. Ett kul inslag är Kung Henrys översatta versioner av Woody Guthries "Ship in the sky" och Johnny Cashs "Man in black".

Kvällens sista programpunkt Bob Hansson verkar lite trött. Han berättar att han har ett trasigt revben som gör ont och vid flera ställen kan man se på hans kroppsspråk att han känner av det. Bob Hansson ägnar större delen av tiden åt att läsa ur sin Lukas Moodysson-inspirerade långdikt "Här är vi". Sen framför han även lite äldre material och en helt ny dikt skriven för Helsingborgs Dagblad, som han läser direkt från sin laptop. Inte ens estradpoeter kan alltid förväntas vara på topp och Bob Hansson kommer nog undan med det mesta. Han har publiken på sin sida från början.

Bob Hansson