Morales, oljebolagen och
ursprungskampen

Oljedränkt fågel i Amazonas Foto: José Proaño

Med de nya avtalen tillåts oljebolagen att fortsätta exploatera gas och olja för mer än tvåhundratusen miljoner dollar under kommande decennier och med marginella skattehöjningar som den enda skillnaden mot tidigare förhållanden. Avtalen garanterar bolagens framtida existens i Bolivia och tar bort alla möjligheter att kasta ut dem ur landet, vilket har varit målet för många av ursprungsfolken som lever i de områden där exploateringen äger rum.

I Econoticiasbolivias alternativa media kritiseras Morales hårt och man opponerar sig mot hans utsagor om att oljekontrakten ska lösa de konflikter som råder i landet, och framför allt vänder man sig emot presidentens ovilja att kasta ut något av bolagen, något han tidigare har gett sken av att vilja, kritiserar Narconews.

Nyliberal politik

Kontrakten som har stöd i nyliberala lagar kommer att neutralisera oljeindustrins kriminella verksamhet och tillåta jättar som Total, Repsol, Petrobras, British Petroleum, British Gas, Exxon, Enron och Shell med flera, att exploatera oljefyndigheter nästan gratis och under immunitet.

I Econoticiasbolivia uttrycker den bolivianska miljörörelsen sin oro över situationen som mer och mer börjar likna Venezuelas, vars starke man Hugo Chavez gjorde samma piruett för något år sedan när han tecknade kontrakt med oljebolag som Chevron Texaco et cetera.

Boliva har några av världens största energifyndigheter och de områden som är rikast på gas och olja ligger nu, legaliserat av Morales, nästan helt i bolagens händer utan något större statligt inflytande. Det brasilianska statliga oljebolaget Petrobras och det spanska multinationella Repsol–YPF är två av de mest ökända oljebolagen som inkluderas i Morales kontroversiella avtalsserie, båda i centrum av grava konflikter med ursprungsfolk och miljöorganisationer.

Oljeindustrin ger livsfarligt (politiskt) klimat

I Bolivia opererar gas- och oljeindustrin till de lägsta kostnaderna i världen, samtidigt som brott mot mänskliga rättigheter och miljö toppar statistiken i Syd. De miljögrupper och ursprungsfolk som har anammat en kompromisslös hållning mot oljeexploateringen arbetar i ett livsfarligt politiskt klimat där miljö- och ursprungsaktivister ständigt har hotats eller bragts om livet. En situation som enligt de oberoende medierna mörkas och förvärras snarare än åskådliggörs och förbättras under Morales, en president som själv säger sig representera ursprungsfolken i egenskap av sin bakgrund som ursprungsättad kokabonde.

I december kommer olika ursprungsfolk och miljönätverk att samlas i Cochabamba, där det legendariska vattenkriget ägde rum för bara några år sedan, för att diskutera motstånd och nätverka i kampen mot oljeindustrin. Hur dessa grupper lyckas i sin kamp (mot den enligt makthavarna oundvikliga utvecklingen) är avgörande för Bolivias ursprungsfolk som ofta lever under mardrömslika förhållanden på grund av de föroreningar som följer av exploateringen.

Bortom kompromisser

Det är kanske här som det starkaste motståndet mot världens mest destruktiva industri växer och gror och där man aldrig har haft en tradition att samarbeta med någon form av myndighet eller stat. Till detta bör tilläggas att Bolivias perifera ursprungsfolk brukar betraktas som de multinationella bolagens största och kanske enda reella utmaning i ett Syd där exploatering är vardag och verkligheten en annan än den som förmedlas i den industriella civilisationens ledande nationer.

Det här är den andra sidan och baksidan av den mytiska sagan om framgång och utveckling. Samtidigt är det också här som det existerar verkliga alternativ och lokala motstånd utan motstycke genom de kulturer som inte låter sig köpas eller integreras i den nyliberala soppan till globalisering.

Och som miljöaktivisten José Proaño från Oilwatch uttrycker det, så handlar den förenande ursprungs- och miljökampen i Latinamerika inte heller om att söka alternativa energikällor i utvecklingens namn:

-Vad vi vill ha är ett totalstopp på alla former av plundring. Vi som har upplevt industriernas råvaruexploatering på nära håll tror inte på en mer miljövänlig oljeutvinning, gruvdrift eller vad det än må handla om. Våra erfarenheter säger oss något annat, och det är i den verkligheten som vår kamp tar form och finner grund.

Oilwatch är ett nätverk som verkar i Syd, mellan människor och grupper som har gemensamma upplevelser av oljeindustrins aggressiva framfart. Det här är ett sammanhang där den politiska kampen också kommunicerar en lingvistisk agens där berättelser om personliga erfarenheter får ett särskilt utrymme. Inte desto mindre är det även en kontext där kampens metoder innebär allt från att blockera vägar med massiva stenblock till olika former av underjordiskt handlande.

Det här är en kamp som är förankrad i människors vardag och självupplevda verklighet, utan alienerande abstraktioner och ideologiska program som präglar den dogmatiska vänstern eller vargar i fårakläder som Morales och andra "folkliga" makthavare.

I en värld där det mesta av motstånd verkar drunkna i reformistisk kompromisspolitik finns det i Latinamerikas perifera verklighet en uppfriskande rörelse och aktivism att inspireras av.