Oaxas guvernör griper
vad han tror är
motståndsrörelsens
"ledare"

I går på tisdagskvällen, greps Flavio Sosa tillsammans med två bröder och transporterades till Almoloya, ett ökänt fängelse för mycket farliga brottslingar. På nyheterna basunerade de ut att nu är APPOs ledare gripen och allt är över!

Florentino Lopez, ett av APPOs språkrör, sa i en presskonferens att APPO har 211 rådgivare och att Flavio är en av alla de flera hundra personer som har gripits. APPO ska kämpa för hans frigivning på samma sätt som de kämpar för alla de andras frigivning. Florentino sa också att Flavio inte är eller har varit APPOs ledare. Flavio hävdade samma sak när de grep honom.

Vid gripandet förhörde de honom (direktsänt på TV) - Vilken organisation tillhör du? - APPO svarade Flavio. - Och vad gör den organisationen? - Kämpar för ett demokratiskt Oaxaca.

Helt uppenbart att Flavio är en mycket farlig brottsling... Häxjakten fortsätter i Oaxaca. Det är många som är mycket farliga brottslingar som kämpar för ett demokratiskt Oaxaca.

__________________________________________

1 december

Nu lägger sig mörkret över Oaxaca. Alla som varit och är aktiva, som agerat som språkrör, som hjälpt till med organisationen av motståndsrörelsen, som satt upp och vaktat barrikader eller medverkat på ett eller annat sätt, har arresteringsorder. Många har redan gripits, andra har kidnappats. Alla är hotade till livet av guvernören Ulises Ruiz anhängare.

Men ingen har gett upp. Trots närvaron av över femtusen hotfulla militära poliser deltog flera tusen människor i stor demonstration idag för att ännu en gång kräva guvernörens avgång samt frigivandet av de snart 500 personer som gripits, fängslats och torterats. Jag förundrar mig över att så många människor vågade delta i demonstrationen trots det ständiga hotet om våld och massarresteringar från poliserna som nu befinner sig överallt i staden. Deras mod imponerar på mig.

Idag fick jag också reda på att fem av APPOs mest synliga representanter, däribland Flavio Sosa och Zenen Bravo, har lyckats fly från Oaxaca och befinner sig nu i säkerhet i Mexico City varifrån de återupptagit kommunikationen med organisationen.

APPO aldrig riktigt haft någon ledning i traditionell mening. Det finns språkrör, särskilt Flavio som pratar bra och som media är förtjusta i. Och Florentino och Zenen som också är duktiga.

Regeringen och PRI-anhängare har ägnat sig hela sommaren och hösten åt att sprida falska rykten och smutskasta APPO och dess representanter, särskilt Flavio Sosa. Men många som är med i motståndsrörelsen respekterar honom för han är med hela tiden. Han är lätt att prata med, han har aldrig gömt sig eller gått undan som andra. Han lyssnar bra och är solidarisk och har vunnit stor respekt.

Flavio är helt okej. Han gjorde det misstaget som många i Mexico gjorde år 2000 att de satsade på Fox för att få ut PRI ur regeringen, "Voto Util" som det kallades för. Tyvärr visade det sig vara ett stort misstag och Flavio är väl den första att erkänna det. Men hur som helst, han är ju bara Flavio y nu har APPO en "ledning" , eller snarare "representation" med omkring 260 personer från olika grupperingar. Alla känner sig representerade (utom de politiska partierna som inte var inbjudna).

Diskussionerna var många och APPOS första kongress, som började på en fredag eftermiddag, slutade inte förrän klockan fem på måndagmorgonen. De flesta beslut togs via konsensus och några med majoritetsröstning. Det var fantastiskt att de lyckades ena sig överhuvudtaget med ett sånt brett deltagande. Kvinnorna lyckades till och med att få igenom en 30 procent kvinnokvot i kommittéerna vilket är otroligt i det här machodominerade samhället.

En del av kongressen, särskilt de som varit med på barrikaderna, ville radikalisera motståndsrörelsen och en annan del ville ta det lugnare och säkrare. "Ni un muerto mas" sa dom. Jag förstår precis. Så känner jag mig själv. Å ena sidan är jag arg och vill protestera mer och å andra sidan så är det en fredlig motståndsrörelse och det är viktigt att inte glömma det. Ni un muerto mas - inte ett dödsfall till!

Regeringen använder provokatörer

Tyvärr så utnyttjade regeringen denna division i APPO och när en stor fredlig demonstration kom fram till stadens centrum i lördags och började omringa poliserna, på behörigt avstånd, så attackerade provokatörer demonstrationen från taken och de vildare deltagarna (gatubarnen, ungdomarna från barrikaderna etc) svarade på provokationerna med stenar, smällare och molotovcocktails, och så bröt helvetet löst.

Poliserna var väl förberedda på att attackera (enligt planen) och PRI-anhängare (paramilitärer) var också beredda i kvarteren runt omkring centrum där de satte eld på byggnader och sköt på folk som flydde från polisernas frammarsch.

Konstigt att poliserna inte släckte eldarna. De hade ju massor av vatten i sina vattenkanoner. Tio olika byggnader brann, bland annat tingsrätten.

Många greps, många oskyldiga, en del som inte ens hade med demonstrationen att göra. Många sårades och flera dog. Kropparna försvann..

Några av de äldre och mer erfarna deltagarna i APPO försökte prata med ungdomarna när bråken började. "Så här kan vi inte hålla på!" "Under de här omständigheterna kan vi inte komma någon vart, ta er samman, vi måste dra oss tillbaka".

"Håll käften och hjälp oss att slåss" svarade de. De erkänner inga auktoriteter längre. De lyssnar inte på vuxna.

På den sista barrikaden "La Victoria" försökte APPOs representanter också värna till de unga förra veckan. Ungdomarna var väldigt utsatta efter att PFP intagit Oaxaca i slutet av oktober, men eftersom de inte ville gå fick de vara kvar och de fick rörelsens stöd.

Upproriska och arga höll de fast in i det sista.. Ungdomar som äntligen kände att man räknade med dem. Att de hade en uppgift. Att de hörde till. Det var rörande att se deras allvar och engagemang. Dag och natt var de där.

I onsdags morse tog polisen bort barrikaden. Tack och lov hade de tagit skydd innan. Polisen är alltid starkare. Vad har vi för att kunna stå emot dom? Stenar och molotovbomber räcker inte långt.

Radiostationen övergavs

Samma dag (onsdag 29 Nov) lämnade studenterna som ockuperat Radio Universidad frivilligt över radiostationen till Universitetets rektor. Ja så frivilligt var det kanske inte, poliser som hela veckan omringat universitet höll på att bryta sig igenom stängslet.. Deras sista sändningar ägnade de åt att be om stöd från befolkningen medan de med skrämda röster rapporterade om polisens närmanden. Att de självmant gav upp radion tillät dem att ta skydd och rektorn kunde hålla poliserna på avstånd från Universitetsområdet. Ni un muerto mas!

Nu har vi alltså poliser överallt. De arresterar folk lite på måfå. Ungdomar med långt hår och ryggsäck till exempel. Jag är orolig för min son. Han får inte gå ut själv längre.

Jag har vänner som sover i olika hus varje natt. Telefonerna är avlyssnade. Beväpnade män attackerade La Escuela de Medicina mitt på dagen i måndags och tog två läkarstudenter efter en presskonferens i måndags. Studenterna hade organiserat presskonferensen för att protestera för att deras kompisar som var sjukvårdare och gav första hjälpen under demonstrationen lördagen den 25 November arresterades.

Polisen går in i skolor och arresterar eller kidnappar lärare mitt framför alla barnen. De skjuter på kyrkor där man har gett första hjälpen åt alla sårade.

Över 150 personer som arresterats och torterats har de flugit till fängelser i norra Mexiko. Dit kan deras familjer inte åka. Vem kan se hur de mår? Vem ger dem tröst? Vem värnar för dem där långt borta, långt norrut? Det är utstuderat grymt, som Kator är grym i Astrid Lindgrens saga Mio min Mio. Ondska med mytologiska dimensioner..

Nu ligger vi lågt...pratar tyst...träffas i smyg, knyter band och vaktar varandra. "Stäng av mobilen i fickan när du pratar", sa en kompis, "de kan lyssna på vad du säger via mobilen". Det går rykten om att det finns en lista på 100 utlänningar som medverkat i motståndsrörelsen. Att alla aktiva lärare ska gripas. Skräcken sprider sig. Terrorregim, det är så den fungerar..

Enligt Mänskliga Rättighetsorganisationer har 522 personer fängslat, 200 häktats och över 100 människor har försvunnit.

Hoppet ställs nu till den internationella solidariteten nu.

Stöd Oaxacas kamp för rättvisa!!

Kräv frigörandet av alla politiska fångar och lämna tillbaka alla försvunna! Vi behöver på tryckningar på Mexikos nya regering. Skriv därför till den nye presidenten, Felipe Calderon, och kräv att han respekterar Oaxacas befolkning, ochy kräv Ulises Ruiz omdelbara avgång och att de militära poliser som ockuperar Oaxaca dras tillbaka. Presidentens mejladress är:

felipe.calderon.hinojosa@presidencia.gob.mx

Stöd också Amnesty Internationals aktioner

Skriv till Mexikos Ambassad MEXIKOS AMBASSAD GREVGATAN 3 114 53 STOCKHOLM FAX 08-663 24 20 E-post: suecia.embamex@telia.com

Om du kan spanska och vill veta mer om det som händer rekommenderar jag nedanstående adresser:

Julio Hernandez, jornalist på tidningen La Jornada har också gjort flera reportage och intervjuver som kan ses här.

Själv känner jag mig inte hotad men situationen i Oaxaca upprör mig och rör mig djupt. Jag hoppas att ni kan skicka vidare det här brevet så vi inte låter detta förtryck pågå i tystnad. Oaxacas folk förtjänar inte det. Inget folk förtjänar det.

Gör vad ni kan, snälla, Hälsningar