Gemensam ilska stärker
rörelser för demokrati

Det var ingen slump att Oscar Oliveras veckolånga besök i Sverige i april, på inbjudan av Attac, började i Norrköping. Cochabamba och Norrköping har båda tagit tillbaka det vatten som privatiserats av multinationella bolag. I Norrköping köpte kommunen tillbaka vattenverket av det tyskägda E.ON (f d Sydkraft) 2005 när det stod klart att Sverige skulle få en ny vattenlag som skulle täta det privatiseringshål som Sydkraft och Norrköpings kommunfullmäktige utnyttjat.

- Det viktigaste som hände i Cochabamba var att människor återtog sitt sätt att tänka och uttrycka sig i det offentliga rummet. Både hos er och hos oss finns institutioner som förhindrar demokrati. Dessa institutioner fungerar bara med hjälp av partierna, den har blivit deras privata tillhörighet – nu måste demokratin avprivatiseras, sade Olivera.

Oscar Olivera är generalsekreterare i Fabriksarbetarnas federation i Cochabamba, som 1995 bestämde att ta reda på hur arbetsorganisationen och arbetsdelningen påverkats av nyliberala krav. De fackligt anställda lämnade kontoret och gick ut på arbetsplatser och tog kontakt med arbetare. Så småningom blev deras fackförening en mötesplats för både medlemmar och oorganiserade arbetare.

Oscar Olivera har i boken Cochabamba! – Water War in Bolivia ingående berättat om de bolivianska erfarenheterna. Bakgrunden är den nyliberala offensiven som tog fart i och med president Victor Paz Estenssoros 1985 införde en ny ekonomisk politik. 1999 krävde Världsbanken, som villkor för sina lån, att Bolivias regering skulle privatisera vattendistributionen. USA-företaget Bechtels dotterbolag Aguas del Tunari tog över vattendistributionen i Cochabamba, Bolivias tredje största stad. Vattenräkningen för invånarna i Cochabamba steg till 20 dollar i månaden. Det är en summa som kan försörja en familj på fem personer i två veckor.

Den nyliberala politiken syftade också till att bryta ner fackföreningarna. Detta lyckades man med. Men Oscar Olivera och Fabriksarbetarnas federation i Cochabamba hade runt 1995 svarat med att kontakta och synliggöra vad han kallar ”den nya arbetarklassen” – människor, till stor del kvinnor och minderåriga, som hade usla arbetsvillkor, var oorganiserade och saknade möjligheter att handla kollektivt. Bönder kontaktade efter en tid facket för att de uppskattade dess arbete, men tillfogade: ”Det finns en rättighet som har tagits ifrån oss, och det är rätten till vatten. Det finns en ny vattenlag och den vill vi ha bort.” Fram till dess hade jag inte ägnat vattenfrågan någon särskild uppmärksamhet, berättar Oscar Olivera.

Så samlades bönder, arbetare och intellektuella i en rörelse och Koalitionen till försvar för vatten och liv bildades i november 1999. Efter fem månader av mobilisering fylldes gatorna i Cochabamba av människor som protesterade mot privatiseringen av vattnet. På gatorna byggde invånarna barrikader och tårgasen trängde in i gränderna. Regeringen förklarade undantagstillstånd och svarade med ett brutalt bemötande, då demonstranter dödades. ¹ Men kampen fortsatte och i april 2000 tvingades regeringen skriva om vattenlagen och Bechtel lämnade Bolivia.

Oscar Olivera är en genompolitisk människa som inte vill vara politiker men som vill ge begreppet politik ny betydelse.

- Jag ser politik som en möjlighet att skapa en ny typ av sociala relationer mellan människor. Relationer som baserar sig på värden som tillhör alla människor: Ömsesidighet, solidaritet, öppenhet. Den ska också innebära en ny typ av relation mellan människa och natur. Vi ska lära av ursprungsfolken att utnyttja den potential som Moder Jord ger oss men vi ska inte handla och göra affärer med den.

I Norrköping uppmanade Olivera oss att ta vara på vår kapacitet att vara arga. Han berättade också hur Cochabambas invånare övervann sin rädsla – ”och det händer först när vi känner att vi är tillsammans som jämlikar.”

På det sociala forumet i Östergötland fick han frågan om vad som hänt sedan Evy Morales blivit Bolivias president.

- Genom valet av Morales och av andra presidenter i området har det blivit lättare för oss att uttrycka oss och organisera oss. Men det är lagarna som hindrar framsteg. Efter sju års arbete med att finna en form för ett demokratiskt organiserat vattenföretag ser vi att lagarna inte tillåter det. Jag tror inte på en persons makt eller på partiers makt. Den verkliga makten befinner sig i oss själva när vi är förenade och mobiliserade. När vi fick se kontraktet mellan Bolivia och Agua del Tunari förstod vi att det inte skulle kunna brytas på laglig väg. Kontraktets sanning om vad som var lagligt och 100 000 demonstrerande människors mening om vad som var legitimt gick inte att förena.

Olivera betonade att det är viktigt att veta vad vi vill göra när vi står där med segern. Invånarna i Cochabamba ville inte att vattnet skulle skötas av ett kommunalägt bolag. De upplevde att de inte hade något inflytande i kommunens verksamhet. Och utvecklingen under de sju åren efter vattenrevolten i Cochabamba är inte bara positiv.

– Jag har legat vaken om nätterna och fått en del gråa hår, berättade Olivera. Företaget har inte bara problem med brister i teknik och ledningar och med finansiering. Det är också drabbat av korruption och svågerpolitik.

När Norrköpings kommun köpte tillbaka vattendistributionen från E.ON bildade kommunen ett aktiebolag för vattendriften. I aktiebolag är insynen begränsad för medborgarna.

När Olivera på Östergötland Social Forum hade lyssnat på diskussionen om lokal demokrati i Norrköpings kommun konstaterade han att ”Vi har samma problem och samma förhoppningar.”

- Dom säger att marknaden styrs av en osynlig hand. Men det är vi som görs osynliga i det marknadsstyrda samhället. Dom ser oss bara när vi ska rösta och betala skatt – och när vi är mobiliserade!

- Vår vision är en helt annan. I den är vi som vattnet. Vi är i ständig rörelse och vår demokrati är genomskinlig. ²