Vision på tvärs mot
kapitalismen

Enkla ställningstaganden mot något får lätt en plats i media. Samhällsvisioner är komplexa och passar inte in i det lättsmälta. Visioner om ett annat samhälle, andra ordningar, tänkesätt och kartor för förändring finns. Feministiska visioner är ett exempel, visioner om rättvisa, solidaritet och ekologi andra. Det rådande världsomspännande kapitalistiska systemet är i förändring och samhällstänkare som till exempel Immanuel Wallerstein säger att det är i kris. Så det borde vara tid för visioner om alternativ till kapitalism också.

Visioner som orientering i det politiska

- Det största hindret för förändring är inställningen att inget går att förändra. Om vänstern inte ger några alternativ utom att göra motstånd mot det som finns blir det ingen massrörelse, säger Michael Albert under sin presentation av deltagarekonomi på Kafé 44 i Stockholm den 16 maj.¹

Han har några dagar tidigare deltagit i arrangemanget Klassforum i Malmö. Michael Albert är frihetlig socialistisk aktivist, författare och en av grundarna till förlaget South End Press och Z Magazine i USA och driver hemsidan Znet.

- Varför är visioner viktiga, frågar Michael retoriskt. För att formulera vad vi vill och för att orientera oss hur vi vill nå det. Annars kan vägen dit bli något värre och det är inte ovanligt i vänsterns historia.

- Deltagarekonomi löser inte problem, den är en bas för att lösa problem, säger han.

Deltagarekonomi vs kapitalistisk ekonomi

Deltagarekonomi och deltagarkonsumtion är en vägledning, en ram, som kan skilja sig i form beroende på var och när den praktiseras, men den är också en del av en process. Michael framhåller att deltagarekonomi inte ska ses som något som ska införas i framtiden vid något specifikt tillfälle, utan prövas i dag.

Han berättar bara kort om deltagarkonsumtion, exempelvis att den ska ta hänsyn till hur varan produceras, att en del av konsumtionen ska vara kollektiv och att den ska planeras och regleras. ²

Före vi går in på deltagarekonomi (på engelska kallas den kort för parecon) är några ord om vad ekonomi är. En ordboksförklaring av ekonomi som Michael använder i sin bok är: Ett system där rikedom produceras, fördelas och konsumeras. Några nyckelord i ett ekonomiskt system är: ägande, allokering (det sätt på vilket olika resurser fördelas på olika ändamål i produktionen) arbetsdelning, ersättning och beslutsfattande.

Vad är deltagarekonomi? I Michael Alberts bok Parecon Livet efter kapitalismen (Ordfront, 2004) beskrivs deltagarekonomi på följande sätt: I deltagarekonomi kombineras samhällelig äganderätt, allokering genom deltagarplanering, rådsstruktur, balanserande arbetskomplex, ersättning för ansträngningar och uppoffringar och självförvaltning enligt deltagarprincipen utan någon klassdifferentiering. Balanserande arbetskomplex kan beskrivas som en balans mellan mekaniska arbetsuppgifter och mer varierande och utvecklande arbetsuppgifter.

I Michael presentation av deltagarekonomi uppfattar jag att den är tänkt att tillämpas på arbetsplatser och konsumtion, men ska kompletteras med sociala modeller med deltagande demokrati. Pengar används i handel och konsumtion och belöning för arbete och lön ges för lönearbete. I modellen är arbete detsamma lönearbete och den bygger på en klassisk marxistisk ekonomisk modell om produktion och konsumtion. Organisationsstrukturen att beslut tas i deltagarstyrda råd känns igen i socialismens historia.

Ordning som kräver organisation

Arbete är kärnan i deltagarekonomi, vilket den även är kapitalistisk ekonomi. Där slutar likheten. Kapitalistisk ekonomi bygger på en ständig ökad vinst, som i dag är starkt knuten till en ständigt ökad konsumtion av varor och tjänster. I deltagarekonomi görs inte vinst, men överskott är möjligt och konsumtionen ska regleras av socioekonomiska och ekologiska skäl. Ägande- och beslutsförhållandena skiljer ekonomierna åt. Deltagarekonomi skiljer sig också från marknadssocialismen och den centralplanerade socialismen.

Produktion (av varor eller tjänster) i en deltagarekonomi är sannolikt arbetarintensiv. Modellen deltagarekonomi bygger på solidariskt deltagande i arbete och arbetare beslutar om och tar ansvar för arbetets alla delar. De självstyrande arbetarråden är också forum för att lösa konflikter. Även om arbetarrådet tar beslut som sätter ordningen på de arbetsplatser som är knuten till dem finns det övergripande principer i deltagarekonomi. Ett av dem är att lönen för arbete ska vara i stort sett på lika nivå för alla, men att betungande arbete, enformighet och lång arbetstid belönas med högre lön. Hur intensivt jobbet bör utföras och om det ska finnas olika tempon bestämmer arbetarrådet. Vad som anses vara betungande arbete och enformighet bestäms i arbetarråden på respektive arbetsplats. Där bestäms även arbetstidens omfattning under en given period (till exempel en vecka).

I boken Parecon: Livet efter kapitalismen ges detaljer om deltagarekonomi, bland annat hur arbetskomplexen ska balanseras mellan arbetsplatser, hur huvudsakliga arbetsuppgifter eller yrken ges värden och balanseras mot ett medelvärde och hur arbetare kan byta jobb av intresse, men att lönen blir densamma. ³

Balanserat arbetskomplex och arbetarråd kräver omfattande organisation för att fördelning av arbete följs och göra inflytande i beslut möjligt på ett rättvist sätt.

- Det blir mycket organisation och demokrati tar tid, men man vinner något mer – klasslöshet.

Samverkade förtryck och maktförhållanden

Om klasslöshet, som enligt Michael är ett mål i deltagarekonomi, uppnås på arbetsplatserna genom ekonomiskt deltagande och arbetarråd så förändras inte andra förtryck med det.

- Nej, deltagarekonomi kan inte isoleras från samhället i övrigt. Om ett samhälle är rasistiskt eller sexistiskt återskapas det i ekonomin. Det måste också till självstyrande råd enligt samma former när det gäller det sociala livet, säger han.

Beslutsprincipen i de självstyrande råden ska vara att de som berörs av besluten ska ges större inflytande än de som berörs mindre eller inte alls av besluten. Michael uppmärksammar också att i forum för beslut återskapas maktförhållanden av olika slag. De som är vana att ta plats, har lätt för att prata inför en grupp, kan formulera sig och framför allt argumentera för sin sak har ett övertag. De måste ge plats åt och lyssna på de som har underläge, som ska ges möjlighet att höja sin självkänsla.

- Annars är det risk att koordinatorklassen tar över besluten. Så blev det i de självstyrande råden i före detta Jugoslavien för att konkurrera på marknaden. ⁴

Solidaritet övergripande i beslut och arbetsdelning

Beslutsformen i deltagarekonomi är inte given för alla tillfällen. Den kan ibland vara konsensus minus ett (alltså att en person inte kan blockera ett beslut), vid annat tillfälle vara majoritetsbeslut eller minoritetsbeslut om det bara berör en minoritet.

Beslutsordningen och arbetsdelningen ska grunda sig på en samstämmig inställning om solidaritet, etik och rättvisa.

- Rättvisa och inte jämlikhet, säger Michael.

Under sin presentation av deltagarekonomi går Michael tyvärr inte in på definitioner av begrepp, vilket har betydelse för hur vi kan uppfatta och värdera visionen om deltagarekonomi och deltagarkonsumtion. Exemplen i Michaels presentation blir ibland lite för enkla och då och då också en lite snäv traditionell syn på klass, arbete och makt.

Deltagarekonomi i bruk i dag

Michael säger att visioner ska börja genomföras i dag. Vi blir förstås nyfikna på om deltagarekonomi praktiseras och var. Argentina 2001 kanske en del tänker. Jo, försök gjordes och görs, men övertagande av verksamheten på arbetsplatsen var inte planerat – det var ett sätt att överleva. Ägarna stängde arbetsplatserna för att de var konkursmässiga. Arbetarna tog över inte bara arbetsplats utan skulder.

- De införde en ny arbetsorganisation, nya värderingar, men verksamheten fortsatte att konkurrera på en kapitalistisk marknad. Det är det stora hindret att kringgå vid en omformning till deltagarekonomi.

Michael tycker att förändringar i Venezuela är intressanta och nämner Venezuelanska statens olika prissättning på olja som exempel på deltagarekonomi.

- När Venezuela säljer olja till exempelvis Bolivia sätts inte priset efter världsmarknadspriset på olja. Den handelspart som är fattig får ett bättre pris och villkor för att handeln ska bli mer rättvis, säger Michael. ⁵ Men Michael ger även exempel från lokal nivå i Venezuela.

- Det är ingen massrörelse, men den bolivarianska revolutionen har fått människor att agera politiskt. Det finns arbetare som har tagit över fabriker och det bildas självstyrande råd i boendeområden som bildar nätverk tillsammans. ⁶

- Anarkister i Venezuela gillar inte Chávez och därför har de bestämt sig för att inte gilla någonting i Venezuela. Det är dumt, de beter sig som leninister. De ser sig inte omkring och upptäcker vad som görs av gräsrötter.

Det finns även exempel på arbetsplatser på andra platser som är organiserade i riktning mot deltagarekonomi:

- Resebyråer i Brasilien, tandläkarmottagning i Puerto Rico, kaféer i Winnipeg i USA.

Michael har under dagen besökt fackföreningen SAC-syndikalisterna undrar varför SAC har verksamheter som drivs på samma sätt som ett marknadsorienterat företag.

- Tror de inte själva på att det finns alternativ, varför skulle då andra tro på det?

För att visioner över huvud taget ska få en plats i våra tankar måste det pratas om dem. Michael menar att praktik av visionerna ger en knuff till inställningen att det går att förändra. Det är genom praktik deltagarekonomi kan granskas kritiskt och kan mötas och konfronteras i andra visioner.

- Deltagarekonomi visar sig kanske inte vara den bästa visionen, fast jag tror på den. Men då får den ersättas av andra visioner, säger Michael.