Skanskas civilisering av
Amazonas

Utanför oljestaden Coca i Ecuadors sargade regnskogsprovins Orellana ligger Skanskas bas (campamento) sedan ett drygt år tillbaka. Därifrån styrs det svenska företagets aktiviteter tillsammans med oljebolagen i regionen.

En av Skanskas regionala chefer i ecuadorianska Amazonas är Milton Diaz, en man med många decenniers erfarenhet från oljebranschen. Han har tidigare arbetat för Skanska i sitt hemland Argentina, där företagets kontinentala huvudsäte är beläget. Under en rad möten och intervjuer som vi gör med Diaz och hans kollegor i Ecuador (från och med våren 2006 och framåt) formas en sammanhängande bild av Skanskas ledande gestalter.

De utsagor som Diaz förmedlar representerar en kulturell rasism där Ecuadors befolkning i allmänhet och ursprungsfolken i synnerhet beskrivs i starkt nedsättande termer.

- Folk här i bushen borde vara tacksamma mot industrin, istället för att bara klaga och kräva orimligheter, resonerar han. Utan bolagen skulle de fortfarande leva på bananer och inte känna till något annat än djungeln, ja precis som apor. Det här är trots allt en outvecklad – om ni har hört uttrycket – bananrepublik.

Skanskachefens åsikter bryter dessvärre inte mot några kontextuella normer, utan den rasistiska diskurs han ger uttryck för går i linje med ett för sammanhanget (västerländska företag i utvecklingsländer) konventionellt perspektiv på kultur och utveckling. Begrepp som ”träskallar”, ”bananrepublik” och ”låg kultur” får symbolisera de Andra och det lokala så kallade outvecklade.

- Här tänker folk bara på att lata och förlusta sig. Ingen tar ansvar för något… De fattar inte att bolagen har gett dem allt. Vägar, broar, ja allt vi ser omkring oss, säger Milton Diaz, och slår demonstrativt ut med armen över ett oöverskådligt industriområde där regnskogen en gång stod.

Företagsmyten om hållbar utveckling

Enligt Skanska är deras ambition att främja en ”hållbar utveckling” genom att bland annat praktisera de mest miljövänliga av möjliga alternativ. Men uppenbarligen är dessa visioner helt avhängiga en utomstående tillsyn.

Victor Vazquez är Skanskas miljöansvarige i samma region som där Diaz arbetar och han berättar bland annat att Skanska bränner giftiga gaser (slaggprodukter) för vinden trots att det är en extremt förorenande och illegal metod i och med att den bland annat bryter mot ursprungsfolkens rättigheter. Förklaringen till beteendet är enligt Vasquez att den ecuadorianska staten saknar resurser till att verkställa miljölagar och konventioner om mänskliga rättigheter som rör en dylik brist på hänsyn.

- Det är inte så utvecklat i Ecuador ännu... och det saknas incitament för att investera i bättre teknik, konstaterar Vasquez krasst vid ett samtal på Skanskas bas utanför Coca. Men i andra länder, som till exempel Argentina, praktiserar vi naturligtvis den bästa tekniken, fortsätter han förnöjsamt.

Enligt oljearbetare från block 18 är gasförbränningen på fältet så omfattande att det inte finns ett levande väsen inom synhåll. Och det, om något, bekräftar att den miljövänliga teknik och hållbara utveckling som Skanska vill associeras till inte är mer än - en myt.

Förbränningen av olja och gas sker dygnets alla timmar i Amazonas. Den lagvidriga metoden praktiseras av oljebranchens alla företag på ursprungsfolkens marker. Foto: Oilwatch

En annan argentinare i chefsposition på Skanska i Amazonas är Oswaldo Contreras. Och även han erkänner frankt att oljeutvinning alltid har en rad skitiga baksidor.

- Man kan aldrig borra olja på ett miljövänligt sätt… Men, det är sådant som man får leva med, säger han lättsamt med en axelryckning.

Till skillnad från lokalbefolkningen som tvingas leva med dessa föroreningar behöver inte Contreras besväras av olja i sitt dricksvatten. Han behöver inte heller bekymra sig för att löpa den höga risken att drabbas av åtta oljerelaterade cancerformer, eller andra grava hälsoproblem som är förknippade med oljeindustrins utsläpp i Amazonas. Och precis som Milton Diaz, resonerar även Contreras i termer av att omgivningen tjänar på industrins närvaro.

- Skanska, skryter han vidare, har byggt en väg åt lokalbefolkningen i Campo Bermejo vid colombianska gränsen. Det är sådant som kallas socialt ansvar och kompensation…

Oswaldo Contreras, mellanchef på Skanska i Amazonas, Ecuador. Foto: Marcos Baños

Utpressning och lögner

Enligt miljöinspektören Marcos Baños, chef på miljömyndigheten i oljestaden Coca och provinsen Orellana har Skanska betett sig suspekt och respektlöst i regionen och representanter från företaget har bland annat sökt upp myndigheten för att erbjuda så kallade ”projekt”.

- Jag tog det som utpressning, förklarar miljöinspektören.

Baños berättar vidare att Skanska är ett av de halaste företagen som han har att göra med i sitt arbete. Och det är svårt att misstro honom då hans information om Skanska onekligen kompletterar bilden av ett företag som till varje pris försöker fuska sig förbi lagar och regler. En bild av Skanska som han inte är ensam om att förmedla i Amazonas.

Raul Vega på det provinsiella miljökontoret i Coca fyller i berättelsen om Skanska med fler skandaler. Även han är mycket besviken på Skanskas sätt att bete sig i Ecuador, då företaget inte visar någon hänsyn till vare sig miljölagar eller människor utan totalt kör över landets myndigheter likväl som ursprungsfolk.

- Oswaldo Contreras var den första vi var i kontakt med från Skanska, berättar Vega, och han vägrade att ge oss de uppgifter som krävdes för verksamheten. Om de bara hade visat att de gjort en miljöstudie så skulle de ha kunnat få ett intyg från oss... Först vid ett senare tillfälle skickade Skanska in några uppgifter. Dessa visade sig emellertid vara falska. Företaget uppgav bland annat att det hade gjort en miljöstudie vilket var ren lögn.

När företagen skapade världen

Enligt Skanskas regionala chefer är det tack vare företagen som djungeln och ursprungsfolken äntligen får chansen att civiliseras. En syn som inte är unik för företagschefer som verkar i utvecklingsländer, utan även delas med nyliberala ideologer i Sverige, som till exempel Johan Norberg vars syn på icke-industrialiserade kulturer är lika krass och fördomsfull.

I Norbergs bok ”När människan skapade världen” (Timbro: 2006) uttrycks en skrämmande brist på förståelse för icke-industrialiserade kulturer vars hem ockuperas av västerländska företag som Skanska och skrupelfria oljegiganter. Enligt Norberg är globaliseringen, den fria marknaden och industriell produktion, ett universellt recept för lycka och välstånd. För i Norbergs värld är mänsklighetens historia rakt igenom en ”historia om bottenlös misär”, ett perspektiv som inte bara är okunnigt utan även leder till livsfarlig rasism när det lånar sig till storföretag som söker rättfärdiga sin rovdrift i Syd.

”Från början var vi alla u-länder”, argumenterar Norberg utan att bekymra sig om den imperialistiska dominans som på löpande band utplånar ursprungskulturer världen över. Men Norbergs och Skanskas synsätt är både felaktigt och etnocentriskt. För enligt ursprungsfolken är deras kultur inte underutvecklad, och deras levnadsvillkor var inte miserabla innan företagen satte igång kampanjen ”operation civilisation” i djungeln. Och det västerländska utvecklingsbegreppet står idag för död och förintelse bland Amazonas ursprungsfolk.

Ursprungskvinnor demonstrerar mot oljeexploatering i Amazonas, Ecuador. Foto: Oilwatch

Till skillnad från Johan Norberg, som trots sitt framgångsrika författarskap endast kan förvrida perspektiv, har företag som Skanska dessvärre en fysisk makt över de kulturer som råkar stå i deras väg.

Under de ojämlika förhållanden som råder mellan storföretag, stater och civila, särskilt i Syd, har Skanska visat sig representera en kulturell utrotning och ekologisk avveckling snarare än socialt ansvar och hållbar utveckling. Vad nu begreppet "hållbar utveckling" betyder i ett sammanhang av oljeexploatering.