Torsdag 12 juli 2007
I januari 1994 gjorde ursprungsfolksrörelsen zapatisterna i Chiapas södra Mexico uppror mot landets regering och dess nyliberala politik. Upproret var en sista utväg mot århundranden av förtryck och en ständigt växande fattigdom och hopplöshet på landsbygden. Delstaten, med stor andel ursprungsfolk, är en av landets allra fattigaste.
5336 av dessa flyktingar lever i tillfälliga läger i kommunen San Pedro Polho i höglandet. Invånarna tillhör folkgruppen Tsotsil med rötter i mayakulturen, och är samtliga zapatister.
Flyktingarna kommer ifrån 17 olika byar som alla övergivits helt och många är helt ödelagda av militären. Många av dessa samhällen är idag bebodda av paramilitärer och regeringsvänliga grupper. Flyktingarna som tidigare levt som självförsörjande småbönder saknar idag jord. Samtidigt råder stor brist på inkomstkällor utanför jordbruket.
Denna situation förvärrades när röda korset valde att lämna Chiapas för Irak då det inte längre ansågs råda krigstillstånd i området. Röda korset stod tidigare för den största delen av medicinförsörjningen i lägren. Situationen i lägren i San Pedro Polho är gemensam för större delen av delstatens flyktingar.
Trots repressionen och fattigdomen ger zapatisterna inte upp utan fortsätter att utveckla ett autonomt samhällsbygge genom bland annat ett eget utbildnings- och sjukvårdsystem. Genom sina autonoma kommuner och regioner, kallade Caracoles bygger man ett politiskt system baserat på direktdemokrati och folkligt deltagande.
Dessutom driver de vidare sin antikapitalistiska kampanj La Otra Campaña för ett annat Mexico. Kampanjen har fått ett stort gensvar bland landets sociala organisationer. Arbetet är idag inriktat på formulerandet av en nationell kampplan
Trots brist på ekonomiska inkomstkällor har de byggt upp flera skolor, en hälsoklinik och lokala apotek. Zapatisterna utbildar även sina egna ansvariga inom sjukvård och utbildning. I San Pedro Polho är kvinnornas organisering framträdande i form av flera olika kooperativ, väverier och en kvinnomottagning med gynekolog. Andra projekt är kaffekooperativet Yachil och stentaget där de tillverkar sitt eget byggnadsmaterial.
Flyktingarna i Polho har valt att organisera sina egna liv och tänker inte vänta på hjälp utifrån. Att återvända idag skulle vara att acceptera regeringens behandlingssätt menar de. Många byar har idag möjlighet att återvända men de har bestämt sig för att stanna tills regeringen uppfyllt det avtal de skrivit under med rörelsen.
Kampen handlar inte bara om att förändra livet för ursprungsfolken i Chiapas och Mexico:
- Vi tänker stanna, här i Polho, tills San Andrés-avtalet är uppfyllt. Med andra ord tills världen är förändrad, säger en medlem från det autonoma kommunrådet.
Läs mer:
Upproret i Oaxaca
Chol de Tumbala - en by i motstånd
Mexiko/Chiapas: Första mötet mellan zapatisterna och världens folk
Massaker på ursprungsfolk i Chiapas
Mexiko: Vänstern på frammarsch efter val i Chiapas
Mexiko: Subcomandante Marcos anklagar president Fox för fusk
Stockholm: Solidaritetsprotest för attackerade zapatister
Mexico: Zapatisterna riktar kritik mot vänsterledare
Mexico/Chiapas: Subcomandante Marcos på "valturné"
Mexiko: Zapatisterna planerar en turnè
Mexiko: Aggressioner mot zapatistiska indianbyar och EZLN fortsätter
Hot mot zapatistiska kommuner i Chiapas
Allas blickar mot Chiapas