Sexism och prostitution
– Skanska i Ecuador

I oljestaten Ecuador gömmer företag som Skanska sin verksamhet bakom ett orwellskt ”dubbeltänkande”, fullständigt medvetna om att de ljuger och samtidigt helt och hållet övertygade om att de talar sanning. För vem är det egentligen som har något att vinna på oljeutvinningen om inte Skanska?

Skanska säger att företaget ”skapar sysselsättning”, när det i själva verket fråntar människor möjligheten att jaga, odla och fiska och leva på sina egna villkor. En av de ”sysselsättningar” som oljeexploateringen faktiskt bidragit till är prostitutionen, för i oljeregionen är kvinnorna de mest utsatta och deras liv kommersialiseras och exploateras. Skanska, med det operativa ansvaret för 5000 oljebrunnar i Latinamerika ¹, våldför sig på Moder jord såväl som på kvinnor i regionen.

Oljearbetare och barnprostitution

På vägen mellan de två oljestäderna Lago Agrio och Coca är bordellerna öppna dygnet runt, alla dagar i veckan. Kvinnorna längs vägen väntar på oljearbetarna. Många kvinnor kommer från kusten i Ecuador eller är flyktingar från det konfliktdrabbade Colombia.

Att köpa sex är inget ovanligt i oljestaden Coca för oljearbetare som lever dubbelliv - två veckor hos familjen i huvudstaden Quito, och två ute på oljefältet, med löner som ligger högt över genomsnittslönen i Ecuador som gör det möjligt att konsumera kvinnors kroppar jämsides med alkohol och droger.

Juan Rodriguez är uppvuxen och bor längs Vía Auca utanför Coca och berättar för Yelah att det finns åtta lagliga bordeller i den lilla staden Coca men att prostitution förekommer på stadens alla barer och är mycket vanligt:

-Att köpa sex är del av oljearbetarens identitet, förklarar Juan.

Enligt en studie av CONAMU (Consejo Nacional de las Mujeres – Nationella kvinnorådet), FN:s barnfond och Sucumbíos-provinsens kyrka är oljestaden Lago Agrios barer och diskotek egentligen bordeller som besöks av oljearbetare från Ecuador och utlandet. Samma rapport bekräftar att barn i åldrarna 12 till 16 år jobbar som prostituerade under slavliknande förhållanden 17 timmar om dygnet.

Barerna använder flickorna för att locka till sig kunder, oljearbetare, medan bordellerna utan omsvep säljer sex. Barnen städar, serverar kunderna och säljer sina kroppar. Ecuadors största dagstidning berättar om en av de utnyttjade, Lorena, 17 år, från staden Puyo i södra Amazonas, som inte kan gå till polisen för hon är rädd för repressalier från sina chefer².

Bordell längs en oljeväg i provinsen Orellana, Ecuador. Oljeledningen passerar rakt utanför. Foto: Hanna Dahlström

Skanskas sexism

I min och Agneta Enströms kontakt med Skanska i Ecuador bekräftas även den sexistiska kontext där Skanska jobbar i vilken prostitution är vardag.

På företagets administrativa bas några kilometer utanför Coca ger kökspersonalen ”massage”, enligt Skanska-chefen Milton Diaz. En av Skanskas anställda, som är geolog till yrket och som jag har träffat, vill låta folk i Sverige få reda på hur Skanska jobbar. Han beskriver hur Skanska-chefen Oswaldo Contreras skrek oanständigheter åt de kvinnor som de körde förbi, som en ursprungskvinna som gick och bar på sitt barn, när de var på väg ut till oljefältet för att arbeta. Ute på Skanskas bas i Bermejo nära Colombias gräns, klagar företagets anställda på hur svårt det är att sova på nätterna på grund av oljudet från porrfilmer.

Skanskas manliga personal går givetvis ut varje vecka för att besöka staden Cocas barer och vissa chefer tar även tidvis in på lyxhotellet Auca inne i staden Cocas för att förlusta sig. Det var ändå med viss förvåning jag och Yelah.nets Agneta Enström blev inbjudna av Skanskas egne Milton Diaz att bada i Skanskas pool vid basen på vägen mellan Coca och Lago Agrio på kvällstid, ”och ni behöver inte ta med badkläder” sade Diaz med ett skratt. Vi avböjde Diaz förslag.

På oljearbetarnas favoritbar Papadans i Coca, Ecuador, hänger bolagens kepsar på rad. Bild: Agneta Enström

Militariserade oljefält och institutionaliserad prostitution

I Amazonasregionens Ecuador anlände oljebolag som Texaco och Shell redan på 1950-talet, och med militärens hjälp stal de ursprungsfolkens territorium. I dag är regionen ständigt militariserad och vid upprepade tillfällen har militären satts in mot lokalbefolkningen vid demonstrationer. Kvinnorna är särskilt utsatta av militariseringen eftersom oljearbetare och militärers närvaro medför att prostitution, övergrepp och därmed även sexuellt överförbara sjukdomar som syfilis, HIV och hepatit C ökar.

Militärens roll i oljestaten i Ecuador är tydlig – den lyder direkt under oljebolagen. Lokalbefolkningen tvingas passera oljebolagens militärkontroller i sina egna byar, och utomstående måste söka tillstånd från företagen för att besöka de områden där det krävs att man uppger sin relation till bolaget.

I det ecuadorianska oljefält som på bolagens språk kallas block 16 och där Skanska jobbar för spanska Repsol, står militären direkt under Repsol genom ett kontrakt värt mer än en miljon dollar. Militärens huvuduppgift är där att förhindra ”intrång från subversiva element i verksamhetens område” vilket smidigt nog definieras att inte enbart gälla i block 16, utan i hela landets Amazonasregion.

Med andra ord är militären i själva verket Skanska och dess uppdragsgivares egna legoknektar och militärens närvaro är konstant. Skanska har även anställt egna privata vaktstyrkor, något som Yelah.net kommer att granska i en kommande artikel.

Repsols macho oljearbetare med en boaorm på det oljefält som kallas block 16 där Skanska jobbar. Foto: Oilwatch

Advokat Bolivar Beltran från Fundación Lianas i Ecuador som har studerat kontrakten mellan oljebolagen och militären bekräftar dessa olagligheter:

-Ursprungsfolken har aldrig informerats om kontrakten mellan företagen och militären, vilket är ett klart brott mot kapitel V i den ecuadorianska konstitutionen och även FN-konventionen ILO 169, konventionen om ursprungsfolks rättigheter.

Prostitutionen är institutionaliserad i den ecuadorianska militären genom att alla militärer får en biljett för att köpa sex från en av militärens egna prostituerade kvinnor. Kvinnorna kommer oftast från kusten för att bo vid militärbasen under de perioder de jobbar där. Från varje militärs månadslön på 100 dollar dras det obligatoriskt av fem dollar för prostitutionen. Militariseringen av ursprungsfolkens territorium leder även till att militärer förgriper sig på lokalbefolkningens kvinnor.

- Runt omkring militärbasen blir kichwaflickor gravida med militärerna, berättar Manuel Shiguango som själv är av ursprungsnationaliteten kichwa och som tidigare arbetat på militärbasen 49 Capitan Chiriboga, i Montalvo. Numera jobbar han med ursprungsorganisationen CONAIE, som ungdomsledare för ursprungsfolken i Amazonasprovinsen Napo i Ecuador, som protesterar mot detta förtryck.

Foto: Oilwatch

Kvinnors högljudda protester

År 2005 hade kvinnorna från ursprungsfolket huaorani fått nog av detta förtryck som drabbar dem värst. De bildade sin egen organisation – AMWAE – för att skydda sitt territorium så att deras barn ska få ärva det, och för vår allas skull eftersom miljöförstörelsen också får konsekvenser för flera. Inte nog med att oljebolagen sedan mer än 20 år har utvunnit råolja från många områden i territoriet, intrång har nu även skett i huaoraniterritoriet och nationalparken Yasunis hjärta. Huaoranikvinnorna vägrade att kompromissa med bolagen.

De protesterade mot Petrobras och Skanskas illegala intrång i deras territorium och de lyckades stoppa bovarna denna gång, då den ecuadorianska staten fråntog Skanska och Petrobras deras tillstånd på grund av mutskandaler och otillräckliga miljöstudier³. Nu hotas återigen deras territorium och Ecuadors största nationalpark Yasuni när Skanska och Petrobras menar att man kan exploatera olja utan att skada den känsliga regnskogen och dess invånare. Det är naturligtvis inte konstigt att oljebolagen (oljeutvinningens enda vinnare) är de som skriker högst om miljön när jakten på den icke förnybara resursen blir allt blodigare.

Många är de som sällar sig till oljebolagens predikan om teknologins möjligheter för miljön och ett mycket känt exempel är Sveriges honorärkonsul Galo Abril, före detta oljeminister i Ecuador (se tidigare artikel på Yelah.net om Galo Abrils och Sveriges roll i en oljediktatur). Hans inställning är höjden av ekologisk okunskap och arrogans och den visar sig i en intervju med mig och Agneta Enström när han säger att det inte är något problem att, såsom Skanska, bygga vägar in till oljan i regnskogen om man bara ”låter trädtopparna röra vid varandra så att aporna får springa över”.

Huaoranikvinnornas ledare Manuela Omari Ima protesterar i ett öppet brev till Ecuadors president Rafael Correa:

"Att tro att Petrobras, som är samma företag som har fått sina tillstånd på olagliga sätt och idag jobbar under högljudda protester från lokalbefolkningen i block 18⁴, nu ska exploatera olja på ett miljövänligt sätt är skrattretande⁵."

Huaoranifolkets beredskap att försvara sin kultur och sitt territorium har givit dem rykte att vara blodtörstiga vildar. På huaoranispråket betyder wao ”folket” medan cawode är uttryck för de utomstående, det vill säga den vita mannen. Bokstavligen betyder ordet cawode ”ickemänsklig kannibal”, eller som en gammal huaoranikrigare förklarade: ”de som styckar allt i bitar”⁶ .

För vem är egentligen vilde i detta vilda västern av laglöshet, rasism och sexism där svenska Skanska verkar utan hejd?