Skanska - mord och
militärt beskydd

Beväpnade styrkor skyddar oljeindustrin från lokalbefolkningen. Foto: José Proano

För att kontrollera lokala befolkningar som kämpar för sina kulturer och naturmiljöer använder sig oljeindustrin av privata vaktstyrkor och en strategisk militarisering omkring oljefälten. Med militariseringen av oljeregionerna följer en rad sociala konsekvenser; våld och brott mot mänskliga rättigheter, övergrepp mot kvinnor och en institutionaliserad prostitution, vilket statsvetaren Hanna Dahlström rapporterade om i en tidigare artikel på Yelah.net.

De amazonska regionerna av länder som Ecuador, Peru och Bolivia där Skanska exploaterar olja kännetecknas av militär terror mot de lokala befolkningarna. Militärens roll i dessa oljestater är tydlig då den lyder direkt under oljeindustrin genom speciella kontrakt. Att skydda bolagen mot lokal opposition är de nationella arméernas främsta uppgift och i utbyte mot detta beskydd finansierar bolagen den militära verksamheten.

Förutom beskyddet från försvaret använder sig bolagen av privata och tungt beväpnade vaktstyrkor. Enligt Skanska-chefen Milton Diaz i Ecuador är både militären och företagets egna legosoldater en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna verka i den politiskt oroliga regionen.

Privata vakter med munskydd mot den läckande giftgas som oljebolagen släpper ut olagligt runt oljefälten. Foto: José Proano

Ecuador - en militariserad oljestat

Ecuador är oljestaten där man sedan januari 2006 har inrättat ett specifikt säkerhetsråd för bara oljeindustrin, GESPETRO (Grupo Especial de Seguridad Petrolera – Specialgruppen för oljesäkerhet), vars uppgift är att koordinera säkerheten för de bolag som är involverade i exploateringen av olja. I landet finns också särskilda säkerhetspolitiska avtal om samarbete mellan det militära försvaret och de oljebolag som verkar i landet. Avtal som omfattar oljebolag som Repsol-YPF och Petrobras, som är Skanskas uppdragsgivare.

Avtalen är förhandlade i hemlighet och innebär bland annat att oljebolagen ska förse militären med bränsle, infrastruktur, livsmedel, logi och akut läkarvård - i utbyte mot beskydd. Liksom de även förpliktigar bolagen till att underrätta militären (via den USA-stödda militärbasen Selva N:19 Napo) om de kommunitära projekt och program som de ”stödjer” lokalsamhället med. Avtalen är således även ett sätt för staten att kontrollera civilsamhället. Skillnaden mellan militärt område och oljebolagens privata egendom är vidare mycket suddig. Ofta använder militären bolagens baser som förvaringslokaler av frihetsberövade människor från lokalbefolkningen.

Militärbasen Selva N:19 i ecuadorianska Amazonas. Foto: Hanna Dahlström

Skanska har gjort sig ökänt i Ecuador för att de tillsammans med det spanska oljebolaget Repsol är verksamt i nationalparken Yasuni och på ursprungsfolket huaoranis territorium. På detta oljefält mitt i regnskogen (som kallas för block 16) kan den kontroversiella oljeexploateringen bara ske genom att militärt våld används för att krossa det lokala motståndet från ursprungsfolk.

Repsol har ett för block 16 specifikt kontrakt om över en miljon dollar för beskydd mot ”subversiva element”, dit ursprungsfolk och småbönder räknas. Enligt Oilwatch är detta kontrakt inte bara lagvidrigt utan utgör även ett hot mot huaoranifolkets överlevnad eftersom bolaget ges ”rätten” att ge order till militären om vilken instruktion eller åtgärd som helst det anser nödvändig, samt ger bolaget ansvaret för relationen till de lokala ursprungsfolken. Advokaten Bolivar Beltran, från Fundación Lianas, förklarar att avtalet bryter mot bland annat kapitel V i den ecuadorianska konstitutionen, samt FN:s konvention om ursprungs- och stamfolks rättigheter (ILO:169).

Repsols kontroversiella kontrakt förpliktigar även oljebolagets samarbetspartners, som Skanska, till att verkställa och uppfylla bolagets order och direktiv. Detta gör ofrånkomligen relationen mellan etik och praktik, som Skanska utger sig för att värna om, mycket problematisk. Skanskas fina och prisbelönta uppförandekod (där de deklarerar sin hänsyn till lokala samhällen de verkar i) framstår i sammanhanget som ett tomt koncept för att sälja en image av ansvarstagande.

Skogsskövling och oändliga piplines i Amazonas. Oljeledningar grävs ner i regnskogens mylla. Foto: Oilwatch

När jag och Hanna Dahlström träffar Alicia Cahuiya, från huaoranikvinnornas organisation AMWAE, berättar hon att ursprungsfolkens mark i Yasuni och runt block 16 är helt ockuperad av bolagens oljefält och militärer.

- Vi övervakas i varje steg vi tar, säger Cahuiya, och så fort vi protesterar skickar Repsol militären på oss… Om vi inte ger oss hotar eller slår dom oss. Det har även hänt att militärer har ihjäl huaoranis och att liken slängs i floden.

Ingen förutom huaoranifolket, vars territorium omfattar den mark där oljefältet ligger, kan passera de militära vägspärrar som kantar verksamheten utan att ha tillstånd från oljebolaget. Detta förhindrar människorättsorganisationer och även provinsiella myndigheter från att undersöka den situation som ursprungsfolken tvingas leva i med oljefälten i sitt hem. Huaoranifolkets ständiga rop på hjälp och försök att anmäla bolagens och militärens övergrepp har de senaste åren varit relativt fruktlösa eftersom utomstående aktörer systematiskt stoppas i den militära kontrollen.

Vaktkontroll till oljefält i Yasuni nationalpark. Foto: José Proano

Antropologen José Proano från miljöorganisationen Acción Ecológica har arbetat med ursprungsfolken och mot oljeindustrin under flera år och lever därför under ständiga mordhot. Han berättar för Yelah att människorätts- och miljöaktivister som samarbetar med ursprungsfolken ofta förföljs eller i värsta fall mördas, vilket bland annat hände den kände miljöaktivisten Angel Shingre i oljestaden Coca.

- I Ecuador terroriseras de som opponerar sig mot oljeindustrin till den grad att många tvingas fly för sina liv och överge kampen, säger Proano. Oljeregionerna i Amazonas är som bolagsstyrda kolonier, där försvaret bara är ytterligare ett av industrins egna paramilitära banditband.

Demonstration mot oljeindustrin. Foto: José Proano

Repsol är dock inte det enda av Skanskas uppdragsgivande bolag som använder sig av militär beskyddarverksamhet. Det brasilianska oljebolaget Petrobras, som även de verkar i ecuadorianska Amazonas, är också känt för sina tvivelaktiga avtal med de nationella styrkorna. I en annan del av nationalparken Yasuni (det så kallade oljeblock 31) och där Petrobras och Skanska fick sina tillstånd indragna 2005 på grund av olaglig verksamhet, hade Petrobras ett hemligt kontrakt med militären och som i skrivande stund fortfarande är hemligstämplat.

Våld som norm

Enligt nätverket Oilwatch är användandet av militära och paramilitära styrkor oljeindustrins generella praxis för att kontrollera lokalbefolkningen i Amazonas. I latinamerikanska oljerepubliker har man genom ovan nämnda säkerhetssamarbeten mellan militär och industri skapat en kultur av skräck där människor terroriseras och mördas för att industrin ska kunna verka ostört. Med militären som garant mot lokala befolkningar råder ett klimat av företagsimmunitet gentemot konstitutionella lagar och mänskliga rättigheter.

Här kan man ställa frågan om hur försvarbart det är för ett företag som Skanska att överhuvudtaget verka i dessa krigsliknande sammanhang. Att samarbeta med bolag som notoriskt bryter mot grundlagar och mänskliga rättigheter går i rak polemik till Skanskas mediala image och egna utsagor.

Beväpnade styrkor utanför Repsols oljefält. Foto: José Proano

För Skanska-cheferna i ecuadorianska Amazonas, Milton Diaz och Osvaldo Contreras, är det självklart att Skanskas verksamhet kräver militärt beskydd och privata vaktstyrkor. I deras värld av gas och olja är det helt naturligt att beväpna sig mot ”ociviliserade vildar” för att komma åt regnskogens underjordiska blod.

När jag och Hanna Dahlström träffar Skanska-cheferna i Amazonas sargade industrilandskap och på företagets bas i Coca förklarar de hur deras aktiviteter aldrig skulle kunna verkställas utan vapen.

- Folk här är lite efterblivna, säger Diaz och syftar på ursprungsfolken. Man vet aldrig vilka pilar som vildarna kan få för sig att avfyra från djungelsnåren. På Skanska har vi dessutom en strikt säkerhetskultur, och personligen går jag aldrig någonstans obeväpnad i den här bushen.

Milton Diaz, med flera av Skanskas högre anställda, ser inget problematiskt i att företagspraktiken kräver att de beväpnar sig mot civilsamhället, i det här fallet ursprungsfolk och småbönder.

För de jurister och människorättsaktivister som arbetar i regionen är oljeindustrins våldskultur däremot djupt oacceptabel. Pablo Fajardo, huvudadvokaten i rättsfallet mot Chevron-Texaco, menar att oljeindustrin i Amazonas är helt avhängig militära interventioner och även han bekräftar lokalbefolkningens berättelser om hur opposition bemöts med hot, våld och mord på en vardaglig basis.

- Det råder ofta undantagstillstånd på grund av de politiska oroligheter som uppstår kring oljeverksamheten, säger Fajardo och förklarar att ecuadorianska Amazonas räknas som en av världens farligaste platser gällande militära och paramilitära brott mot mänskliga rättigheter.

Precis som flera advokater Yelah har talat med intygar Fajardo att de oljebolag som Skanska arbetar för i regionen ständigt associeras till övergrepp och våld mot lokalbefolkningen.

Bolagens oljeledningar grävs ner i den förstörda regnskogen. Foto: Oilwatch

Skanska och mord i Colombia

Ett omberyktat fall med Skanska i Colombia är företagets kraftverksbygge vid dammen Urra på 1990-talet där dussintals indianer mördades, bland dem Kimy Pernia Domico som var en av embera-katiofolkets ledare. De blodiga nyheterna kring det kontroversiella dammbygget fick kanske mest genomslag i Sverige när två av Skanskas svenska arbetare kidnappades av FARC-gerillan 1999. De hölls fångna i 5 månader och släpptes den 8 maj. I en kommuniké skrev FARC att de hade kidnappat svenskarna för att "dra landets och världens uppmärksamhet på den katastrofala inverkan på miljön som dammen orsakar, utrotningen av flora och fauna, upprivandet av traditionella kulturer som tvingas överge den översvämmade jorden utan någon som helst säkerhet om att få nya hem och försörjning, och avbrottet av flodtransporterna som sedan urminnes tider har använts av ursprungsfolket embera-katio och småbönder".

Även i Bolivia och Peru arbetar Skanska under liknande omständigheter. Där mördas människor, ekosystem förstörs och ursprungskulturer utrotas. I Peru inledde Skanska sin verksamhet under den första diktaturperioden på 1970-talet då de utförde dyra projekt som sen kom att läggas till landets statsskuld. Idag är företaget inblandat i det gigantiska gas- och oljeprojektet Camisea (i samarbete med den argentinska korruptionsskandalens Techint), där Skanska drar oljeledningar genom landets sista urskog. Ett flertal ursprungsfolk har redan förlorat sina kulturer och många mister i stunden sina liv på grund av bolagens vårdslösa framfart, vilket en kommande artikel av Hanna Dahlström kommer att behandla.

Oljeindustrins militära kontrakt omfattar även Skanskas verksamhet, vilket knyter det svenska företaget till den terror som de amazonska folken utsätts för.

Som svar på Yelahs granskande artikelserie har företaget, enligt presschef Peter Gimbe, börjat undersöka de anklagelser som riktas mot det. Vi väntar på svar från Skanska när de vet mer om sin praktik i Latinamerikas regnskog.