Så fostras maskulinitet
i pojkfotboll

Jesper Fundbergs avhandling i etnologi heter Kom igen gubbar! Om pojkfotboll och maskulinitet (2003). Den har blivit uppmärksammad och i dag undervisar Jesper blivande idrottslärare på Malmö högskola.

- Att hylla grabbighet är att hylla gubbighet, säger Jesper.

Avhandlingen handlar om manlig fostringsmiljö. Under ett fältarbete följde Jesper ett pojklag i fotboll (Bollinge IF) under fyra säsonger. Han följde pojkarna från att de var 11 år tills de blev 14 år. Han följde dem på träningar, matcher, turneringar, i sovsalar och i omklädningsrum.

- Till en början hade jag problem med att uppmärksamma hur de pratade genus. Jag har själv spelat fotboll och kände till jargongen och koder. Jag hade för mycket inifrånperspektiv. Men sen jag läste Richard Dyers bok White började förstå vithet och då kunde jag också förstå hur maskulinitet gjordes i pojklaget, säger Jesper under sin välbesökta föreläsning i Pride House i Stockholm.

Han berättar när han en sommar åkte med Bollinge IF till en turnering i Fredrikshamn i Danmark. Där övernattade de i en gymnastiksal. Lagets tränare Lasse, som ständigt har sin uniform träningsjacka, svarta korta shorts och solglasögon, noterar att ingen av pojkarna har lagt sig i tältsäng. Han kommenterar det med att han är stolt över det för då är grabbarna ”inte ett gäng kärringar”. Det säger tränaren medveten om att Jesper står bredvid och anteckningar och han känner också till vad Jesper undersöker.

Jesper försöker se ut som tränaren. Bild: Anki Bengtsson

- Jag skriver mansritual i mitt block, säger Jesper.

Han skriver det laddade ordet kärring på ett blädderblock och vi kan fundera över att ungdomsfotbollslag delas in efter kön, men det är inget Jesper går in på.

Från gymnastiksalen förflyttas vi i publiken till det omtalade omklädningsrummet.

- Vet ni hur lång tid en fjortonåring tar på sig för att duscha och klä om? Efter duschen ska det piskas med den hoprullade handduken, kläder provas, frisyren fixas och ur necessärerna plockas det fram dofter till kroppen.

Denna ritual upprepas varje kväll och alla stannade kvar i gymnastiksalen på kvällarna.

- Först tänkte jag heteronormativt att pojkarna fixade sig för flickor, men de fixade sin kropp och utseende för varandra.

- Män är mest intresserade av andra män oavsett sexualitet. Män i publiken eller framför tv:n blir upphetsade av lagspelande män. De kan skrika ”jag älskar Zlatan!”, de kan krama varandra vid mål. Men de måste påminnas om heteronormen. Vid tv-sändning av en fotbollsmatch är det teknikern som gör det filtret genom att då och då zooma in den blonda bruden med stora bröst i publiken. Det ska påminna männen att det är henne de ska ha begär till, säger Jesper.

I pojklaget är det närhet även utanför plan och pojkarna lär sig också att göra sig hetero. När två av killarna varit för nära varandra för länge ropar den ena av dem ”Två decimeters bögavstånd. Skärp dig!”

Några av dem frågar Jesper om han sett den senaste böghälsningen. Jesper ropar fram före detta fotbollsproffset och Prides invigningstalare Glenn Hysén ur publiken och visar på honom.

Jesper Fundberg visar böghälsning på Glenn Hysén. Bild: Anki Bengtsson

Ordet bög skrivs till på blädderblocket och vi kan fundera kring vilka ord som ingår i att göra femininitet i ett fotbollslag med enbart tjejer. ¹

Kärring och bög är två av tre avvikande hot som maskulinitet formas kring bland pojkarna. Den tredje är den macho ”invandrarkillen”. Den vita heterosexuella killen formar sin manlighet och försöker behålla sin privilegierade centrumposition genom att ta avstånd från dem, menar Jesper Fundberg.

När Jesper frågar Jens, en av pojkarna i laget: Vem är du? blir frågan obegriplig för Jens. Pojkarna i laget med ”blattar” hade fått den så många gånger att de hade färdiga svar. Till slut svarar Jens: ”Min pappa heter Börje.”

Killarna i Bolling IF är rädda för laget med ”blattarna” för att de är macho. Samtidigt kallar de dem ”kärringar” för att de tycker de ”filmar” vid tacklingar och för känslosamma. Tränaren Lasse fyller i att göra ”vi” i Bollinge IF till något annat än dem genom att trycka på lagets disciplin och förmåga att kontrollera sig. Ett sätt att etnisk grupptillhörighet till olikheter.

Det som pojkarna och tränaren berättar om och skämtar sägs ibland inte betyda något. Jesper menar istället att det är allvarliga saker som inte kan skämtas bort.

Arrangörer var FOFF, Forum för feministiska föräldrar.