Lördag 08 december 2007
Oljefält i Ecuadors Amazonas där Skanska verkar. Foto: Oilwatch
Man kan fråga sig om Skanska, som säger sig bygga miljövänligt på hemmaplan, skulle syssla med en lika extremt giftig verksamhet i Sverige som i Amazonas. Troligtvis inte. De hälsorisker som företaget utsätter Latinamerikas befolkning för i allmänhet och ursprungsfolk och småbönder i synnerhet talar för en i grunden rasistisk företagspraktik.
Yelah har tidigare rapporterat om hur Skanska bränner giftig oljegas i Ecuador och i ett möte med Yelahs redaktion försvarade Skanskas presschef Peter Gimbe och hållbarhetsdirektör Noel Morrin denna praktik som branschens ”standard practice”. Skanskas representanter förnekade dessutom att företagets gasförbränning skulle utgöra en hälsofara för lokalbefolkningen eller bidra till den globala växthuseffekten.
I ett email till Yelahs reporter Agneta Enström skriver Skanskas presschef Peter Gimbe vidare:
”Vad gäller gasförbränningen (s k flaring) så är det helt legalt i dessa länder, liksom i övriga världen och detta följs hela tiden av respektive lands myndigheter. Många länder arbetar för att minska användningen av detta till ett minimum, vilket givetvis är positivt, men ännu finns inte metoder för att helt undvika flaring.”
Pablo Fajardo är huvudadvokat i världens hittills kanske största miljörättegång, fallet mot oljebolaget ChevronTexaco i Ecuador i vilket 30 000 ursprungsfolk och bönder representeras. Fajardo kommenterar direkt till Yelah att Skanska-representanternas påståenden om gasförbränning inte har någon som helst grund, och att det skulle vara lagligt att bränna gas i Ecuador är dessutom ett rent påhitt.
”I lagen om förhindrandet av miljöföroreningar (Ley de Prevencion de contaminacion ambiental) står det i artikel 10 att: "Det är förbjudet att släppa ut alla typer av förorenande ämnen som kan rubba jordkvalitet och påverka mänsklig hälsa, flora, fauna, naturresurser och andra egendomar, utan att foga sig efter motsvarande tekniska normer och reglementen”, säger Fajardo.
Vid en närmare analys av ecuadorianska lagar som reglerar gasförbränning finner man även att miljöreglementet för oljeaktiviteter uttrycker (i artikel 57) att man bör dra nytta av all gas för diverse ändamål. Med andra ord är det tillåtet att bränna gas endast under tekniskt strikta villkor och enbart gas som inte längre kan användas till något.
”Sammanfattningsvis kan det konstateras att ecuadoriansk lag förbjuder miljöföroreningar och inte tillåter gasförbränning under de villkor som den bränns i dagsläget”, förtydligar advokat Fajardo.
Gas bränns för vinden där Skanska verkar på oljefälten i Amazonas. Foto: Agneta Enström
Enligt en studie som gjorts av forskare vid Harvard University används tekniker som att bränna gasen för vinden därför att de är billigast. I samma rapport står att läsa att gasförbränningen vid oljefälten globalt sett bidrar till att släppa ut 35 miljoner ton koldioxid samt 12 miljoner ton metangas, två gaser som är bidragande till växthuseffekten. Förbränningen sotar även ner luften och leder till försurning av regn. Dessa giftiga sotpartiklar kan färdas flera hundra kilometer i luften och förorenar således även miljöer som ligger långt från gaslågorna, enligt amerikanska Environmental Protection Agency.
På grund av partiklarnas storlek leder denna typ av utsläpp till att förvärra den generella hälsan hos befolkningen då de små partiklarna sätter sig djupt i lungorna och orsakar hjärt- och lungsjukdomar. Och som vanligt är det barn och äldre som drabbas värst av giftpartiklarna.
Hur står det egentligen till med (den obekväma) sanningen i Skanskas miljövänliga och etiska propaganda?
Barn i Amazonas drabbas av hudsjukdomar på grund av oljeindustrins föroreningar. Foto: Hanna Dahlström
Gång på gång har den ecuadorianska lokalbefolkningen där Skanska verkar vittnat och protesterat mot bolagens medvetna giftutsläpp och dödliga föroreningar. Utöver att Skanska bränner giftig gas för vinden innebär oljeexploateringen även utsläpp av andra restprodukter, till exempel toxiskt borrvatten i de vattendrag som lokalbefolkningen är helt beroende av.
Laboratorieresultat som Yelah har tillgång till från floderna Pie de mono och Dikaro, som rinner genom det oljefält (block 16) där Skanska jobbar med oljebolaget Repsol-YPF och som är del av huaoranifolkets territorium, visar livsfarliga nivåer av polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Halterna av PAH är fyra gånger högre än den ecuadorianska lagen tillåter, vilket bekräftas av en oljeingenjör som Yelah har kontakt med.
PAH återfinns i det borrvatten som är en restprodukt av oljeutvinning och som bolagen medvetet dumpar i floderna. Enligt svenska Kemikalieinspektionen är polycykliska aromatiska kolväten ”en grupp föroreningar” och ”de flesta PAH som ingår i oljan är långlivade, bioackumulerande och cancerframkallande.”
Miljödepartementet i Orellanas provinsstyre har tidigare slagit larm till Miljöministeriet och Energiministeriet om att Skanskas uppdragsgivare, det brasilianska oljebolaget Petrobras, dumpat förorenat borrvatten i Rio Coca som ligger i närheten av bosättningen Huataracu. Lokalbefolkningen vittnade om hur bolagets tankbilar dagligen tömde giftigt borrvatten direkt i floden på en plats som ligger utanför oljefältet (block 18) där Skanska jobbade med Petrobras. Denna plats är även definierad som rekreationsområde och vattentäkt och ligger sju kilometer från den del av floden som staden Coca tar sitt dricksvatten.
Det är följaktligen inte konstigt att Världshälsoorganisations Pan-American Journal of Public Health beskrivit folkhälsan i denna region som en nödsituation. En studie av Dr. San Sebastian och Dr. Anna-Karin Hurtig, publicerad i samma tidskrift, skildrar hur människor som bor i byar nära oljefälten lider av allvarliga hudsjukdomar, huvudvärk, ögonirritation, ont i öronen samt av omåttligt höga antal cancerfall.
Det är de lokala kvinnorna som är mest utsatta för de giftiga föroreningarna som följer på oljeexploateringen, då det är de som tvättar kläder i floderna och hämtar dricksvatten, och mat. Kvinnorna drabbas därför i högre utsträckning av hudsjukdomar, cancer, missfall, samt sjukdomar i de inre organen. De radioaktiva och cancerframkallande gifterna och de övriga kvantitativt mätbara effekterna av oljan finns publicerade i många studier, liksom i rapporten ”Oil: A Life Cycle Analysis of its Health and Environmental Impacts” från forskare på Harvard Center for Health and the Global Environment.
Rapporten sammanfattar hur oljeexploatering utsätter både oljearbetare och lokalbefolkning för hälsorisker på grund av kemikalier, metaller, borrlera, och explosioner i samband med perforering och exploatering. Fiskar, fåglar, däggdjur och andra arter utsätts också för de konsekvenser på miljö och hälsa som föroreningarna orsakar.
Ett av många giftiga ämnen som används i samband med oljeexploateringen är det cancerframkallande krom-6, som kanske är mest känt för allmänheten genom filmen Erin Brokovich. Krom-6 används för att förhindra rost då man borrar oljebrunnar, och kan enligt U.S. Department of Health and Human Services orsaka magsår, krampanfall, lever- och njurskador, samt leda till döden.”
Andra ämnen som ingår i den toxiska cocktail av kemikalier som används i processen när man exploaterar olja är till exempel bensen, metaller som barium, krom och zink, vatten med hög salthalt och radioaktiva material som är giftiga för både miljö och människor.
Hälsostudien Yana Curi beskriver hur kvinnor som lever i den amazonska oljeregionen, nära oljebrunnar och separationssstationer, ofta lider av olika symptom som beror på oljeexploateringen. En ytterligare hälsostudie publicerad i den akademiska tidskriften International Journal of Occupational and Environmental Health fann att antalet missfall i Ecuadors Amazonasregion var 2,5 gånger högre bland kvinnor som lever nära oljefält än bland dem som bor långt ifrån.
Oljeutsläpp i ett dike med död ko. Foto: Jose Proano
Sjuksköterskan Mia Andersson, från Södersjukhuset i Stockholm, har arbetat i regionen och bekräftar dessa uppgifter:
"Latin American Health Watch rapport från 2005 visar på den akuta hälsosituation som befolkningen i ecuadorianska Amazonas står inför," säger hon. "I oljeutvinningens spår följer föroreningar av den miljö som människorna är beroende av. Exempelvis har ursprungsfolket huaoranis kontakter med omvärlden, det vill säga oljeindustrin, och nya påtvingade levnadsvanor minskat möjligheten till god hälsa. Influensa är för dem en relativt ny sjukdom, men numera frekvent förekommande, liksom även cancer, missfall och andra oljerelaterade hälsoproblem."
Senast härom veckan protesterade huaoranifolket i Ecuadors huvudstad Quito mot att oljebolaget Petrobras från Brasilien fått tillstånd att exploatera olja i nationalparken Yasuni (block 31), detsamma oljefält där de tidigare mist sitt tillstånd efter att tillsammans med Skanska ha brustit i miljöstudier, samt varit inblandande i korruption för att få tillståndet i samband med ett besök av Brasiliens president.
Moi Enomenga var en av dem som protesterade och beskrev hur hans folk vill bevara regnskogen som de lever i:
"Vi vill inte ha pengar från bolagen", sa Enomenga. "Vi måste skydda de två ursprungsgrupper, tagaeri och taromenane, som bor i frivillig isolering från civilisationen, och som om de blir kontaktade riskerar att dö ut av sjukdomar..."
I samma veva uppmanade miljöorganisationen Accion Ecologica Ecuadors president Rafael Correa till att slänga ut Petrobras från ett annat oljefält, block 18, på grund av företagets olagliga arbetssätt, samt att åter dra in företagets tillstånd i Yasuni: block 31.
Även Skanskas oljearbetare på oljeblock 18 vittnar i ett mail till omvärlden om vad som händer ute på fältet utifrån deras perspektiv:
”Vi är offer för utländska företags förtal och korruption. De flesta av oss som jobbar på oljefältet är fattiga människor som har jobbat hårt och offrat mycket i flera år för våra jobb, och som för att ha krävt våra rättigheter nu förlorar jobben.”
Oljearbetarna som är anställda av Skanska, vars kontrakt går genom Petrobras, stämde Petrobras för utebliven lön varefter de utsattes för utpressning av Petrobras chef som hotade med sparken om de inte drog tillbaka stämningen. Arbetarna vägrade att dra tillbaka stämningen och förlorade sina arbeten.
Läs mer:
Tema Skanska