Papperslösa och facklig
kamp på Socialistiskt
forum i Stockholm

-Det är naturligt för oss att jobba gentemot papperslösa eftersom det är de som är mest utsatta, sa Ulla Lindkvist, andre vice ordförande i LO som tillsammans med Sven-Erik Johansson från Fastighetsanställdas förbund representerade LO under seminariet. Både hon och Johansson talade om att man måste gå på arbetsgivarna, alltså de som anställer papperslösa svart.
- Det är arbetsgivarna som är problemet, inte de papperslösa, fortsatte Lindkvist.
-Vi vill sätta åt de där förbannade arbetsgivarna. Det är också facklig kamp, hävdade Johansson.
Han illustrerade med ett exempel där en arbetsköpare hade betalat arbetare från Polen 25 kronor i timmen.

-Det är de vi ska sätta dit, menade han.

Hur man i övrigt ska stödja papperslösa arbetare gavs inga konkreta svar på. Det enda konkreta var ett förslag om att papperslösa i domstol ska kunna begära skadestånd och få mellanskillnaden mellan den lönen de arbetat för och lönen som de skulle ha fått enligt fackets kollektivavtal. Ett förslag som kan tyckas lite märkligt eftersom man som papperslös skulle bli ivägskickad om man gick till domstol och berättade att man vistades och arbetade illegalt i Sverige. På det problemet levererades ingen lösning från LO-representanterna. Flera gånger intygades det dock att frågan om facklig organisering av papperslösa är viktig, och att man gärna har en dialog med grupper som Papperslösa Stockholm och Ingen människa är illegal.

Ruben Tastas-Duque från SAC frågade vad som egentligen hindrade LO från att organisera sig tillsammans med papperslösa. SAC har gjort det länge och inte sett några problem med det. Ulla Lindkvist svarade med att man kände oro för att skapa ett A- och ett B-lag och att kollektivavtalen måste följas. Man kan inte organisera personer som jobbar svart, vilket papperslösa ju tvingas göra.
-Vi kan inte gå ut med att det är okej att jobba svart, sade Ulla Lindkvist. Vi måste bekämpa den svarta arbetsmarknaden.

Yacine Asmani från Papperslösa Stockholm föreslog att LO skulle arbeta mer som facken i Spanien där man upprättar såkallade "Cites" där papperslösa kan få hjälp med allt från läkarvård och bostad till juridik. Kalle Larsson från vänsterpartiet undrade i sin tur om LO var beredda att aktivt arbeta för en förändrad asylpolitik, eftersom det är det egentliga problemet, att de papperslös nekas rätten till uppehållstillstånd. Några tydliga svar fick inte dessa frågor, men Ulla Lindkvist hävdade att LO visst är för en generösare asylpolitik men att de som fackförbund inte har i uppgift att driva sådana frågor.

Henrik Andersson från Nätverket Ingen Människa är Illegal frågade i seminariets slutskede vad LO då egentligen tänkte göra, när de inte vill organisera papperslösa, inte arbeta för en öppnare asylpolitik, strypa den svarta arbetsmarknaden, vilken ju är den enda papperslösa har tillgång till och som enda åtgärd arbeta för att papperslösa ska kunna begära skadestånd retroaktivt. Något de i praktiken inte alls kan göra eftersom de då kommer att bli utvisade. Inte heller den frågan fick något svar. Direkt efter detta seminarium anordnades en inte lika välbesökt föreläsning av Fronesis, där facklig kamp av och för papperslösa inte framställdes lika problematiskt som av LO. Rubriken var "Migration och Migrantarbetare - hävstång för facklig förnyelse".

Olle Salström, skribent på tidskriften Fronesis, berättade om hur de stora fackföreningarna i Spanien och Italien arbetar tillsammans med papperslösa arbetare för att få bättre villkor och högre löner. I Spanien har man upprättar så kallade "Cites", center där papperslösa kan få hjälp både juridiskt och med bostad och sjukvård. I Italien har man organiserat på liknande sätt, motsvarande center kallas där för CISL. I Holland har arbetare från Polen bildat transnationella fackliga strukturer där organiseringen sker både i Polen och i Holland vilket öppnar för meningsutbyte och samarbete mellan ländernas arbetare.

Salström menade att den här typen av internationella nätverk för arbetare är en del av fackets återhämtning. I nästan alla europeiska länder tappar de traditionella fackföreningarna medlemmar.
-Facket präglas av tre ord: male, pale and stale, sade Salström. Alltså av vita män och stagnerade strukturer. Organisatoriskt arbetar man som om det fortfarande var de gamla fabrikerna som var huvudfrågan. Man måste öppna upp för nya arbetssätt och använda sig av nätverk.

Han tillade också att som det ser ut nu är det Sverige, Danmark och Finland som är sämst när det gäller att organisera papperslösa. Här ligger södra Europa långt före. Salström citerade Segondi, ansvarig för migrantarbetare inom Spaniens fackliga rörelse:
-Finns det en exploaterad människa så är facket där och ställer upp, vi struntar i om det är lagligt eller inte.

Representanterna från LO:s tidigare debatt deltog dessvärre inte på Fronesis föreläsning. Frågan är vad de då skulle ha haft att försvara de svenska fackföreningarnas handlingsförlamande attityder med?