Kulturlyft i Pride Park

Riksteatern har varit värd för kulturscenen och Joakim Rindå har samordnat det rika och varierande utbudet av kulturföreställningar. Här har man kunnat lyssna på Suzanne Ostens val av dj-musik, se Lill-Babs show, se Tyst teater spela Dream – boys ... på teckenspråk eller en trailer från Teater Scenarios kommande föreställning Dragana – i huvudet på en lesbisk gynekolog, fika med regissören Farnaz Arbabi, lyssna på när Nuri Harun Ateş, countertenor från Istanbul, tolka artister som är gayikoner och en mängd annat.

Katharina Nutall. Bild: Anki Bengtsson

Fredagskvällens skymning fylldes av Katharina Nutall dova och kraftiga röst. Hon och bandmedlemmar Lars Jonasson Rinman, Jimi Harlevi, Staffan Johansson och Peter Tiverman gav oss rock med rötter i 80-talets new wave till Katharinas personliga texter, men också några sköna ballader. Första gången jag hörde Katharina Nutall var faktiskt under Stockholm EuroPride 1998. Sedan dess har hon solodebuterat med This Is How I Feel (2007) och producerat låtar för bland andra Ane Brun. Nyligen släppte hon sin andra fullängdare Cherry Flavour Substitute.

Pajen och Sötnos i Teater Olydigs tolkning av Klassfiender. Bild: Anki Bengtsson

Teater Olydig bjöd på en specialskriven tolkning av Nigel Williams pjäs Klassfiender. Miljön är skolan. Sötnos (Charlotte Annas) och Pajen (Malin Westberg) undviker ängsligt ömhets- och närhetskänslor med en hård jargong och tacklar fysiskt beröringar som kan gå över till kramar, men successivt skalas barriärerna av.

Sirqus Alfon. Pressbild.

På kulturscenen såg jag en av mina höjdpunktsupplevelser under Pride - Sirqus Alfons Eurotrashperformance Maximum Electronic Explosure Future Variety. En hejdlöst absurd show i ett rasande tempo där numren med mimtrummor och framförandet av Purple Rain bokstavligen stående på en basfiol var underbara. Sirqus Alfon startade som en gatuteatergrupp och gick över till scenperformance 2004. De har sedan dess turnerat i världen på såväl hippa burlesque-klubbar i New York till flyktingläger i Palestina.

I närheten av kulturscenen fanns också ett galleritält. Bland utställarna fanns några som kallar sig funkisar (funktionshinder). De har skrivit personliga berättelser om sexualitet. Finn Hellman berättelse om att "det är lätt att få kuk men svårare att få kärlek" sätter fingret på att tillgänglighet för en ”blinning” inte bara handlar om fysisk tillgänglighet. ”Kärleken är inte blind, åtminstone är inte drömprinsen det.”

Söndagen i Pride Park är ofta en slackerdag med hejdåfika och många program för barn. Drugbingot var stora publikmagneten för vuxna. Brutalhumorn hos Cunigundas mammor – Eva, Lisbeth och Anne-Marie – rev ner skratt på skratt. Bingovinnarna som rusade fram gav sig in i spelet och lät sig glatt förnedras, men just brutalhumorn lyfter det över simpel förnedringstv.

Rätt rad i drugbingo gav här en bikini och mammorna hjälpte till att klä på. Bild: Anki Bengtsson

Drugbingots intäkt från bingobrickorna gick till Prides Solidaritetsfond ”så att de kan ordna egna drugbingor i typ Minsk, eller nåt annat skit.”