Fredag 30 januari 2004
- Det är viktigt att visa den här, men mycket viktigare att visa den i Tel Aviv. Min dröm är att visa filmen i Israel, för mitt mål är att få det israeliska folket till min sida och skapa fred och frihet i Israel och i Palestina.
Mohammed Bakri är palestinier med israeliskt medborgarskap. Bakri filmade i den palestinska staden Jenin på Västbanken tio dagar efter den israeliska arméns invasion i staden i april 2002.
I Jenin Jenin är det flyktinglägrets invånares röst som hörs. Kommentarer är överflödiga när människor i alla åldrar berättar om den israeliska arméns framfart under invasionen våren 2002. Vi får höra en gammal man berätta och visa hur han sköts i handen och sedan i foten. Läkare som inte kunde hjälpa de skadade. Vi får se rasmassorna som begravde människor i sina hus. Alla kan de berätta om en egen tragedi.
- Det finns inget värre än att se sin son döende och inte kunna hjälpa honom, säger en man.
Ingen vet ännu hur många människor som dog; inga observatörer släpptes in. FN stod handlingsförlamat. FN hade inte kunnat förhindra invasionen, nu kunde man inte heller utreda vad som egentligen hände.
- Det finns inte en enda person i lägret som inte har lidit, säger en flicka, ungefär tolv år gammal. Lägret, byggt 1948, är flera gånger äldre än hon, men det är som att hon har hela det palestinska folkets lidande i ryggen när hon berättar att ockupationen aldrig kommer accepteras. Dessa människor har redan flytt en gång när staten Israel grundades. De flyr inte igen.
Filmen är tillägnad Iyad Samudi, filmens producent. Han sköts ihjäl av israeliska soldater den 23 juni 2002.