Om brödrevolter i
Nordafrika

Thompsons beskrivning av de engelska brödrevolterna på 1700-talet har inte förlorat sin aktualitet. Det som utlöste upploppen på den tiden, och på senare tid i Maghreb (Afrika norr om Sahara och väster om Egypten, ö.a.), var ständigt en drastisk höjning av priset på baslivsmedlen. De engelska brödrevolternas förlopp och målsättningar visar likaså upp verifierbara paralleller med upploppen i Maghreb. Varje gång var det omedelbara målet att upprätthålla det traditionellt låga brödpriset. Och i båda fallen bars revolterna upp av kvinnor, även om det inte alltid syntes i sammandrabbningarna på de nordafrikanska gatorna.

Thompson beskriver 1700-talets brödrevolter som en konflikt mellan de fattigas traditionalism och en ny politisk ekonomi. Denna bedömning kan väsentligen överföras till de nordafrikanska brödrevolterna. Om den engelska fattigbefolkningen dåförtiden konfronterades med de första ansatserna till industrialisering, vilka sopade undan den traditionella marknaden, så konfronteras den nordafrikanska befolkningen idag med den moderna imperialismen, efter vars behov de unga nationalstaternas ekonomi anpassas. I centrum för kampen stod nästan alltid brödpriset, dvs priset på baslivsmedlen. Priset på baslivsmedlen var dittills inte underkastat marknadens svängningar. Det var av tradition lågt, vilket gjorde det möjligt för det stora antalet fattiga att något så när överleva. Det låga priset på baslivsmedlen och de därmed förbundna, enorma subventionerna har under lång tid varit en tagg i ögat på de statliga planerarna. I Egypten måste till exempel staten använda en tredjedel av hela sin budget till subventioner av livsmedelskostnaderna. Sedan början av "skuldkrisen", om inte tidigare, kräver det internationella kapitalet - framför allt IVF, dess huvudinstrument - en radikal modernisering av de nordafrikanska staternas ekonomier. Bakom moderniseringen av ekonomin döljer sig inget annat än ett radikalt angrepp från statens sida på fattigbefolkningens existensbetingelser: kraftiga nedskärningar av de offentliga utgifterna, borttagande av livsmedelssubventionerna, höjning av skolavgiften osv. Framför allt ska priset på baslivsmedlen inte längre vara frikopplat från marknadsmekanismerna.

I alla nordafrikanska stater ledde genomförandet av de nya, av IVF förordnade programmen efterhand till oroligheter. Den direkta anledningen var den drastiska höjningen av priset på baslivsmedlen. Fattigbefolkningen har en mycket känslig konsumentmedvetenhet i fråga om baslivsmedlen: brödet och livets nödvändigheter måste enligt gängse uppfattning vara tillgängliga för alla.

De fattigas ekonomi är i första hand kvinnornas ekonomi. Det är kvinnorna som till skillnad från männen har att säkra familjens vardagliga överlevnad. Den mycket känsliga konsumentmedvetenheten, vari den "moraliska ekonomin" som tydligast kommer till uttryck, uppvisar kvinnorna varje dag när de gör inköp. De reagerar mycket snabbt på prisvariationer. Därför är det inte underligt, att upplopp som förorsakas av prishöjningar på baslivsmedlen nästan alltid utgår från kvinnorna. Den slutsatsen gäller inte enbart de nordafrikanska upploppen. Den gäller överallt, oavsett kulturella och regionala skillnader, eftersom kvinnorna i alla patriarkala samhällen - och det finns för närvarande inga andra samhällen - står för reproduktionsarbetet. Även Thompson lade märke till, i undersökningen om de engelska brödupploppen på 1700-talet, att det ofta var kvinnorna som initierade brödupploppen. "Naturligtvis var det också de / kvinnorna / som var mest inblandade i de vardagliga köpenskaperna, mest priskänsliga, mest erfarna när det gällde att upptäcka olika vikt eller kvalitet. Det är sannolikt att kvinnorna oftast inledde de spontana aktionerna." (Thompson, 109) Trots att det kan beläggas att brödrevolternas historia är en historia om kvinnokamp, har detta faktum hittills inte tillmätts någon betydelse i diskussionen inom vänstern. Till och med den vänsterradikala tidskriften Autonomie förbisåg detta faktum, när de förindustriella brödrevolterna analyserades i det sista numret, trots att de dokument som utnyttjades ständigt vittnade om kvinnornas särskilda betydelse i sammanhanget.

Islam och fundamentalistiska grupper

Fattigbefolkningen har sina egna traditionella föreställningar om det allmännas väl, som länge och på viktiga punkter, t ex i fråga om prissättningen av baslivsmedlen, accepterades av de härskande. Brott mot denna tradition, försök att nonchalera de aldrig nedskrivna rättsföreställningarna besvarade fattigbefolkningen med uppror. Det är i detta sammanhang som vi måste analysera betydelsen av de islamiska grupperna. Deras framgång och deras förankring i delar av fattigbefolkningen i samband med brödupploppen kan återföras, åtminstone delvis, på den traditionella islamiska samhällssynen, som aldrig har förlorat sin betydelse i fattigkvarteren trots den västerländska inriktningen av den statliga politiken sedan årtionden.

Ett huvudmål i den islamiska samhällssynen anges av begreppet "social rättvisa". Det kan handla om räntan eller förbudet mot ocker, plikten att ge allmosor, anvisningar om ett riktigt handlande eller ingripanden till förmån för de 'rättslösa' - islam innehåller en mängd regler och anvisningar, som visar hän mot det rättvisa muslimska samhället." (EPK, 870605) Grundtanken är den om en egalitär rättvisa, vars samtliga kännetecken är nära kopplade till sharia, den av Gud eftersträvade ordningen. Det betyder att om bara den islamiska rätten respekteras, så är det tillräckligt för att styra samhället. Dessa ekonomiska och politiska föreställningar har sitt ursprung i ett förindustriellt samhälle och kolliderar därför med moderna kapitalistiska måttstockar. Det finns dock ingen enhetlig islamisk lära om ekonomin; de mest skilda ansatser är i omlopp, vilka har det gemensamt att de rättfärdigas med hjälp av sharia.

De islamiska idealen - som är starkt präglade av idén om social rättvisa - står i en kraftig opposition till motsvarande ideal i de kapitalistiska industrisamhällena. På grund av den tilltagande misären växer befolkningens missnöje med det rådande systemet. Och att islamiska propagandister relaterar sig till upproren bidrar säkert till att stärka den islamiska rörelsens inflytande. "Islam har sedan urminnes tider skrivit kravet om social rättvisa på sitt banér. Därutöver åtnjuter islam, i muslimernas ögon och i motsats till de 'importerade' västerländska och socialistiska samhällsmodellerna, ett rykte om sig att vara 'oförfalskad' - varför islam ägnar sig särskilt väl som medium för protester mot social och kulturell alienation. Å andra sidan drar islam, inför alla muslimer, uppmärksamheten till klyftan mellan det förkunnade rättvisa samhället och den samhälleliga realiteten, och föranleder därigenom religiöst färgade protester." (EPK, 870605)

"Tillsammans med de sociala spänningarna växte protestpotentialen i det egyptiska samhället. Omvälvningarna i den traditionella världsbilden, som var en följd av fattigdomen och flykten från landsbygden, skapade en osäkerhet hos ungdomar som kom från familjer i mellanskikten och hos dem som lämnat landsbygden, vilka beredvilligt upptogs av såväl 'islamiska samfund' som av våldsbetonade radikal-islamiska grupper." (EPK, 870605)

Det vore emellertid en ytlig betraktelse, att se ett samstämmigt anspråk på samhällelig makt artikuleras i upproren av en homogen fattigbefolkning. Det som ursprungligen initierades av kvinnorna uttrycker inte bara deras materiella intressen, utan är samtidigt en våldsam akt av självuppvärdering. Det handlar om en kollektiv resning gentemot det totala maktanspråk som finns hos det islamiska patriarkatet, vilket håller kvinnor fysiskt fångna och - inte enbart symboliskt - bannlyser kvinnor från samhället.

Skandalen, som ett av kvinnor initierat upplopp innebär, måste växa till enorma proportioner i ett samhälle där "redan några unga flickor som traskar genom gatorna med skolväskan under armen är tillräckligt för att rubba den psykiska jämvikten hos ett helt samhälle". (Mernissi) Det högljudda kravet på bröd är ett medel för kvinnorna att artikulera sig som kvinnor och påvisa vikten av deras arbete liksom deras sociala anspråk.

Den ökade dragningskraften hos islamiska fundamentalistiska grupper, som kan iakttas i hela Maghreb under och i synnerhet omedelbart efter upploppen, betraktar vi främst ur följande perspektiv: den är en manlig reaktion på kvinnornas resning, på deras hot att inte längre acceptera den samhälleliga maktlöshet som påtvingats dem under århundraden. Som tydligast och mest konkret blir denna intressemotsättning i samband med konflikten om familje- och äktenskapslagstiftningen. "Kontrollen över kvinnornas beteende blir till den avgörande politiska faktorn", så värderar Remy Leveau betydelsen av fundamentalisternas kamp för att genomdriva sharia. I den kampen försöker ett patriarkat av traditionell islamisk karaktär att hävda sig gentemot det västerländskt strukturerade patriarkatet. Men det finns en enighet om förtrycket och exploateringen av kvinnorna. Och det är inte minst därför som fundamentalistiska strömningar trots allt låter sig integreras relativt fort i de existerande maktstrukturerna; det gäller så gott som alla länder som hemsökts av islamiska fundamentalistiska oroligheter. Men kvinnorna verkar känna igen tidens tecken och kräver entydigt - skandalen fördubblas när det sker i form av en offentlig demonstration såsom i Algeriet - att familjelagstiftningen ska avskaffas. / ... /

Klass eller fattigbefolkning?

Vårt projekt förskonades naturligtvis inte från "klassdiskussionen". Vi lyckades inte att under arbetets gång komma fram till en tillfredsställande ståndpunkt i den frågan. Särskilt förhållandet mellan klasskamp och antipatriarkal kamp beredde oss en hel del huvudvärk.

Den gamla marxistiska klassdefinitionen var en tagg i ögonen på den engelske historikern Thompson vid hans undersökningar av de engelska hungerrevolterna. Den marxistiska klassdefinitionen snävar in synen på den så kallade arbetarklassen. Enligt denna definition avgörs klasstillhörigheten av det förhållande i vilket människor står till produktionsmedlen. Thompson ställde sig radikalt avvisande till en sådan definition. För honom var klass något väsentligt mera komplext. Klassammansättningen fullföljdes, enligt hans mening, inte från "ovan" utan uteslutande "underifrån". "Det är erfarenhetens logik som frambringar klass och klassmedvetande." Detta knappa citat, som är hämtat från hans bok The Making of the English Working Class, anger kanske bäst Thompsons position. Klassen är inget statiskt, den konstituerar sig som en intressegemenskap "underifrån" gentemot maktutövningen "ovanifrån". Det viktigaste elementet i klassen är "individen i sin historicitet". Med historicitet avses här en process, den förmedling av värderingar, rättigheter och motståndstraditioner, som sker från generation till generation bland de fattiga. Hur det går till beskriver han intrycksfullt i sin analys av 1700-talets engelska brödrevolter.

Men vad har Thompsons klassdefinition att göra med vår aktuella klassdiskussion? För det första beskriver och analyserar Thompson liknande förhållanden som vi. De tidiga engelska brödrevolterna och de av oss undersökta nordafrikanska brödrevolterna uppvisar ett flertal gemensamma drag: ekonomin höll på att moderniseras, anledningen till upploppen var höjningen av priset på baslivsmedlen, revolternas förlopp var likartade och de upproriska kvinnorna spelade en väsentlig roll. Det skulle alltså ligga nära till hands att föra över en del av Thompsons slutsatser till vår analys. Men det är frågan om det verkligen är möjligt, då flera perspektiv fattas, t ex analysen av imperialismen och dess aktuella strategier samt naturligtvis en analys av patriarkatet. Trots det anser vi att åtminstone delar av ansatsen är riktig. Vid klasskonstitutionen spelar "individen i sin historicitet" en viktig roll. Brödrevolterna i Maghreb och Egypten var en process i vilken gamla motståndsformer åter togs i bruk. Gatustriderna i de gamla kvarteren i Marockos storstäder utkämpades av de där boende kvinnorna i enlighet med en uråldrig tradtion. Under striderna i de trånga gränderna hällde kvinnorna kokande olja över soldaterna. Och i samband med arresteringar belägrades polisstationerna, precis som under den antikoloniala kampen, av mängder av anhöriga till de som arresterats.

Vi saknar emellertid ett hållbart och entydigt klassbegrepp. När vi använder begreppet klass, så refererar vi till fattigbefolkningen - varvid ordet fattigbefolkning inte avser någon statistisk storhet. Begreppet fattigbefolkning täcker med vår förståelse in mer än enbart den utsatta materiella situationen för stora delar av befolkningen. Fattigbefolkningen äger en bestämd uppfattning om traditionell rättvisa, som den på militant väg återupptäckte i brödrevolterna. Därigenom konstituerade den sig som klass, i Thompsons mening. Men samtidigt stöter vi återigen på problemet, att denna traditionalism i grunden syftar till att upprätthålla ett visst mått av status quo, som inkluderar och beror av förtrycket av kvinnor.

Vi är eniga i vår kritik av det gamla klassbegreppet: begreppet klass står inte minst för historien om den kamp som förts av vita män i metropolerna, som varken begripit eller angripit det rasistiska förtrycket. Det står även för historien om män som inte förmår analysera patriarkatet så fort dess maktstrukturer löper på tvärs mot förhållandet mellan klass och kapital.

Detta är ett utdrag ur förordet till boken Die Brotrevolten in Nordafrika 1983-1988, som är utgiven av ett författarkollektiv och utgiven i Düsseldorf 1990.

Magnus står för urval och översättning.

Litteratur:

E.P. Thompson, "De engelska massornas moraliska ekonomi", ur: Herremakt och folklig kultur, Malmö, 1983