Små, små vita lögner

Ve dem, som ska vara sanningens män och kvinnor i våra dagar! Ve dem, för att all världens tid, och lönen för den delen, inte räcker till källkritik och självtänkande; självtänkandet har även oftast chefredaktören och tidningens ägare stämplat som "icke-önskvärda" kvaliteter.

Detta är känslan, när man möts av allsköns rubriker, angående några dagar i mitten av juni, i västkustens goa gubbars stad, Göteborg. Någon blev skjuten och förd till sjukhuset. Han dödförklarades av tyska CNN, Reuter, och en rad Internetmedier (däribland IMC Sverige, där han sattes i graven och återuppstod varannan timme under fredagsnatten)

Hur svårt kan det vara, att källkontrollera en så pass känslig uppgift som en dödförklaring, på ett sjukhus, som till på köpet har inrättat en pressjour och en pressansvarig. Ett samtal bort så kunde man lugnt konstatera att den skjutne demonstranten var vid liv, om än med livshotande skador, och en pressansvarigs uppgivna röst hördes "För fan, kan ni sluta dödförklara killen en gång i timmen?".

Under ett inslag i Rapport den 19 juni så nämndes tidningen Yelah.net i sådant sammanhang och på ett sådant sätt att man i princip förklarade Yelah.net som en del av stenkastarna på Avenyn. Efter kontakt med SVT så dementerade man självklart denna uppgift dagen därpå, men vad hade resultatet varit, om inte en uppmärksammad Yelah-läsare inte hört av sig både till SVT och till Yelah.nets redaktion? Hade SVTs journalister dignitet nog att källgranska sitt material och sättet på vilket de använder materialet per automatik? Svar nej. Gjorde de det efter att blivit tillsagda? Svar ja. Alltså har vi en demokrati, skulle en moderat som Carl Bildt säga. Men hur går det med alla de som missade dementin dagen därpå?

Falsifierande av fakta och upphöjande av rykten och åsikter till vedertagna fakta, är det som är medias formula numero uno i våra dagar. Objektivitet är strängt taget omöjligt, och strävan efter det patetiskt, eftersom ingen vill läsa "aktivister, 500 till antal; poliser, 700 till antal; Gatsten kastad av aktivist. Batongslagen av polis. Polishund biter demonstrant och polis."

En sammanhängande analys kräver att man sätter på sig ett par glasögon, men då måste man i alla fall putsa dem och undvika mörka solglasögon inomhus, annars får vi rubriker som "Tysk terrorist hotade skjuta svensk polis" vilket beskrev polisens stormning av Schillerska Gymnasiet under lördagsnattens sena timmar.

Bäst vore att källgranska polisens källa som föranledde stormningen på ett kritiskt sätt, och inte ange polisen som källa, tycks en journalistisk praxis vara. Alla 78 vid den tiden boende på skolan kastades ut och tvingades ligga på asfalt under regn med ansikten vända bort från terroriststyrkan som höll automatvapen riktad mot dem. Tål inte detta granskas närmare?

I GT på lördagen så stod en förklaring från redaktionens sida att läsa, där man värjde sig mot anklagelser att media har en del i att piska upp stämningen, och konstaterade att man skildrade verkligheten sådant den var beskaffad. Gjorde man annat så hade man därmed gjort sig skyldig till att falsifiera verkligheten. Man skrev mycket om det, eftersom det var relevant, lika relevant som det var att skildra det som hände på mötet, som man likväl skrev mycket om. Vilka artiklar och vilken verklighetsbeskrivning fanns det då att tillgå i tidningen då? Man gav uttryck åt de upprörda känslorna hos göteborgarna och "ligisterna, vandalerna, huliganerna" beskrevs på en rad ställe som natural born monsters. I en enda artikel, skriven av Cecilia Hagen, så sökte man harmonisera bilden och berätta utan sensationsjakt eller moralpredikan. Hagen beskrev situationen som mångfacetterad och beklagade sig att skjutningen skulle äga rum, en fantastisk hållning, värd att eftersträva, men det tillhörde som sagt det enda undantaget.

Under torsdagen så omringades Hvitfeldtska gymnasiet av kravallutrustad polis, och företrädare för Göteborgsaktionen 2001 var bland de inspärrade. Göteborgsaktionen var huvudarrangör för största delen av GBG2001, och hade haft kontakt med polisen under en lång tid tillbaka, och man vägrade förhandla med dem under tre timmar. Alla som befanns sig på skolan delgavs misstanke om brott, "Alla är misstänkta för brott" enligt vad som sades på polisens presskonferens samma dag. Kollektivt delgivande av misstanke, tål det inte att granskas? Sen var drevet igång om alla vapen som man hittat, och än en gång fick polisen agera huvudkälla.

Med detta menas inte att de aktivister som därinne skulle ha valts som huvudkälla, utan en kombination av dem både hade varit ekvivalent till den påstådda journalistiska etiken. Var kunde man läsa att de inspärrade inte fick mat, under upp till 20 timmar i vissa fall, eftersom de inte hade kunnat äta frukost innan polisstormningen.

Demokrativärnet, ett medborgarinitiativ med bland annat Leif Jakobsson, socialdemokratisk riksdagsledamot från Malmö, skriver i sin rapport från Göteborgshändelserna och inringandet av Hvitfeldtska gymnasiet "Huruvida aktionen var motiverad kan inte vi bedöma - det får utredningen ta ställning till men här brast kommunikationen mellan polisen och arrangörerna - ett allvarligt steg mot misstro. De ungdomar som inte släpptes ut känner sig kränkta - de hade inte själv valt var de skulle bo - de hade blivit anvisade plats av kommunen". Rapporten i sin helhet finns att tillgå på IMC Sverige.

Efteråt så har media använts av olika politiska krafter i syfte att misskreditera protesterna i Göteborg, och vänstern och till och med vänstermedia, däribland Yelah.net, ställts till svars för gatstenarna i Avenyn.

Detta har lett till absurda slutsatser som att till exempel det planerade G8-mötet i Genoa i Italien ska förläggas till ett krigsfartyg, i syfte att undvika våldsamheter. Vem skyddar man sig ifrån? Från de så kallade yrkesdemonstranterna? Har denna nya yrkesgrupp ett fackförbund och kollektivavtal enligt vilka löner och reseersättning utbetalas? Hur är det med olycksfallsförsäkring hos denna yrkesgrupp, med tanke på de risker de utsätter sig själva för i sin internationella arbetsplatsomgivning? Tanken är inte att raljera och ironisera, utan att ifrågasätta godtyckliga sanningsformulerande och påhitt från mainstream-medias sida.

Demokrati är ett satans elände, en batong, en rabiat och skällande polishund, om den reduceras till "de goda och de onda". Inte ligger det i den demokratiska rätten att demonstrera att förvandla en paradgata i Göteborg till en krigsåskådesplats, men det ligger i demonstrationsrätten att polisen inte ställer hamncontainers i vägen för en fredlig och tillståndsgiven demonstration. Varför förvägras man tåga förbi Svenska Mässan? Av säkerhetsskäl, säger polisen, men vems säkerhet syftar man på då, och varför? Är somliga mer lika än andra, månne tro?

Ord om demokrati ekar tomt, när ett EU-toppmöte anordnas i en stad, där 20 000 går ut på gatan och säger "UT UR EU NU!" och bemöts av kravallpolis och containers och smattrande helikoptrar och hålls inne i förvar under mer än 20 timmar och förvägras delta i demonstration, och sedan släpps utan att ens blivit delgett misstanke om brott. Det är ingen demokrati, och än värre blir det, när det som skall vara fri, opartisk och kritisk granskande media blir till polisens språkrör och endast en del av den allmänna opinionen.

Ve den, som trotsar sanningsfabriken, för då måste man officiellt gå ut och ta avstånd från våldet, enligt krav från Johan Ehrenberg på Yelah.net, och blir misskrediterad i SVT och förknippad med våldet, bara för att man inte skrivit "vandaler, huliganer, ligister, terrorister" och för att man inte tror på tyska Helmut med illgult hår som anledning att trycka oskyldiga medborgares ansikte i asfalt.