Tisdag 28 oktober 2003
Canimus
Knut Larsson (författare och tecknare)
Kartago förlag
Alla människor har en liten hund inom sig, en Canimus, och herr Cedermark pantsätter sin för att betala av skulderna hos kronofogden. Ganska snart börjar han tvivla på att det var en så bra idé och försöker hitta den igen.
Så mycket mer borde jag inte skriva, eftersom det avslöjar för mycket av berättelsen; ett problem med serie-formatet är att det ofta kräver mer utrymme än ren text, och då boken inte är mer än 132 sidor lång har jag redan sammanfattat de första tjugo sidorna av berättelsen. I och med det kanske man tror att den här boken är för kort för att vara värd att köpas, men så är inte fallet. Dels är historien så intressant att jag redan läst den flera gånger, dels är illustrationerna (en svart/vit kombination av teckning och målning) galna och väldigt vackra.
Stämningen påminner mig om filmen Brazil av Terry Gilliam; en människa fast i en förvirrande värld som inte bryr sig om henne (skulle jag ha läst någon Frans Kafka utöver Förvandlingen skulle jag kanske använt termen "kafkaesque"), och där alla människor antingen är förtappade eller likgiltiga. Berättelsen känns som ett kapitel i en bok, och jag skulle gärna ha sett en längre version där sidospåren utvecklas (vad händer med den rynkiga mannen utan permobil?) och den konstiga, dystra världen där allt detta utspelar sig förklaras bättre.
Symboliken känns ganska tydlig, och det kan knappast ha varit författarens avsikt att göra berättelsen sublim; säljer man sin själ mår man inte bra, och en värld där fler och fler säljer sin själ är inte en värld som mår bra.