Serierecensioner "Jason &
David Liljemark"

Historien är av enklaste slag, pojke möter flicka men hennes elake ex spökar i bakgrunden, allt medan de pratar om livet, kärleken och så vidare. För att krydda detta utsätts dessutom läsaren för ett ovanligt torftigt thrillerinslag, som inte tillför historien någonting (förutom en dum upplösning).

Men det är inte där behållningen med albumet ligger, utan i det begåvade genomförandet. Det går väldigt långsamt i början och tempot blir egentligen aldrig särskilt högt, men trots detta håller Jason greppet om läsaren, genom sina vackra, rena teckningar och ett drivet berättande, det låga tempot till trots. Det är styvt jobbat, särskilt som han laborerar en del med olika stilarter och hoppar lite hit och dit i rummet.

Detta är rimligen ett medvetet drag, den historia han har valt att berätta skulle bli rätt trist utan det lätt surrealistiska ton som löper genom hela albumet. Samtidigt är det hela smakfullt utfört, det förfaller aldrig till uppvisning för dess egen skull. Snarare lyckas Jason därmed fånga den känslostämning som huvudpersonerna lever i, där kunskapen om filrepliker är ungefär lika viktig som att hitta kvinnan i ens liv.

Även om teckningarna bär spår av Vittorio Giardino rör sig Fickan full av regn alltså närmare bröderna Hernandez revir. Och man kan ju bli jämförd med sämre saker.

David Liljemark "Inte ett rätt"
(Optimal Press)

För flera år sedan medverkade jag i samma fanzine som David Liljemark. Han är sig rätt lik får man lov att säga och ni som följt hans gästserie i DN vet vad ni har att vänta i Inte ett rätt. Det är blandade iaktagelser om människors möten, populärkultur, sex och våld. Om livet kort sagt.

Det är sällan fråga om någon djupare analys eller subtilare framställning, tvärtom bullrar Liljemark på som om hans publik enbart funnes på de sunkigaste logementen. Men han gör det med gott humör och en medveten, personlig stil som han har lärt sig bra.

Nu finner jag personligen denna stil lite väl simpel, men den fungerar bra för den typ av historier Liljemark har att berätta och han fömår variera sig inom sitt register. Då han oftast förvaltar sina poänger väl och håller det höga tempo som är nödvändigt för denna typ av humorserier har man aldrig tråkigt i hans sällskap. Ibland blir det lite enahanda och det är sällan särskilt originellt, men att Liljemark är begåvad står helt klart.

Bäst blir det när han tonar ner flatgarvet och blir lite mer personlig, framför allt i de självbiografiska serierna. Om han utvecklar den sidan och slipar av den värsta spretigheten har David Liljemark möjligheten att bli riktigt bra inom kort. Annars blir han bara underhållande.