Ursula K LeGuin ställer
svåra frågor om
revolutionen

LeGuin föddes 1929 har skrivit över 20 böcker och vunnit flera priser. Novelldebuten hette Rocannonís world och kom ut 1966. Redan då lades grunden för det universum som The Dispossessed utspelar sig i. Det är ett universum där den urgamla rasen Hainskar har gett rymdfart till en rad andra världar och där olika kulturella konflikter och samhällssystem existerar sida vid sida. Trots kontakten mellan världarna så är avstånden enorma och i vissa böcker märks de andra raserna endast marginellt.

LeGuin första stora succe var The Left Hand of Darkness (1969) som utforskar könsroller genom att lägga handlingen till en planet där alla är androgyna. Nästa stora framgång blev The Dispossessed, eller Shevek som den heter på svenska (Hemmets journal-bokförlaget 1976). Båda dessa böcker är lika mycket tidsdokument som bra science fiction. Den förstas feminism och den senares frihetliga utopia är koncept som föll i god jord i början av ett sjuttiotal som ännu inte sett hippierörelsen sälja sig alternativt begå drogrelaterat självmord.

The Dispossessed handlar om Shevek, en forskare uppväxt på den karga planeten Anarres. Den mineralrika stenbumlingen koloniserades av anarkister efter en revolution på systerplaneten, Urras. I hopp om ett bättre liv lämnade revolutionärerna allting bakom sig och gick så långt som att uppfinna ett nytt språk, fritt från förtryckarnas och egendomsanhängarnas influenser. Projektet handlade i mångt och mycket om att omforma människan och befria impulsen till inbördes hjälp.

Ideologin som beskrivs kallas Odonianism och inte uttryckligen anarkism, men mycket är identiskt som till exempel fokus på en sorts frihet som ligger ljusår från den nyliberala. Frihet att hjälpa och frihet att konkurera är så radikalt olika koncept så att ordet nästan blir meningslöst, även om en viss ideologi för tillfället råkar ha tolkningsföreträde.

"De var utomordentigt utbildade, dessa studenter. Deras hjärnor var skarpa, vakna, redo. När de inte arbetade vilade de. De trubbades inte av eller distraherades av ett dussin andra förpliktelser. De somnade aldrig på föreläsningarna därför att de var trötta efter att ha gjort rotationstjänst dagen innan. Deras samhälle höll dem helt fria från brister, distraktioner och bekymmer.
Vad de hade frihet att göra var däremot en annan fråga. På Shevek verkade det som om deras frihet från plikter stod i direkt proportion till deras frihet från initiativkraft." Shevek beskriver sina studenter på Urras.

Många av dagens läsare skulle nog tycka att Anarres samhällssystem var en osmaklig orgie i social kontroll och att det skulle vara en omöjlighet att leva på det viset. Men det är just i den här brytningen som The Dispossessed är som bäst. Fokus ligger väldigt hårt på kulturen och det är inte meningen att vem som heslt ska kunna gilla eller ens förstå Odonianismen och dess samhälle. Man måste vara född där. Inte ens anarkisterna från Urras skulle klara sig. Än mindre läsare med anarkistisk läggning. Det är ett nästan kristet drag med det omöjliga offret och att en sann revolutionär kommer tomhänt. Revolutionen ligger inte i pratet och knappt ens i handlingen. Den ligger i livet självt: man gör inte revolution, man är revolution. Det är uppfriskande att aktionsromantikerna får lite kritik för en gångs skull, det brukar ju annars vara de så kallade livsstilsanarkisterna som blir hånade nuförtiden.

Kulturens makt är något som debatterades i politiska och akademiska kretsar i början av 1970-talet och Odonianismen speglar detta. Huruvida den är ett uttryck för hur svårt det är att ändra kulturella förhållanden eller om det är ett inlägg i debatten om hegemoni och tolkningsföreträde är svårt att säga. När Anarres beskrivs som en hård värld så tyr människorna sig till varann. Om detta är en impuls för inbördes hjälp eller bara ett sätt att överleva får man fundera på själv.

Det utopia som beskrivs i The Dispossessed skiljer sig från många äldre och samtida varianter eftersom LeGuin beskriver samhället som allt annat än perfekt. Människorna är fortfarande småsinta och konspirerande oberoende av samhällssystem, men det är inte det som spelar roll. Bilden av ett samhälle med fel och brister är mer övertygande och någonstans så finns det en trygghet i att kunna läsa om ett politiskt radikalt annorlunda samhälle och samtidigt kunna känna igen människorna. Det ger en känsla av hopp inför svåra omställningar och sätter även människorna på den kapitalistiska systerplaneten i perspektiv. Frågan är hur stort ansvar man har som innevånare på Urras om man inte avsäger sig allt. Det är den gamla diskussionen om att vara deltagare mot sin vilja och den har knappast blivit mindre aktuell sedan The Dispossessed skrevs. Ursäktar goda intentioner delaktighet i ett förtryckande samhällssystem? Kan man dra gränser för sitt deltagande och spelar dom någon roll? Man kan ju inte flytta ut i skogen och leva på blåbär är en vanlig invändning. Shevek och hans bröder och systrar skulle säga att det är den enda vägen. Det är provocerande frågor, men ack så nödvändiga för alla som intresserar sig för frihetliga revolutioner.

Det har sagts att utopier inte är till för att uppfyllas, att meningen är att de ska inspirera eller avskräcka människan i kampen om framtiden. Om så är fallet så behövs det fler författare som vågar ställa dom svåra frågorna och hålla upp drömmarna i klart dagsljus. Att sedan mångas drömmar kan te sig som mardrömmar i en kultur där frihet betyder köpkraft får man på köpet.