Skenet om den
demokratiska världen
bedrar

Danske Folke Parti antog en resolution på ett extra sammankallat möte, som uppmanar alla att förstå att det går en skiljelinje mellan "den fria, civiliserade, demokratiska världen och av fundamentalistiska muslimer kuvade världen" och passade på att i samma andetag kräva att alla dansk-muslimer fråntagas sitt medborgarskap och utvisas från landet. Samma retorik har man stött på runtom i Europa, även om språket inte alltid har varit fullt så vulgärt. Ondskan hade träffat den fria, demokratiska världen, sade man. Om och om igen. Inga försök till nyansering gjordes, och sedan fick man se konsekvenserna av ledarnas retorik.

The Council on American-Islamic Relations registrerade över 300 olika former av övergrepp mot muslimer i USA under bara under de första fem dagarna, och i Mesa, Arizona, ledde övergreppet till en indisk bensinmackägares död (CNN.com, 16 september). Samma mönster såg man i Europa och i Sverige, med misshandlandet av en taxichaufför i Göteborg och en rad sönderslagna, av muslimer ägda butiker och affärer som följd. Att sedan president Bush på tisdagen den 18 september besökte Islamic Center i Washington, och fördömde övergreppen i skarpa ordalag ska inte vara osagt, bland annat sa Bush "Islam betyder fred, dessa terrorister representerar ingen fred" (Der Spiegel, 18 september) och självklart var detta en hedersvärd handling som förtjänar all beröm. En handling, som åtföljdes av de europeiska ledarna, däribland Göran Persson. Osagt ska inte heller vara, att på en rad ledarsidor, t ex i Aftonbladet och Expressen, gjordes försök till nyansering och harmonisering av den hätska stämningen mot muslimer. En hätsk stämning, som i och för sig skapats av den första våldsamma mediavågen, men även genom den snedvridna bild av muslimer som i övrigt förmedlas genom västerländsk media.

Efter beröm kommer kritik, annars är blir berömmen tandlös och intetsägande, och kritiken är, med risk att låta cyniskt, att skadan hade redan skett. Övergreppen hade ägt rum, och många bin Ladin-liknande individer och muslimer i allmänhet, levande i västlandet fått utstå trakasserier och utsatts för övergrepp, i vissa fall med dödligt utgång. Danske Folkeparti och liknande populistiska fraktioner hade redan kammat hem sina politiska poäng, och nu senast kunde vi ta del av Italiens demokratiskt valda presidents kärnfulla kommentarer om den västliga civilisationens överlägsenhet. Populism, och okunnighet, kan vi kalla det, och gå vidare.

Vi går vidare till den Europeiska Unionen, och den Europeiska Kommissionens slutsats efter det extraordinära mötet om händelserna i USA, med budskapet att medlemsländerna skulle ställa sig bakom USA:s vedergällningsaktioner, med stöd i FN: "På basis av Säkerhetsrådets resolution 1368, en vedergällning från USA:s sida är legitim" Unionens medlemsländer är beredda att vidta åtgärder, med de medel som står dem till förfogande. Åtgärder ska vara riktade mot de stater som ligger bakom, stöder eller inrymmer terrorister. Dessa (åtgärder) kommer att kräva nära samarbete mellan alla EU:s medlemsländer". Detta uttalande ger skenet av att USA har fått mandat av FN att agera fritt, och att andra länder kan också (på FN:s mandat) stödja dessa aktioner. Vad som resolution 1368 egentligen föreskriver är "Tillerkänner den oinskränkta rätten till enskilt eller kollektivt självförsvar i enlighet med FN Stadgan". Det är egentligen inte någon fullmakt att anfalla vilket land USA "anser sig" vara skyldig till attackerna på det sätt och med de medel som man anser vara tillbörliga. Utan man ger USA rätten till självförsvar, i enlighet med FN-stadgan, och där är det artikel 51 som man refererar till.

Det exakta innehållet i artikel 51 är just det som man har förtigit om. Den lyder "Inget i det nu föreliggande Stadgan ska förhindra stater i sin oinskränkta rätt till enskilt eller kollektivt självförsvar, då ett väpnat anfall riktas mot ett av Förenta Nationernas medlemsländer, tills Säkerhetsrådet vidtagit nödvändiga åtgärder i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. De åtgärder som vidtagas av medlemsländerna i enlighet med denna rätt till självförsvar ska omedelbart rapporteras till Säkerhetsrådet, och ska på intet sätt inskränka Säkerhetsrådets befogenheter att under vilket givet skede som helst vidtaga sådana åtgärder som syftar till att återställa internationell fred och säkerhet". Den tolkning av denna artikel som ligger närmast till hands är att det ytterst är Säkerhetsrådet som innehar ansvaret för eventuella vedergällningsaktioner, och rätten till enskilt eller kollektivt självförsvar gäller just till dess Säkerhetsrådet tagit sakerna i egna händer (Grattan Healy, politisk rådgivare till de Gröna/EFA i europeiska parlamentet, publicerad i euobserver.com, 26 september). Och mycket riktigt har FN och Säkerhetsrådet tagit sakerna i egna händer, i och med just resolution 1368, där man fördömer attackerna, och slår fast att man ska bringa de skyldiga inför rätta, och därmed har USA inget folkrättsligt grundad rätt att själv gå vidare och bilda allianser och leka världspolis. Det är FN: s uppgift, och FN har som ovan antytts tagit sitt ansvar, och förklarat sig redo att söka efter de skyldiga, och bringa de inför internationell domstol. Det är hela tanken med FN, att man inte ska lösa sina konflikter med varandra med våldsamma medel, utan överlåta detta till FN, som i och för sig, med hjälp av sin internationell erkända mandat, kan besluta om militära operationer, i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det är just ett "civiliserat" och "demokratiskt" sätt att lösa sina konflikter på, som tydligen världens största demokrati inte har begripit.

Inte heller i EU har man förstått tanken med paragrafen, och man har till och med gjort sig skyldig till folkrättsbrott, i och med att man kollektivt ställde sig bakom USA:s hot om och eventuella militära aktioner. Den vidaste tolkningen av artikel 51 kan kanske ge rätten till kollektivt organiserat självförsvar, och då kan man använda sig av artikel 5 i NATO, där man slår fast att ett anfall mot ett av medlemsländerna ska betraktas som ett anfall på alla, och där är alla medlemsländerna i pakten skyldiga att bistå det land som anfallit i dess vedergällningsaktioner. Till och med detta kan inte rättfärdiga att EU kollektivt ställer sig bakom USA:s åtgärder, då EU (och framför allt icke-NATO länder i EU) inte har någon som helst militärstrategisk överrenskommelse med USA om ett sådant samarbete. Hade man ändå haft ett sådant, så skulle man först förankra det gentemot FN och Säkerhetsrådet, annars är ett sådant ställningstagande fullständigt folkrättsvidrigt.

Det är dock sällan man benar upp diskussionen på detta sätt, och verkligen går på djupet av de konventioner och folkrättsregler som man säger sig stöda sina uttalanden på. Allt döljs i svamlet om "attack mot den fria, demokratiska världen" och man skapar ett skräckinjagande vi-och-dem känsla utan dess like, och blir cyniskt förundrad och förfärad över de otaliga övergreppen mot muslimer, och populistiska partiers framfart. Skenet bedrar, som så många gånger förr.