Måndag 02 juli 2001
Redan på måndagen efter protesterna kom de första fördömandena av "vandalerna" på Avenyn i Göteborg. I en "debatt" på Dagsnytt 18 förklarade det högerextrema Fremskrittspartiets Jan Simonsen att de svartklädda demonstranterna inte en gång var värdiga beteckningen "pöbel" - i stället borde de anses för att vara "kriminella som roar sig med att resa från land till land och vandalisera". Otroligt nog svarade Simonsens "motdebattör", ordföranden för miljöorganisationen Natur og Ungdom, Elin Lerum Boasson, att hon "i hög grad", instämde i denna beskrivning! Efter detta har liknande fördömanden kommit från Sosialistisk Ungdom, Rød Valgallianse, norska Gøteborgsaksjonen och en del medarbetare på tidningen Klassekampen.
Problemet med dessa uttalanden är inte att man uttrycker oenighet med autonoma gruppers "metoder" - jag anser själv att fönsterkrossning och brinnande barrikader bara verkar alienerande på majoriteten av den skandinaviska befolkningen - problemet är snarare sättet och tidpunkten man väljer för att uttrycka denna oenighet. I stället för att gå in i en förnuftig och nyanserad diskussion i egna tidskrifter och forum om vad som hände i Göteborg, har talespersoner och ledare för flera vänsterorganisationer kastat ur sig krassa och onyanserade fördömanden av "pöbeln som härjade på Avenyn". Dessa tabloidiserade uttalanden om de "våldsamma svartklädda" gör inget annat än att förstärka den vrångbild som sensationspressen har tecknat av vad som skedde i Göteborg.
Det är inga andra än de makthavare som stod bakom övergreppen som tjänar på att dessa fördömanden kastas ut just nu. I motsats till vad Aslak Sira Myhre hävdar, kom inte polismaktens provokationer och vettlösa våldshandlingar som en följd av att småstadspolisen i Göteborg ville leka stormaktspolis. Den svenska polisen sökte konfrontation och försökte skapa gatustrider.
Och de fick som de ville. Redan på torsdagen 14 juni blev det sammanstötningar mellan polis och demonstranter då polisen belägrade en skola - Hvitfeldska gymnasiet - där det bodde 300-400 demonstranter. På fredag förmiddag skapade de gatustrider då de angrep en demonstration med över 500 arga autonoma ungdomar. På fredagskvällen gav de åter upphov till kravaller när de brutalt angrep en fredlig gatufest, och på lördag kväll försökte de på nytt när de med slag och sparkar omringade en folkmassa som samlats i en fredlig manifestation mot polisvåld.
Polisen uppträdde med andra ord mycket professionellt och genomförde sin strategi med stor framgång. De upplopp de skapade gav dem massmedias, och därmed också opinionens, stöd. Och än viktigare: de klarade av att ge makthavarna den ursäkt de behöver för att skaffa fram nya resurser till att angripa oppositionella rörelser.
Polisen sökte emellertid inte bara konfrontation med demonstranterna, de gick flera gånger till angrepp på deras grundläggande medborgerliga och demokratiska rättigheter. Dessa angrepp pågick både före och under demonstrationerna, och det värsta exemplet var belägringen av Hvitfeldska gymnasiet. Polisen inte bara nekade de 300-400 personer som befann sig på skolan att demonstrera mot George W. Bush, de boende blev också kollektivt anklagade för "våldsamt upplopp" och gripna i en massarrestering. Dessa övergrepp, som i de kommersiella mediernas bevakning av EU-toppmötet reducerades till en parentes, var överlagda och planerade från polisens sida. Man måste vara fantastiskt naiv för att inte begripa att det kräver lång tids förberedelser för att omringa en skola med närmare tusen poliser och oräkneliga containrar.
Att därför hävda, som vissa gör, att det är de "våldsamma svartklädda" som givit EU-topparna den ursäkt de behöver för att hindra fredliga demonstranter från att markera sitt motstånd under kommande toppmöten, är fullständigt absurt: Polisen i Göteborg angrep demonstrationsrätten innan en enda sammanstötning mellan polis och demonstranter hade ägt rum, ja faktiskt innan en enda demonstration gått av stapeln. Detta gällde inte bara de som tillfälligt befann sig på Hvitfeldska gymnasiet på torsdagen, utan också alla dem som blev deporterade eller avvisade vid den svenska gränsen helt utan anledning.
Det är inga andra än de som sitter inlåsta för sabotagemisstankar på fabricerade bevis, de som berövats sin rätt att demonstrera till följd av kollektiva anklagelser, de som drabbats av chockskador efter att ha hotats till livet av de nationella insatsstyrkorna, och de som utsattes för godtyckliga våldsövergrepp och deportationer, som förlorar på att denna ström av tabloida fördömanden av "de svartklädda" kommer just nu.
Om dessa fördömanden fortsätter kommer vänstern till sist att gå förlorande ur slaget. Om vänsterns representanter använder alla sina spaltmetrar och all energi på att göra de "våldsamma svartklädda" till syndabockarna i Göteborg, kommer Jan Guillous resignerade och modlösa profetia att uppfylla sig själv: "Innan året är slut kommer vi att ha en rad odemokratiska lagar som kommer att brukas mot demonstrationer och åsiktsyttringar."
För att hindra att EU och de svenska makthavarna får det nödvändiga spelrummet för att genomföra dessa lagändringar är det nödvändigt att vi mobiliserar mot den svenska statens övergrepp. Den skandinaviska kommunalistiska organisationen Demokratiskt Alternativ - som också var aktiv under Göteborgsprotesterna - ställer därför följande krav:
Ända sedan de demokratiska revolutionernas tidsålder (för att låna ett uttryck av den amerikanske historikern R. R. Palmer) har vänstern varit den främsta förkämpen för de demokratiska och medborgerliga rättigheterna vi i dag har i Europa. Nu är det viktigt att vi åter mobiliserar för att försvara dessa rättigheter. Debatten om "metoder" i samband med massprotester tar vi senare.