Det stora linjevalet

Nu är det nämligen allvar. Slut på "Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand Vi är en massa kompisar som tycker om varann"- visor.

Nu ska vi förbereda oss inför arbetslivet. Pojkar ska bli män och flickor ska bli kvinnor. Som lots in i detta vuxenliv har vi framför allt ett dussin tidningar och broschyrer som svämmar över brevlådan. Och eftersom man inte får tro att vi bara lämnas i sticket inför detta livsviktiga val har vi också fått vägledning på Svenska mässans gymnasiedagar där elever från varenda skola sticker fram ännu en trevligt liten broschyr som självklart hamnar i elevernas redan överfulla påsar.

Det är många val nu för tiden. De politiska valen äger som vanligt rum vart 4:e år (räkna inte med något annat) men de privatekonomiska valen blir allt fler. Pensionsfondsval, telefonoperatörsval och så vidare (visst märks högkonjunkturen av, ingen behöver vara arbetslös längre) Risken finns. Det kan sluta med att majoriteten har besparingarna i Refaat El-Sayed-aktier, har en examen på Käftis som de inte har någon användning av och en telefonräkning på 70 000 i månaden.

I min stereo snurras Ebba Gröns "Vad ska du bli?" och Twisted Sisters "I'll never grow up, now" igång. "Vad är det här frågan om egentligen?" tänker jag för mig själv.

"Det finns en hel uppsjö av linjer" berättar läraren. Men det enda som hörs i mitt huvud är vers två ur "Staten & Kapitalet":

"Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften
Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften
Spärrar, kvoter och testprogram är ett system till för att sålla
Agnarna från vetet och föra var och en till sin rätta fålla"

Lyckligtvis har jag bestämt mig. Jag ska plugga samhällskunskap och ägna hela dagarna åt att analysera världen och alla försök att förändra den kommer jag avfärda som stalinism. Sorgligt men sant.

Men vad cirkulerar i de andra hjärnorna? Kanske ska de "jobba med nåt med reklam", vara flexibla (15 timmars arbetsdag) och projektanställda genom Polia (det vill säga hyra ut sig på arbetsvillkor à la 1800-tal och få sparken så fort man höjer rösten)? Vad vet jag? Kanske ska de gå de specialutformade linjerna (Virtuell design, GT 2000, Affärsprogrammet och så vidare) ,där man lär i stort sett enbart för skolan och inte för livet? Vad kallar man dessa linjer, marknadsanpassade eller individanpassade?

Nej, arbete är något som inte heller medelklassens barn slipper ifrån. Medelklassen livnär sig nämligen inte på att äga utan på arbeta. Och i den frågan har medelklassen samma intressen som arbetarklassen: högre lön, längre semester, bättre arbetsmiljö och villkor etc. Kanske börjar dessa gränser inom löntagarklassen suddas ut, kanske kan arbetarna och tjänstemännen snart ena sig mot kapitalet I stället för att splittra sig? Jag kan förstås missta mig, men jag får känslan att någonting är på gång. Visst blir samhällsklimatet bara kallare och kallare men börjar inte fler och fler genomskåda "satsa på dig själv"-propagandan? Börjar inte medelklassen ifrågasätta om de verkligen tjänar någonting på nyliberal politik? Och om de nu gör det, vad tjänar "de andra" på den? Visst håller väl någonting på att hända? Vi kan ju alltid hoppas, det är ju nytt millennium trots allt.

Relaterade låtar:
Not my place (in the 9 to 5 world) - Ramones
Staten & Kapitalet - Blå Tåget/Ebba Grön
Livet är lixom en fest - Stefan Sundström
("Vad ska du bli? Vad fan är det här sa hon, det liknar mest 30 års karriärhysteri")
"Slicka upp, sparka ner" - Ebba Grön
"I'll never grow up, now" - Twisted Sister